Vad kommer den här obehagskänslan ifrån som jag märkt av de senaste dagarna. Som gör mig lite nedstämd till och från. Är det tanken på pengarna som vi verkar ha blivit lurade på? Är det oron över att inte vara tillräcklig för att få det fasta jobbet? Är det bekymret från deklarationen? Är det känslan av att inte nå ut? Är det obehaget från det förflutna som gjort sig påmind?

Tur att jag har en trygg fristad här hemma. När han lagar mat, dukar, frågar hur min dag varit, håller om mig, berömmer mig och sätter upp en lampa så snyggt att sladden inte ens syns, allt inom loppet av en timme när jag kommit hem från jobbet, då känner jag mig bortskämd och glad!