Det är konstigt hur det alltid blir så att när något skiter sig i livet så ska minsann allt annat också gör det på samma gång! Man kan ju tycka att det beror på någon slags elak övre makt eller så, men så är det ju förstås inte...

När man känner sig som en skit så utstrålar man förstås bara skit. Detta gör till slut att ingen tycker om en, självförtroendet rasar, engagemanget sinar, man säger och gör allt fel och allt går dåligt.

Visst känns det bättre nu och jag känner att det går mot ljusare tider, men jobbet känns fortfarande som en stor tung sten att släpa och jag vill bara därifrån. Jag känner ingen positiv anda där och jag vet inte om jag orkar ta tag i det heller.

Kan jag få ta semester från allt? Kan någon med lite mer energi "leva upp" mitt liv igen så att jag kan börja om med nya friska tag sedan? Tänk vad praktiskt det skulle vara...

Jag ska ju inte sticka under stolen med att det skulle kännas praktiskt att fly och starta om någon annanstans just nu.