Förbannad
Vissa av dessa dagar är jag så arg att det på riktigt är svårt att andas. Känner inte igen mig själv. Allt känns fruktansvärt orättvist. För första gången i mitt liv förstår jag de som oprovocerat slår ner någon på stan för att de känner att något kokar och oroar inom dem. Någon stackare som råkar vara ivägen när man har för mycket skit i sig. Förbannad så att det gör ont. Ouppdämd ilska som man inte får ta ut på någon och som kräver utrymme på insidan. Nagelmärken i handflatorna och käkar så spända att de värker. Kämpar för att inte bryta igenom... Fin. Glad. Trevlig. Professionell. Nöjd. Älskvärd. Lugn. Lugn. Lugn... Andas... Räkna...
Önskar mig ett vårskrik i julklapp.
Önskar mig ett vårskrik i julklapp.
Skriv någonting:
Trackback
