Helgen var härlig, stärkande, trevlig... Flytten ur lägenheten i Västerås är avklarad och det gick smidigt och bra. Sedan var det skönt att bara vara i Litslena och umgås med mamma, Jojjo, Anne, Meja, Ann, Tina och Molly. Nu är jag tillbaka hemma med lite mer energi. Familjen är bra skit. Jag längtar efter jul när vi får träffas allihop igen och åka skidor!

Men nu väntar faktiskt lite plugg igen...

Foto från pedagogen, Göteborgs Universitet.

Jag vill inte vara en sån där jobbig språkfascist men.... eller jo det vill jag visst!! Jag tycker att det i många fall är trevligt med dialekter, språkförändringar och nya låneord men jag börjar bli trött på allt slarv! Skriftspråket säger mycket om en person och det finns fällor man bör undvika för att inte framstå som korkad. Här listar jag de fem mest irriterande språkslarven som man ofta stöter på:

5. Helt vanligt ordslarv:



Vad i hela världen är frigående ägg? Eller frigåendeägg?


4. Talspråk: Det heter inte mej eller dej eller oxå... Det heter mig och dig och också. Talspråk är ok i vissa sammanhang men blir väldigt tröttsamt i längden!


3. Det finns regler för när man ska skrive de, dem eller dom. Det kan vara lite knepigt, de är grundform, dem är objektsform (De såg mig, jag såg dem) och som en liten riktlinje jag säga att man i stort sett aldrig bör skriva dom, vilket är talspråk.


2. På andra plats har jag en klassiker: särskrivningarna!



Gluten.... Fria... Musse....... Pigg... Kakor?? What?? Vad innehåller det här paketet egentligen??


1. Så det mest irriterande av allt: Alla som blandar ihop OCH och ATT.

"Det är så skönt och gå i skogen!" Vad är skönt? Och vem ska gå i skogen??

OCH och ATT är två olika ord och betyder INTE samma sak även fast man ofta uttalar dem lika! En enkel hint är att OCH används (till skillnad från att) för att dela en mening i två delar.



Sådär... Nu har jag utbildat färdigt och ska jag återgå till trevliga, icke dömande Line. =)

Här kommer en uppdatering av tidigare inlägg:

Jag räknar med att jag vid det här laget är för gammal för att jultomten ska orka bemöda sig med att gå uppför alla backar och trappor till Älghagsgatan och lämna julklappar under min gran. Däremot om någon får för sig att köpa någon födelsedagspresent till mig så har jag varit såpass förutseende att skriva en lång önskelista för att underlätta presentinförskaffandet! =)


Sims 3
Fleecetröja utan huva
Traktörpanna
Skissblock
Stativ till kameran
UV-filter till kameran
Dusch/bad-skrubbvantar 2 st
Den förlorade symbolen - Dan Brown
Spikmatta
Staffli (gärna med plats för penslar och färger)
Over-knee-strumpor (Indiska har många fina)
Smala, hårda armband i silver, svart eller olika färger
Ull- eller andra lite tjockare strumpbyxor (stl M-L el 38-42, finns också på Indiska)
Hårinpckning
Parfym (Alyssa Ashley - Vanilla)
Filmkamera
Ett förstahandskontrakt på en lägenhet i Haga/Vasastan/Landala/Majorna
En extra dag i veckan

De senaste dagarna har varit lite tuffare än vanligt.

Allt vi har är en massa tid.

Egen tid eller delad.

Om en liten stund ska jag hålla i en intervju.

Och äta sushi med några vänner.



Bild från en NO/bild-uppgift som jag gjorde med en årskurs 3 förra veckan.

Handlade en fantstisk jacka igår. Snygg, skön, underbar! Nu väntar jag på jul och familjen och snö och resa norrut!! Lite bilder från förra året att hålla till godo med så länge...

Vill förresten länka till en klassiker. Jag har sett den sjukt många gånger och kan ändå aldrig göra det utan att gråta!

http://www.youtube.com/watch?v=bEo5bjnJViA

Otroligt härligt!

Sätter frågan om självkänsla i ett lite annat ljus.

Hur känner ni när ni ser det?

Sur dag.

Jag duger inte.

Vilken tråkig insikt va?

Jag verkar inte bra eller erfaren nog för de arbeten jag söker, inte rik eller gammal nog för de lägenheter jag söker... men framförallt är jag inte god nog åt mig själv.

För tillfället studerar jag 125% och jobbar ca 25%. Det går ganska bra. Ändå tycker jag inte jag gör tillräckligt för att stilla mitt eget samvete.
För det finns ju de som har flera barn och plugg och heltidsjobb och ändå har tid och råd med såna grejer som att gå på gym och åka på semester, tänker jag. Det är säkert såna där äckliga morgonmänniskor! Som bara måste skryta med att de minsann går upp klockan fem på morgonen och springer fem kilometer. Blä. Ångestmänniskor som får alla andra att må dåligt.

Jag vill duga ändå. Jag vill respektera mig själv och bli respekterad av andra trots att jag inte har några barn eller eget företag eller pensionssparkonto eller skägg... och fast jag helst inte går upp förrän nio-tio på morgonen de dagar jag inte jobbar... och fast lagsporter som innefattar bollar eller mjölksyra är det värsta jag vet...

Jag vill anses som pålitlig och få en lägenhet fast vi båda i det här hushållet är studenter. Jag vill att någon ska se min kompetens och tycka att min långa utbildning är värd någonting och ge mig ett jobb och lite respekt fast jag är tjej och 27 år...

Jag vill att någon ska tro på mig. Jag vill tro på mig. Jag vill känna det långt in i mitt eget hjärta att jag vet vad jag håller på med och att det kommer bli bra snart. Slippa oroa mig över huruvida jag är duktig nog för den här världen.

Landa på en lugn plats.

Livet är en kamp om respekt. Sin egen och andras.



För övrigt är jag förbannad på alla mobiltelefonföretag som behandlar sina kunder som skit.

Nyss hörde jag följande intervju med en kvinnlig artist:

- Du har ju nyligen blivit förälder och samtidigt har du väldigt mycket jobb inbokat. Hur känner du att du hinner med?
- Liam har ju en fantastisk pappa som hjälper till och ställer upp mycket när jag jobbar.

Hur vanligt är samma konversation i en intervju med en manlig artist? Men det mest intressanta är ändå ordvalen i hennes svar... "fantastisk", "hjälper till", "ställer upp".

För att vara en fantastisk pappa så räcker det att vara närvarande och hjälpa den huvudansvarige. Hur ofta blir någon kallad för en fantastisk mamma för att man hjälper till när pappan inte finns på plats? Hur mycket ansvar ligger egentligen i papparollen?

Jag hör sådana saker överallt, hela tiden. Pappor som nedvärderas till andrahandsföräldrar, som aldrig tillåts få samma kontakt med barnen som mammorna. Skuldbelagda mammor som aldrig räcker till. Vad mer leder det här synsättet till? Det finns jättemycket forskning kring detta och jag ska berätta mer om det en annan gång. Nu ska jag plugga.

Ha en trevlig söndag!

Min gamla förälskelse Zanyar Adami var på nyhetsmorgon på tv nyss! Så klok, så stark, så älskvärd. När han pratar inger han hopp om att världen går att förändra och att kärlek och öppenhet vinner över rädsla och ekonomi!

(Bilden är lånad, hittar ingen information om vem fotografen är)

I torsdags gick vi för att se Mattias Alkberg på Parken. Underbar tillställning! Det var kul att höra honom live, lite härligt flummig (läs konstig) och bra! Innan Alkberg spelade dessutom Invasionen, ett punkband från Umeå med ledsångaren Dennis Lyxzén från Interntional Noice Conspiracy och Refused. Riktigt bra! Härlig avkoppling från jobbtankarna.

Det extra intressanta var att Janne berättade att han den där Dennis tydligen fått någon slags titel som "Sveriges sexigaste vegetarian". Haha.. detta lät ju spännande, så jag kollade förstås upp det. Det visade sig att han inte bara var nominerad som VÄRLDENS sexigaste vegetarian, utan tydligen även redan vunnit titlen som Sverigess sexigaste man enligt ELLE (2004). Före Zlatan och ett gäng andra fotbollsspelande hunkar. Det finns hopp för världen när en stor modetidning väljer en blek, straight edge och feministisk punkare från Umeå före det inoljade machofolket i en sådan tävling!


Invasionen på Parken 12 november -09.

Dags för plugg. Over and out.

Vissa människor borde inte få skaffa barn!! Eller åtminstone så borde man tvingas klara av ett lämplighetstest först.  Det är INTE en rättighet att få barn. Däremot har alla barn rätt till föräldrar som klarar av att ge sina barn trygghet, kärlek och goda värderingar. Föräldrar som inte skadar sina barn, fysiskt eller psykiskt.

Jag är ledsen. För den här veckan har jag sett alltför många tragiska prov på vad som händer med de barn som hemifrån får lära sig att kvinnor är mindre värda än män, barn är mindre värda än vuxna, att det är ok att slåss för sin egen sak eller tävla om allt som om det gällde liv och död.
Otrygga barn. Barn som de flesta vuxna gett upp hoppet om. "Det kommer att gå åt skogen för honom", säger man till och med om vissa av dem.

Min hjärna går på högvarv. Det gör ont i mitt bröst. En slags klump som sitter där och värker. För de här barnens skull och för alla de andra som tvingas dela klassrum med dem. Ett klassrum där hot och misshandel är vanligare än matte, där man är rädd för att uttrycka sin åsikt, där fysisk styrka och aggresivitet värderas högre än kunskap och kärlek...


Ni som någon gång planerar att skaffa barn, hör på mig nu!!

Den viktigaste läxa ni kan lära era barn är vår värdegrund. Den är inte bara skolans viktigaste uppdrag, utan även föräldrarnas, den är lagstadgad och innehåller följande:

• Människolivets okränkbarhet
• Individens frihet och integritet
• Alla människors lika värde
• Jämställdhet mellan kvinnor och män
• Solidaritet med svaga och utsatta

Utan de här grundvärderingarna kan vi i skolan inte jobba vidare med något annat, men med dessa värden i ryggsäcken ligger världens alla möjligheter öppna!

Nu ska jag lägga mig och vila och gråta någon timme så att jag släpper på lite spänningar, sedan ska jag ta helg!

 

Med kärlek!

/Line

Nu är jag nästan lika tjock som lång. Nu har det gått så långt att det tillochmed är dags för mig att rycka mig i örat. Inget godis, ingen kaka, inte laga massa god mat hela tiden, stäng av tv:n... hårt bröd och chai-te är också gott! Sen går vi ut på en promenad. Även om jag inte är mycket för det där med att avstå från livets goda bara för att se bra ut, så måste man också inse när hälsan är på väg i lite fel riktning.

Här sitter jag i lugn och ro hemma i "pluggsoffan" som jag numera kallar den. Inte för att det pluggas särskilt mycket i den men intentionen är att det ska göras. Hur som helst så mitt i mitt icke-pluggande så stöter jag på den här godbiten i vår fantastiska fauna av bloggar:

http://www.zirkus.se/slak/

Läs bland annat inlägget "Outgrundliga äro herrens vägar" eller varför inte den ännu härligare "Obama möter sisters of Mercy"! Hahahaaa.. ja det är min humor!

Det är intressant med generaliseringar. Jag gör massor med generaliseringar hela tiden. Fördomar kanske man skule kunna kalla många av dem. Det intressanta är att de sällan stämmer ur vetenskaplig synvinkel, men nästan alltid ur egen synvinkel. Det är en slutsats baserad på personliga upplevelser och känslor. Ur min syn på verkligheten.

Det läste om en gammal Hinduisk liknelse där flera blinda människor fick känna på en elefant och alla beskrev den olika. Det roliga är att inget av deras beskrivningar är felaktig, eftersom alla beskrev sin upplevelse av sanningen, men hur ser egentligen den verkliga bilden av elefanten ut? Vilken vinkel är den sanna?

Man vill hitta en slutsats, ha en åsikt. Det viktiga att minnas, såväl för den som uttrycker den som för de som lyssnar, är att det är just en personlig åsikt (som i de flesta fall ska tas med en nypa salt) och ingen vetenskapligt grundad teori.