På intervjun när jag sökte jobbet som jag nu har fick jag frågan vad jag ser som skillnaden mellan konstruktivism och konstruktionism.
Jag ska försöka reda ut de här begreppen nu eftersom många verkar totalt förvirrade inför det här (inklusive jag själv). Jag tänker reflektera kring de förklaringar jag fått och föra ett inre samtal för att få till en tolkning av hur man kan skilja på de här begreppen.


Men jag insåg att för att kunna reda ut det här på ett tydligt sätt måste jag också beskriva även den äldre, traditionella synen på lärande där barnet är ett tomt blad som fylls på med kunskap från sin omgivning. Enligt det här synsättet är barnet en passiv deltagare i lärandet och undervisning syftat till att "stoppa in" kunskap i barnet. Inte så troligt att det är så simpelt säger vi nu för tiden.

En konstruktivistisk syn på lärade förespråkar istället att barnen själva konstruerar och delar med sig av kunskap. Kunskap är alltså något som skapas, växer fram i barnet självt och intresserar barnet när denne är mogen för det. Lärande är något som händer av sig självt så länge barnet får rätt insatser i rätt tid.
Enligt det här synsättet är undervisning till för att stödja, uppmuntra och underlätta det egna lärandet. Men det kanske inte är hela förklaringen heller...?

Utöver detta finns något som kallas den social-konstruktivistiska synen på lärande eller det sociokulturella perspektivet. Här ses den lärande som en social varelse som upptäcker kunskap och utvecklar den i samspel med sin omgivning, inte utifrån inre mognad. Barnet ses som en social, aktiv deltagare i, och skapare av sin kultur.
Undervsining syftar här till att ge barn redskap för att få tillgång till den kunskap som andra besitter och för att utveckla den vidare, dvs göra nya upptäckter. Språk är då ett viktigt sådant redskap. Här tror jag att vi närmar oss en mer uttömmande förklaring.

Konstruktionism liknar alltså det social-konstruktivistiska perspektivet eftersom det betonar att kunskap är något konstruerat mellan människor. En konstruktionistisk syn på lärande innebär att kunskap inte är definitivt utan ständigt föränderligt och skapas i möten med andra. Det enda vi kan veta om verkligheten (kunskap) är hur vi förstår den. För att förtydliga det här som kan bli väldigt flummigt så vill jag ge ett exempel: Är din blå och min blå samma färg?
Undervisning innebär här att samarbeta och ta lärdom av varandras olikheter. I praktiken innebär detta ofta projektarbeten där barnen har stort inflytande.

Vad kommer den här obehagskänslan ifrån som jag märkt av de senaste dagarna. Som gör mig lite nedstämd till och från. Är det tanken på pengarna som vi verkar ha blivit lurade på? Är det oron över att inte vara tillräcklig för att få det fasta jobbet? Är det bekymret från deklarationen? Är det känslan av att inte nå ut? Är det obehaget från det förflutna som gjort sig påmind?

 

Tur att jag har en trygg fristad här hemma. När han lagar mat, dukar, frågar hur min dag varit, håller om mig, berömmer mig och sätter upp en lampa så snyggt att sladden inte ens syns, allt inom loppet av en timme när jag kommit hem från jobbet, då känner jag mig bortskämd och glad!

 

 

Mest i mina lurar just nu:

Kate Nash - Do-Wa-Doh
Lily Allen - Fuck you
Edward Maya - Stereo Love
Johnossi - What's the point
Band of horses - The funeral
Lars Winnerbäck - Jag har väntat på ett regn

Solen skiner och nu väntar fotomässan med Katarina och sedan middag med Per och Clara!

Uppdatering 12/4-10 (12.43):


Foto från middagen med nya objektivet från fotomässan.

Förra helgen åkte vi på roadtrip till Amsterdam. Trots regnet och tidsbristen hann vi med en del och jag fick en positiv och fin bild av staden. Här kommer ett litet utdrag...


Promenerade runt massor på gatorna.



Fikade.


Dansade.


En puss vid en av alla vackra kanaler.


Träffade min vän Josine och besökte en bastu.


Var på sexmuseum.


Åt underbart god pannkaka.


Tittade på tulpaner och väderkvarnar och sånt.


Det finns så mycket mer jag skulle vilja se i Amsterdam som det inte fanns tid för den här gången. Van Gogh-museumet bland annat. Men det får bli en annan resa.

Hur kan allt som varit komplicerat kännas så lätt med dig? Jag som har längtat efter någon att dela min drömmar med. Du lyckas ge mig allt jag vill ha utan att göra avkall på din egen vilja. Vi är ett bra team. Vi är redo för framtidens utmaningar.

Idag hade de någon Välkomna-våren-dag på gymet. Gratis massage och gratis kroppssammansättningsvägning. Min kropp består av hela 26,1% fett enligt den där underliga vågen! Det kan bli spännande att göra en sådan där vägning igen när jag tränat ett tag och se om det är någon skillnad.

Vissa dagar kan man känna sig lite nere och trött och sur. Vissa dagar känner man att det står en idiot och lurar vart man än går. Folk är ytliga och korkade och gör ont mot varandra så fort de får chansen. Världen är uppochnervänd och fel och det är läskigt att tänka på hur litet och obetydligt det verkliga verkar och hur stor plats det materiella får. Är vuxenmobbing den största nyheten? Är IPhone det viktigaste samtalsämnet? Är hängbröst den allvarligaste fienden? Är verklighetsflykt den bästa underhållningen? Alltid har det funnits och alltid kommer det finnas dagar när saker känns meningslösa och oerhört tråkiga.

Ändå i allt det där så kan jag känna ett lugn. Livet är på rätt spår och jag hittar många stunder att njuta i. Har aldrig känt mig så trygg och hemma. Göteborg is the place to be. Jobbet är inspirerande. Fritiden är innehållsrik. Kroppen är frisk. Kärleken är stark. Framtiden ser faktiskt ljusare ut än den någonsin gjort, för mig och för världen.

Om nu någon lyckats missa den:



Jag älskade den från första stund!