Om en månad åker vi till Kalifornien, närmare bestämt San Diego, för att hälsa på finfiiiina Lisa! Det ska bli fantastiskt att få vara ledig två och en halv vecka i gråaste februari, min hatmånad på hela året. Det ska också bli fantastiskt spännande att på riktigt få uppleva kulturen i det land man har så mycket fördomar om.

Så, vad ska man göra när man är där?

Det jag har tankar om än så länge är:

Kanske, kanske orkar man köa för att göra en tatuering på High voltage tattoo i LA?
Besöka Seaworld eller Disneyland?
Turist-strosa eller vad det är man gör i Tijuana?
Åka skidor i Big Bear blir det helt klart!
Surfa, grilla, se solnedgångar och hänga på stranden i San Diego, of course!
What else?

Passar på att sova ut. Njuter av den kalla friska luften och den lätta snön. Nu ska stressen lägga sig. Nu ska kraven sänkas. Här och nu. Det jag gör duger.

Vi firade Jannes födelsedag med strålande underhållning i form av juljubel på konserthuset. Här kommer några bilder från den kvällen:

Spa



Middag



Musik



Välbehövlig avkoppling i vintermörkret. Sankt Jörgen är ett himmelrike och sällan har jag kännt mig så bortskämd och lyxig. Det var något med renheten och den proffsiga känslan. Både lokaler och personal utstrålar välkomnande.

Spelningen med Timo var förstås sjukt bra. Speciellt och annorlunda att sitta i breda fåtöljer i en hotellbar och se en sådan artist.

I år önskar jag att det ska ligga hårda paket i julklappssäcken. Närmare bestämt sällskapsspel. Följande har vi spelat hos vänner och haft otroligt trevligt under tiden!

• Munchkin - spännande kortspel som går ut på att slåss mot olika monster för att vinna levels
• Settlers - roligt strategispel som går ut på att samla resurser för att bygga vägar och städer
• Blokus - beroendeframkallande brädspel som går ut på att lägga ut olika former och blockera för varandra

Det har inte blivit vare sig någon bär- eller svampplockning för mig i år. Staden, jobbet och diverse andra aktiviteter har gjort det problematiskt och det sörjer jag lite. Inbillar jag mig eller har det blivit lite mer inne bland folk att ägna sig åt självförsörjande aktiviteter? Plocka svamp, baka, sylta, safta, skapa med naturen som källa och gärna prata om hur himla härligt det är att vara i skogen. Det är sant. Det är något speciellt med att vara nära naturen.

En fullspäckad och inspirerande dag på bokmässan. Det är skönt att få vara bland alla dessa människor som kämpr för bra saker. Jag köpte en bok om ekologisk mat och började fundera på om jag skulle dra med någon båt till Gaza... men jag känner mig ändå fortfarande lite frånvänd, avställd och otillräcklig. Som att allt jag gör är antingen fel eller bara ganska meningslöst. Träning och svett tar bort onda andar har jag hört så nu blir det gymet. Dessutom är det är tydligen sånt man ska ägna sig åt för att uppfattas som en bra människa.

Bitterfitta AB.

Här kommer några av de hundratals bilder vi har från Italien. Ändå tror jag aldrig att ett foto kan återge känslan som allt det vackra gav i magen. Vi såg berg och dalar, vinodlingar, solrosfält och olivlundar, gårdar och gamla hus, svindlande stora byggnader och minimala gränder. I regn och åska. I sol och hetta. Deras arkitektur och lanskap är fantastiska!


Simma på hög höjd.











Ingången till Saint Peters Basilika.





Utsikten från vårt hotellfönster i Perugia.





Lago Trasimeno.





Marmorbrott i Cararra.





Högt upp i bergen i Massa.










Vinodlingar i Greve in Chianti.










Utsikten från vårt hotellrum i Panzano in Chianti.





Den underbara vingården Poggio Asciutto.

Italiensk mat var kanske inte riktigt vad jag hoppats på. Jag är ju inte överförtjust i de där mögliga korvarna och torkade ruttna skinkorna som de har. Men jag tänkte att säkert så finns det mycket annat gott att äta i Italien eftersom det pratas så gott om deras matkultur.

Nja... besvikelsen var ganska stor faktiskt. Visst, de har mycket pizza och pasta som förstås är gott och förrätterna - bruchettan och oliverna var i allmänhet goda. Men det äter jag ju hemma också, minst lika gott. Jag menar det är inte så svårt att slänga på en tomatskiva och en mozarellabit på en macka, öppna en burk oliver, hälla en burk krossade tomater över lite spaghetti eller att gå till närmaste pizzeria och beställa en mozarellapizza med någon god fyllning. Inget särskilt med andra ord.

Det var ganska gott, men hallå. Lite mer förväntar jag mig när jag åkt till Italien, betalar dyra pengar för min middag och förväntar mig solens mat!

Vi provade förstås annat också. Tryffeln var spännande till en början men jag ledsnade ganska snabbt på den eftersom det är en ganska speciell smak och sedan var jag inte sugen mer på det på hela resan. Köttet var okryddat och senigt och det var alltför sparsmakat med sås och tillbehör. Salladerna var fräscha men enkla - en grönsallad var just gröna salladsblad och ingenting annat. Brödet smakade papper, samma torra och smaklösa bitar på alla ställen. Fisken, skaldjuren och kycklingen var torrare än sahara, oftast brända och smakade bara citron och på vissa ställen täckta i någon slags fiskpinne-panering.

För övrigt så var det allmäna bemötandet på restaurangerna under all kritik. Fula pappersdukar, plastblommor, servitriser som inte verkade kunna le och en allmän känsla av att de inte trivdes med turister.

Förmodligen har jag missat något eller är okunnig i vad som är bra mat för det Italienska köket som vi mötte imponerade inte särskilt på mig. Däremot fanns det annat som var helt fantastiskt i Italien! Mer om det en annan gång...

Jag har suttit här och funderat över hur jag kan banta ner packlistan inför Italien men det börjar ta stopp nu och jag ser den som någorlunda färdig.


Kläder
Bikini
Baddräkt
Shorts
T-shirts
Lång t-shirt
Linnen
Kjol
Trosor
Strumpor
BH
Sport-BH
Jeans
Tunn långärmad tröja
Keps
Regnjacka

Skor
Promenadskor
Flipflop

Hygien
Tandborste, tandkräm
Deo
Parfym
Smink
Nagelsax
Pincett
Hårborste, kam
Bodylotion, solskydd, schampoo, balsam och tvål i små flaskor
Nagellack, remover
Rakhyvel, rakgel
Linser, linsvätska, behållare
Glasögon
Handduk
Alvedon
Skavsårsplåster
Vanliga plåster
Öronproppar

Accessoarer
Hårnålar
Armband
Solglasögon
Klocka

Väskor
Stora ryggsäcken
Handbagageväska i plast
Liten handväska

Övrigt
Pass
Flygbiljett
Körkort
Visakort
Försäkringsbevis
Lonely planet
Kamera, väska, laddare, objektiv
Euro (startkassa)
Swedbankdosa
Mobiltelefon, laddare, headset
Åksjukeband
Penna
Litet anteckningsblock
Den här packlistan

Nu har jag hunnit ha semester i en vecka och den veckan har utan omskrivningar varit helt underbar!

Det började med sol, sjöbad, grillning och fest med vänner hemma i Göteborg, för att sedan öka tempot för två heldagar på Liseberg med karusellskrik, mat, glass, Lotta, musik och allt galet virrvarr som det innebar.

Efter det väntade några dagar i det totala lugnet och friden i Kalmar och på Öland med Katarinas familj. Vila, läsa och bada i havet. Njuta av naturen, lantlivet, badtunnan, djuren och all god mat. Bortskämd som en mindre kunglighet kände jag mig allt!

Jag har börjat se första säsongen av Heroes och har kommit till avsnitt 20. Bättre sent än aldrig. Min bedömning är att jag gillar serien. Den är väldigt spännande och ganska rolig.

Mitt betyg: 8 av 13 (för att använda Tompas ultimata bedömningssystem).

Det är ett bra betyg för att vara jag tror jag. Jag är ofta ganska snål i min bedömning eftersom jag i de allra flesta fall väljer att sitta och reflektera över verkligheten framför att fly från den i serier, film och böcker. Däremot behöver man ju input för att inspirera och utmana sin egen kreativitet och tankeverksamhet.

Vilken superkraft skulle du välja om du fick möjligheten? Jag skulle nog välja Hiros förmåga att stoppa och resa i tiden.

På spårvagnen till och från jobbet håller jag på att läsa Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst. Sådär härligt Svenssonaktigt och mysigt att läsa en pocketbok på väg till jobbet. Hur som helst, hon har helt klart fina och roliga tankar. Så enkelt och självklart och helt vanligt för mig. De där tankarna man tänkt hundra gånger.


"Men efter döden finns nytt liv. Jag vet. Jag har dött. (Ja faktiskt, även de som lämnar dör. Inte bara de som blir lämnade.) Gått genom tunneln, kisat i ljuset och fått nya vingar."


"Det går inte att tänka igenom allt alla gånger. Jag vet folk som tänker igenom livet istället för att leva och när de väl tänkt färdigt är allt för sent. Det blev inga barn. Inga resor. Inga fester. Men allt blev oerhört genomtänkt. Som en stor Jönssonligeplan. Utritat och planerat in i minsta detalj. Men förberedelsen gjorde att livet körde om. Förbi. Bort i tvåhundra kilometer och kom aldrig tillbaka."


"Allt löser sig. Och livet är aldrig speciellt lätt ändå. Gud tänkte nog inte så. Jag tänkte nog inte så. Att det skulle vara lätt. Snarare halvsvårt, svårt och hur svårt som helst. Det är väl bara då man på ritkigt kan uppleva något."


"Nej då det ser inte så högt ut, säger man och tröstar, men man ser inte marken. Och det blåser storm. Och man hör inte vad någon säger. Men jag lovar. Det är värst innan. Innan man hoppar. Ångesten. Och marken är där. Ta dem under vingarna. Det kommer att gå bra."


"Medan jag torkar mig i ändan hinner jag alltid byta en pappersrulle, kolla vilka schampoflaskor som är tomma, tänka på någon rolig replik och skruva på korken på tandkrämstuben. Swisch. Swosch. Jag gjorde jämt så förut, innan jag blev utbränd. Nu när jag torkar mig i ändan så torkar jag mig bara i ändan, inget annat. Imorgon ska jag dra pappret sakta, sakta och riktigt känna hur jag faktiskt sitter och torkar mig. I morgon ska jag tänka: och här sitter jag och bara torkar mig. Om ungarna ropar svarar jag bara: "Mamma torkar sig." Hallelulja. Jag torkar mig, ingenting annat. Det ska jag fan lära mig."


"Era garv, eran gråt, era analyser av mig, era bekymmer, era liv som speglar mitt. Igenkännanden. Lyssnandet. Förståelsen. Tilliten. Jag klarar mig inte utan er kompisar. Klarar mig inte."


"Här får verkligheten ta plats. Back off all jävla yta och blaj. Själ och hjärta går före i kön.Verkligheten har VIP-kort."

Har ni sett tv-programmet gokväll eller vad det är när en programledare intervjuar en person som får sitta och låtsas-bjuda-in fyra andra personer till en låtsasmiddag och bestämma mat, dryck och samtalsämne för kvällen. Jag har i flera år fantiserat över vilka jag skulle bjuda in om jag fick möjligheten. Nu har jag kommit fram till ett förslag som förmodligen kan ändras när jag tänkt och levt ett tag till. Ändå vill jag presentera det här:

1. Person nummer ett har varit en självklar gäst ganska länge till min middagsbjudning. Det är en person som kan prata om de riktigt små och de riktigt stora livsfrågorna. Han verkar vara en väldigt vis, erfaren och spännande person: Dalai Lama. Han skulle förhoppningsvis tillföra lugn och saklighet, vända och vrida på teorier och hela tiden föra samtalet tillbaka till vad som verkligen är viktigt.
   
   
2. Den andra personen är en man som är en självklar förebild i mitt yrke. Han hade när han levde drivkraft och kunskap att inspirera miljontals människor världen över och rikta uppmärksamheten till den italienska förskolan. Han fick med sin filosofi människor att förstå vikten av att på ett tidigt stadium i människors liv verka för ett demokratiskt hållbart samhälle: Loris Malaguzzi. Oj, vad jag skulle fråga och fråga honom om saker!
   
   
3. Den tredje inbjudan skulle gå till en person som skulle kunna få mig att skratta hela middagen igenom, utan att släppa på allvaret och vikten i samtalet. Hon kan vända även de jobbiga, obekväma, tabubelagda delarna i livet till ett komiskt och öppet samtalsämne. Hon förstår och vågar skämta på ett ärligt sätt om hela problematiken kring skuld och makt. Inte minst så får hon med sin lättsamma humor mig att tycka om mig själv: Mia Skäringer.
   
   
4. På den fjärde och sista platsen har jag tänkt mig någon typ av konstnär eller artist som kan lyfta fram kreativiteten och komma med idéer för hur man kan ge vårt samtal en form som även andra kan ta del av. Jag kommer att vilja nå ut med alla idéer som jag får under middagen. För att göra detta skulle jag ta med en fantastiskt inspirerande, kreativ och engagerad kvinna som jag träffat en gång tidigare då hon gästföreläst om sin dokumentärfilm på högskolan i Skövde: Cecilia Parsbeg.

Där har ni min gästlista!
Samtalsämnet skulle förstås vara några av de riktigt stora frågorna: Kärlek och skuld, kunskap och utvekling samt hur det perfekta samhället skulle kunna se ut.
Middagen skulle bestå av ett gäng olika tapas. Goda smårätter och plockmat som skulle kunna förtäras under lång tid med var sin liten gaffel, utan att riskera avbrott i samtalet. Till detta ett gott, kryddigt rött vin.

Istället för en programledare vid andra sidan bordet att dela upplevelsen med så skulle jag vilja ha Janne. Av den enkla anledningen att han är min bästa vän och livskamrat. Jag skulle behöva att han var med och lyssnade och förstod och att vi långt senare skulle kunna se tillbaka på och reflektera över middagsupplevelsen tillsammans.


Nu utmanar jag alla mina andra bloggande vänner att presentera deras egna gästlistor till påhittade middagar... Jag är nyfiken på hur ni andra skulle tänka.

Jonna är en beundrandsvärd människa, full av liv och idéer. Nu har hon fått en idé om ett ovanligt foto/dokumantationsprojekt som vi ska göra. Ju mer jag tänker på idéen desto bättre framstår den som i mitt huvud. Jag vågar inte tala om vad det går ut på här än eftersom jag redan blivit så pass förtjust i idén att jag inte vill att någon ska stjäla den. Hoppas du menar allvar Jonna, för jag har redan börjat researcha! Vi får boka in några dagar i sommar när vi kan börja.

Värmen, åskan, doften av nyklippt gräs, rosévin, picnic, blommor och bin. Det är som bekant äntligen sommar och mycket goda tider väntar!

Hett, hett... ny korsett! Vad tycks? =)

Förra helgen åkte vi på roadtrip till Amsterdam. Trots regnet och tidsbristen hann vi med en del och jag fick en positiv och fin bild av staden. Här kommer ett litet utdrag...


Promenerade runt massor på gatorna.



Fikade.


Dansade.


En puss vid en av alla vackra kanaler.


Träffade min vän Josine och besökte en bastu.


Var på sexmuseum.


Åt underbart god pannkaka.


Tittade på tulpaner och väderkvarnar och sånt.


Det finns så mycket mer jag skulle vilja se i Amsterdam som det inte fanns tid för den här gången. Van Gogh-museumet bland annat. Men det får bli en annan resa.

Idag hade de någon Välkomna-våren-dag på gymet. Gratis massage och gratis kroppssammansättningsvägning. Min kropp består av hela 26,1% fett enligt den där underliga vågen! Det kan bli spännande att göra en sådan där vägning igen när jag tränat ett tag och se om det är någon skillnad.

Work out. Jag har ju tydligen fått för mig att kroppen behöver lite underhåll. Det kan bli skönt. Fixat tid med en sån där cool personlig tränare imorgon. Vet inte vad hon ska säga till mig som jag inte redan vet. Typ... gå och träna då och då. Lite sånt, lite sånt. Sådär. Sen kanske alla andra kan se hur fit du blivit och titta avundsjukt på dina magmuskler och du kan vara stolt över dig själv... Eller??

Kanske hon kommer hålla god min fast hon egentligen tycker att jag är en slöpotta. Kanske hon kommer att titta sådär oförstående på mig och undra vad jag haft för mig de senaste åren då jag inte tränat kontinuerligt. Hon som ägnat sitt liv åt träning och muskler och kaloriräkning och tävling och kroppsideal kommer kanske att se ner på min avslappnade attityd som säger att träning är bäst i mindre doser och kroppen är bara ett skal utanpå vårt riktiga jag. Något vi tvingas bära runt på och som kan vara bra att ha så länge den ser ok ut och inte värker.

Och kanske jag kommer att döma henne minst lika hårt för att hon är en sån där träningstyp som tror att hon är snygg och älskvärd för att hon har mindre underhudsfett än genomsnittsbefolkningen. För att hon ägnar sitt liv åt något så ytligt som kroppsfixering. Som kanske tycker att det man uträttar på utsidan är vad som definierar en som person.

Men kanske det kan hända att jag lär mig något av henne... Kanske något om mig själv och mina fördomar om inte annat. Kanske något nytt om glädjen vi kan känna av att utsätta kroppen för lite arbete. Kanske något nytt om kroppen som kreativt redskap. Man ska inte underskatta möten!

Jag som fasade för detta att börja träna igen.... But fear no more Line! Jag har nämligen hittat till ett gym alldeles runt knuten som inte får mig att vilja springa därifrån. SATS Landala. Ingen svettig sunkig gympahall så långt ögat kan nå. Nej, trevlig personal, rent och fint, nya tidningar, kaffemaskin, gröna växter, blå glasmosaik i duscharna, vackra trägolv, en doft av massageolja och lugn och ro...

 

Där skulle jag lätt kunna spendera min värdefulla tid med att svettas lite. Ja, när det kommer till gym så skäms jag inte över att säga att jag är petig. Ska det va så får det va annars får det va!