Det är är faktiskt inte roligt. Tredje gången denna höst som jag är ordentligt sjuk. Magen, febern, ryggen, allt åt skogen. Med detta följer ett självförakt av hög rang. Ensam, bitter, ledsen, orolig och självömkande. Önskar att någon kunde trösta, men inte ens sambon vill vara i närheten eftersom jag är smittsam.

När jag återhämtat mig från detta ska jag börja leva ett extremt hälsosamt liv. Dessutom ska jag börja gå omkring med alkogel i fickan varje dag. Varför inte munskydd? Det borde skydda mot nysningar i ansiktet.

 

 

"Though I may seem confident the plain truth is I'm scared, yeah, shitless, ooh, I'm loosing sight."

När jag kom hem hade Janne gjort ett personlighetstest och det verkade ju spännande så jag ville prova också. Gjorde hela testet men när jag fick fram slutresultatet så tyckte jag att något kändes bekant med texten... Jag insåg att jag gjort testet tidigare och fått exakt samma resultat. För drygt två år sedan:

 

http://gryline.blogg.se/2008/september/personlighet.html#comment

 

"Kreativa, handlingskraftiga och snabbtänkta. Duktiga på många saker. Tycker om att debattera och kan vara angelägna om att få sista ordet. Entusiastiska över nya idéer och projekt, men kan brista i förmåga att hantera vardagliga rutiner. Oftast frispåkiga, uppriktiga och bestämda. Uppskattar att umgås med andra och är själva stimulerande sällskap. Utomordentlig förmåga att förstå komplicerade koncept och finna logiska lösningar på problem."

Tänk vad en helgs ledighet kunde göra för självförtroendet! Behövde hinna ikapp mig själv lite. Sova lite, handla lite, träna lite, socialisera lite, göra färdigt projekt som låg på hög... Idag har i alla fall arbetsdagen flutit på fint och varit rolig och inspirerande trots sina tolv timmar. Jag är ingen argbigga längre. Vi har långa arbetsdagar ibland men det gör inget för jag är taggad nu och det kommer att löna sig i slutet på veckan när jag slutar tidigt! Imorgon blir det hur som helst en ännu roligare dag på "bara" tio timmar med spännande grejer som händer! Jag ska vara rosa monster som bråkar och provocerar och gör tokiga saker och så ska jag filma barnen och planera inför torsdag när atelieristakollegorna kommer och hälsar på.

Jag ska till Italien i vår! Så sjukt spännande!

Ja jag är lite sen i min reaktion men jag är faktiskt lite smått förbannad över folk som påstår sig vara rädda för tjejen i apoliva-reklamen. Folk som går med i facebookgrupper och överöser henne med kommentarer om hennes utseende och glåpord om att hon skulle ha små bröst, se ut som en man eller en grottmänniska och skrattar åt det hysteriskt roliga i att en hudvårdsreklam inte är söt och blommig utan faktiskt visar det den gör reklam för - svenska förhållanden. Snö, vind, regn, mörker och sol.
Jag förstår inte dramatiken. Jag förstår inte varför folk bemödar sig med att göra parodier och driva med den här framställningen av en kvinna. Jag tror att problemet är att den provocerar människor mer än den är läskig. Tänk efter - hade det varit mindre läskigt eller mindre roligt om det varit en man i reklamen eller om reklamen hade velat sälja en annan sorts produkt?




Så läskig var den väl inte? Skärp er.

Men jag kan ju förstås ha fel. Om det stämmer att nästan 100000 svenskar på riktigt blir rädda och ligger sömnlösa av den här reklamen så kan det hända att de sett för mycket skräckfilm för sitt eget bästa och då har psykvården helt klart lite att jobba med.

För ett tag sen lämnade min chef det hemska beskedet att vi bara får 6 platser till Reggio-resan. Jag klev ner i osäkerhetens läskiga brunn. Imorgon träffas vi i utvecklingsgruppen och ska ta beslut på vilka 6 personer det blir. Fasa.

För er som inte förstår hur viktigt det är för mig så kan jag säga att det inte bara handlar om en trevlig resa till Italien. För mig handlar det om framtid, meriter, kunskaper, förståelse, inspiration, självförtroende, gemenskap, uppskattning och en framförallt glädje i yrket som jag kommer att kunna leva på länge!

För mig just nu så är den här resan viktigare än att skaffa barn. Det är ett uttalande som skulle kunna reta gallfeber på de flesta fisförnäma supermorsor. Men så är det. I ärlighetens namn. Just nu. I mitt liv. Där jag är. Får jag inte åka med så skulle det vara himla tråkigt.
Barn ja... När jag ändå kom att tänka på det så kunde jag komma att tänka på många saker som känns viktigare för mig just idag än att få barn. Som en ny, skön säng. En balkong i söderläge där jag kan plantera kryddor. Vänner med liknande värderingar. Tid för min kärlek. Lugn och ro.

När man lägger ner själ och hjärta i jobbet men det inte räcker till för ens egna förväntningar så slås man ner så himla mycket. Jag undrar vad vi har att visa på tisdag egentligen. Inte det man tänkt när vi började i augusti. Kanske man skulle skaffa sig ett enklare jobb där man inte behöver ha så förbaskat mycket i huvudet.

Varför inte sälja bröd och kakor på ett café. Servera kaffe och te och tända ljus och torka bord i lugn och harmonisk miljö där allt luktar gott.

Kanske konstnär. Tycka och tänka och skapa i lugn och ro.

Nej, jag tror att mitt framtidsyrke är grävmaskinist. Jag har länge fascinerats över och drömt om att få köra en sådan där jättestor grävskopa som mosar ner saker i en kontanier på miljöstationen.



Men nu är det helg, jag har blivit frisk och sovit ut och jag planerar att göra typiska helgsaker. Träna, gå på stan, äta alla måltider ute och ta en promenad i botaniska. Bye bye.

Idag är det kulturnatta här i Göteborg. Jag orkade förkylningen till trots ta mig ut och se ett par körer sjunga, kolla in tattoo och bodyficationgrejer, någon skum dans, lite hälsoprylar och sist det otroligt mysiga koloniområdet här i Guldheden. Kom hem med en burk hemlagad äppelmos och en fortunecookie som sa att möjligheter väntar. Så himla kul kväll som gjorde mig starkare på insidan!

Det bästa var nog ändå kören Rabalder som bland annat sjöng den här låten:





"För om vanlig innebär att vara nåt av det ni är
och dela era ideal då ska jag aldrig nånsin bli normal"

Så himla skön låt som jag skulle vilja sjunga som en liten godnattvisa för alla de klena SD-väljare och jantelagsmesfolk som befolkar det här landet!

Ja man har rätt att tycka vad som helst men bör man tycka vad som helst?

Ska jag verkligen acceptera allas åsikter? Eller får jag säga att jag tycker att det här känns jävligt pinsamt och inte alls grundat i de värderingar som jag trodde att vårt samhälle stod för? Får jag säga att det här är fel? Måste jag acceptera att vi tycker olika eller har jag rätt att sätta emot?

Jag tänker sätta emot. Demokrati och värdegrundsfrågor är mitt jobb och jag tänker göra det ännu bättre från och med nu.

En positiv dag! Nu ska jag gå och rösta. Efteråt ska vi gå ut och äta och ikväll blir det valvaka hemma hos oss. Idag är en fin högtid i demokratins tecken. Här hemma firas det med mycket godsaker och kärlek!

En kommentator i min blogg verkar dela både förnamn och efternamn med Hagamnnen. Lite rolig aspekt i frågan om att han verkar försvara SDs sätt att se på kvinnofrågor och genusforskning. =)

Hur som helst. Snart är det val och jag längtar tills det är över. Det ligger en spänning och oro i luften såhär innan valet som ger lite obehag hos mig. Så många känslor väcks till liv hos människor. Diskussioner blir hetsiga. Uppdämd ilska, tvivel och maktlöshet ger sig till känna. Hur ska det bli? Tänk om...?

Jag kommer att rösta efter den ideologi som ligger mig varmast om hjärtat. Inte efter löften och valpropaganda eller personliga ekonomiska fördelar. Jag kommer att rösta för de värden jag står för. Sedan är det bara att hålla tummarna för att allt blir ok. Jag kommer att hålla dem hårt för att Nyamko Sabuni och Jan Björklunds inkompetenta asses inte får sitta kvar på sina ministerposter och för att SD inte blir inröstat i riksdagen! Men jag är tyvärr inte så hoppfull.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid Eketrägatans hållplats låg en väska. Ingen människa syntes till. I väskan låg en laptop, hörlurar och en modetidning.

Jag tog med mig väskan och lämnade den på polisstationen på vägen hem. Denna omväg tog mig exakt tio minuter längre tid än det skulle ha tagit att ta sig hem, eftersom jag fick ta en senare spårvagn.
Senare ringer polisen och frågar om de får lämna ut mitt telefonnummer för kvinnan som hämtat väskan hade varit så tacksam och glad att hon nästan svimmat, enligt honom och ville kontakta mig. Några minuter efter det ringer kvinnan och hyllar mig med en lång rad lyckönskningar för att jag är en så fantastisk person. Nu var hon på väg till Oslo, men vill hemskt gärna träffa mig när hon kommer tillbaka därifrån och frågade om hon fick ringa igen.

Vad säger man i såna lägen? Varsågod, det var så lite så. Känns lite fånigt eftersom det var nog det minst jobbiga jag gjort idag. Men jag måste ändå säga att det är skönt att få lite credit ibland.

Bättre sent än aldrig! Kan ju kanske spara dem till nästa jul...

Dagens tips: fynda mysiga tröjor på Stadiums superbilliga rea.

Dagens utmaning: boka tandläkartid.

Dagens återupptäckta: varm nyponsoppa med glass.

Dagens pirr i magen: såg att sambon skissat ett hjärta med texten "Line" i sitt pluggblock.

Här sitter jag i lugn och ro hemma i "pluggsoffan" som jag numera kallar den. Inte för att det pluggas särskilt mycket i den men intentionen är att det ska göras. Hur som helst så mitt i mitt icke-pluggande så stöter jag på den här godbiten i vår fantastiska fauna av bloggar:

http://www.zirkus.se/slak/

Läs bland annat inlägget "Outgrundliga äro herrens vägar" eller varför inte den ännu härligare "Obama möter sisters of Mercy"! Hahahaaa.. ja det är min humor!

Jag säger bara... hjälp... Hur gick det till när en sådan tomte som Göran Hägglund blev framröstad till riksdagen? Det är sådär pinsamt så att man vill gömma sig bakom soffkudden när man hör honom prata på tv. Han hyllar okunskap och tysthet och missgynnsamma traditionella förhållanden. Man ska tydligen inte tänka över huvud taget och gud förbjude om man råkar ha en åsikt om man inte jobbar som politiker.
Som svensk medborgare ska man tydligen inte utbilda sig och inte höja rösten, bara jobba och ha en sommarstuga och uppfostra barn på samma sätt som man gjorde för 100 år sedan och tycka lika som alla andra och inte ifrågasätta något i samhället.
Är det något som sprider olust ner i magen så jag vill kräkas så är det tanken på döden och tanken på människor som Göran Hägglund. Tanken på döden får jag leva med men tack och lov så verkar det vara färre och färre som delar Görans värderingar så där finns det hopp.

Om några dagar kommer de här finfina prylarna hem till mig. =D

Min dator

Min väska

Tänk vad fantastiskt att jag skulle bli ägare till en Mac tillslut... Lycka!

Har varit till sopstationen och slängt massa skräp från bostadsrättsföreningen. Grenar, brädor, en gammal tvättmaskin, handfat, stolar, hatthyllor, en julgran, kakelplattor mm.... Mycket dålig uppslutning av folk måste jag säga. Vi var fyra tjejer, alla i åldern 23-27 som var de som ställde upp och bar hela föreningens skit. Det gjorde vi bra. Sex starka armar plus mina två ganska klena men arbetsvilliga.

En av tjejerna berättade att hon hade pratat med ordföranden i föreningen som haft en teknisk fråga som han påstod att hon borde känna till något om. Hon tänkte förstås att "Aha, han frågar mig i egenskap av ingenjör. Men han hade svarat att det var i egenskap av kvinna eftersom det hade med tvättmaskinen att göra." Jahaja. Hon bara skrattade. Gamla gubbar borde få lov att gå kurs i livskunskap och allmänt hyfs.

Nu ska jag iväg och städa festlokalen från igår. Sen ska vi basta och grilla. Mycket trevligt!

Jag kan vara sjuk vilken annan dag som helst. Jag har sett fram emot ikväll så länge. Planerat, ordnat temakläder och velat ha ordentligt kul sista festen innan jag flyttar från stan. Så nu ignorerar jag alla kroppens signaler om att den behöver vila och går tillbaka till festen och tar på mig mina pigga ögon. Sådeså!