Work out. Jag har ju tydligen fått för mig att kroppen behöver lite underhåll. Det kan bli skönt. Fixat tid med en sån där cool personlig tränare imorgon. Vet inte vad hon ska säga till mig som jag inte redan vet. Typ... gå och träna då och då. Lite sånt, lite sånt. Sådär. Sen kanske alla andra kan se hur fit du blivit och titta avundsjukt på dina magmuskler och du kan vara stolt över dig själv... Eller??

Kanske hon kommer hålla god min fast hon egentligen tycker att jag är en slöpotta. Kanske hon kommer att titta sådär oförstående på mig och undra vad jag haft för mig de senaste åren då jag inte tränat kontinuerligt. Hon som ägnat sitt liv åt träning och muskler och kaloriräkning och tävling och kroppsideal kommer kanske att se ner på min avslappnade attityd som säger att träning är bäst i mindre doser och kroppen är bara ett skal utanpå vårt riktiga jag. Något vi tvingas bära runt på och som kan vara bra att ha så länge den ser ok ut och inte värker.

Och kanske jag kommer att döma henne minst lika hårt för att hon är en sån där träningstyp som tror att hon är snygg och älskvärd för att hon har mindre underhudsfett än genomsnittsbefolkningen. För att hon ägnar sitt liv åt något så ytligt som kroppsfixering. Som kanske tycker att det man uträttar på utsidan är vad som definierar en som person.

Men kanske det kan hända att jag lär mig något av henne... Kanske något om mig själv och mina fördomar om inte annat. Kanske något nytt om glädjen vi kan känna av att utsätta kroppen för lite arbete. Kanske något nytt om kroppen som kreativt redskap. Man ska inte underskatta möten!