Efter sjukdagar, extra långa att-göra-listor och allmän hösttrötthet så känner jag mig ganska efter. Jag räcker inte till. Jag tappar inspiration och motivation. Jag duger inte tänker jag fast jag innerst inne vet bättre. Jag är nog också en sådan som baserar mitt självförtroende på prestationer... appropå lite reflektioner förra veckan.

Nästa vecka är det öppet hus på jobbet och jag känner en vansinnig prestationsångest för det och för att jag inte kommit längre och jobbat bättre och lyckts sätta ihop tankarna bättre med verkligheten. Det har inte blivit som jag hade tänkt mig i min fantasi.


Nu har jag åtminstone knappat igen det jag missat på atelierista-kursen, vilken känns riktigt rolig. Jag och min atelierista-kollega Malin har haft fika-skapande-träff idag. Det är så himla kul att ha sällskap när man ska måla och vara kreativ!



Mina knasiga Fredrik Lindström:ar med olika tekniker.

Våghals

Hemmadag. En hel del sovande, facebookande och tv-tittande har det blivit men lite kreativ har jag även försökt vara. Använder tiden så mycket jag orkar till att halvligga i soffan och spela gitarr eller att ligga på golvet och måla.

Jag har hittat ett nygammalt intresse. Vi var på kroki igår på KV konstskola och tecknade av en kvinna där hon stod i olika poser. Skoj tyckte både jag och Janne även om jag misstänker att han nog i efterhand funderade allra mest på själva nakenheten hos modellen. =) Själv föll jag nog mest för själva grejen att öva sig i att teckna människor i ett rasande tempo. Det är ju svårt men jag insåg att jag kan bli bättre! Ibland ser det ut som skit och ibland får jag till det något sånär.
Hon stod i en pose i 1, 3, 5 eller 10 minuter innan hon bytte till en ny. 1-minutarna var svåra att hinna med på. Men nästa gång gör vi nya försök. Detta är mina teckningar från gårdagen:

Nu har hon äntligen blivit vuxen i juridisk bemärkelse och hon fick biljett till Peace&love av mamma så nu ska vi härja tillsammans i sommar! Jag målade den här tavlan till henne. Resten av presenterna får hon ikväll...


Jag ska följa med henne till tatueringsstudion i eftermiddag och se henne lida pin för att bli fin. =)

Det är mycket man plötsligt får göra när man blir 18. Vissa saker behöver man göra bara för att man får. Bara för att man kan. För att själva försöket i sig är en utmaning. Det är frihet.