Tack och lov har vi olika drömmar. Men jag tror ändå att de vanligaste drömmarna handlar om att någon ska se vem vi egentligen är. Vi vill bli lite bättre än våra föregångare och vara unika i vår genre eller åtminstone leva upp till just våra speciella förebilders mål.
Vi vill bli uppmärksammade för det vi gjort, hur litet det än må vara. Vi vill bli stora, men inte gamla. Vi vill bli sedda men inte utpekade. Vi letar efter oss själva men ändå efter någon annan.


Förskolepersonal: -Vad ska du bli när du blir stor?
Pojke, ca 4 år: -En helt vanlig pappa!


Jag tycker det är bland det finaste jag hört om man verkligen begrundar storheten i det.



Ah, tillbaka till mig själv då. Idag började jag planera min kommande hemsida och ventilerade mina idéer tillsammans med min lärare. Vad vill jag förmedla? Hur kan jag visa vem jag är eller vad mitt arbete går ut på? Vad vill jag egentligen med sidan? Vem ska se den? Hur ska den designas för att nå fram till min målgrupp?

Kanske är det fånigt, kanske ingen tycker att det är intressant, kanske det inte ger någonting i slutändan, kanske jag egentligen inte vet vad jag pratar om, kanske det är meningslöst att över huvud taget försöka.
Kanske jag är precis så värdelös som jag tyckte att jag var när jag var 14 och fortfarande tycker när jag har en dålig dag!

Men å andra sidan... Det kan ju vara kul. Och som en bonus kan det hända att jag blir nöjd och vill fortsätta och att någon ser det sen och tycker att det är bra. Tillslut kanske jag hittar min unika grej.

Jag har de senaste dagarna känt av en viss stress och därmed tappat en del organisationsförmåga, rationalitet och minne. När tåget lämnat perrongen så är det ganska svårstoppat. Jag har lite saker att ta tag i men motivationen och koncentrationsförmågan har fallit några steg sedan förra veckan.

Idag var jag på jobbet. Det var härligt att träffa barnen igen och få hundra kramar och glada utrop men fick stå ut med en spya i frukosten också. Missade två lektioner men tror på något vis att jag ska kunna ta igen det. Fast det går mindre bra när hjärnan imploderat och man inte längre styr den själv.

Men jag hann iaf göra klart stillbildsuppgiften, bildbehandlingen och halva teknikuppgiften idag efter jobbet. =)

Meditation kanske vore något för mig ändå? Hur gör man?

"I wish I was something more..."

Gjorde personlighetstestet som jag hittade i Maries blogg(mariewidlund.blogg.se). =)

http://se.41q.com/

 

 

Din personlighetstyp:

Kreativa, handlingskraftiga och snabbtänkta. Duktiga på många saker. Tycker om att debattera och kan vara angelägna om att få sista ordet. Entusiastiska över nya idéer och projekt, men kan brista i förmåga att hantera vardagliga rutiner. Oftast frispåkiga, uppriktiga och bestämda. Uppskattar att umgås med andra och är själva stimulerande sällskap. Utomordentlig förmåga att förstå komplicerade koncept och finna logiska lösningar på problem.

 

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Entreprenörer, jurister, psykologer, fotografer, konsulter, säljare, skådespelare, ingenjörer, forskare, uppfinnare, marknadsförare, programmerare, komiker, analytiker, kreditrådgivare, journalister, psykiatriker, PR-ansvariga, designers, skribenter, artister, musiker, politiker.

 

Haha... Stämmer det nånting?

Mest spelat i hörlurarna idag är utan tvekan Amy McDonald. Vilka härliga låtar hon har!

Idag är det fredag då... Kvällens projekt är att sy och lite senare gå över till Annica och dricka te. Dagarna liksom flyter ihop lite nu när jag pluggar. Det är inte längre lika stor skillnad på fredag och exempelvis tisdag.

Men imorgon ska jag dansa tills morgonen på Skövdeå! =D

Jag var på en förskola idag och hälsade på där man hade influerats en del av Reggio Emilia. Framför allt så kunde man se att personalen på den förskolan var pedagoger.
Jag fick lite inspiration igen! Av deras sätt att se lösningar. Av tanken bakom detaljerna. De ljusa, luftiga lokalerna utan massa meningslöst krimskrams som gardiner, blommor, affisher och hundratals plastleksaker. Pedagogiska rum med utrymme för skapande, lärande, dokumentation och lek. Hur svårt kan det vara egentligen? Så vill jag jobba.
Nej, ut med allt det gamla och in med det nya. Våga prova! Våga förändra!

Nästa gång jag får för mig att jag är en kreativ person och säger att jag vill renovera om och göra om allt precis supersnyggt som jag vill ha det, påminn mig då om detta:

Jag tycker inte att det är roligt att sätta upp lister och slipa dörrar och borra hål och och skruva och mäta och såga saker!

Däremot så är det ganska roligt att handla nya grejer. Som de nya kuddarna vi köpte häromdagen. Måla kökshyllan var ganska trevligt också. Tyvärr tar dessa grejer inte så lång tid som de andra tråkiga sakerna.

Nej, nästa gång jag känner mig lite kreativ så ska jag istället ta tag i att måla tavlor.

-Jag är livrädd för hur det kommer att bli om det fortsätter såhär. Förstår du? Att jag ska stå där som Miriam om några år. Med en pedantiskt skött trädgård och några extratimmar i en prylbod som enda yrkesmerit.

-Det är nog ingen större risk. Miriam är av en annan sort.

-Ja det vet jag också. Men ibland tänker jag att skillnaden kanske inte är så stor. Miriam kanske också hade planer en gång i tiden.

(Dialog ur Lyckans hjul)

Nä, det räcker visst inte med att tänka till och ha en plan. Man måste göra rätt val när det verkligen gäller också. För när som helt kan det ta fel vändning och allt blir på ett annat sätt än man först tänkt sig. Man får inte låta sig övertalas