Fritid är för mig den tiden när man inte har några måsten. Inga tider att passa eller särskilda sysslor att utföra. Idag hade vi fritid. Vi tänkte passa på att njuta av snön och gick till backhoppningsbacken i slottsskogen. Detta hade även en stor del av Göteborgs befolkning mellan ca 5 och 65 år tänkt. Härligt att se alla uppfinningsrika sätt att ta sig nerför. Pulka, snowracer, snowboard, snowskate, tefat, frigolit, kartong, plastpåsar i olika storlekar och med olika fyllning...

 

 

 

 

 

Fin dag.

Idag var vi på Myrorna och fyndade två sådana här superheta fåtöljer. Sedan tog vi hem dem på bussen. Det var ju kanske en ovanlig idé men jag är mycket nöjd med köpet!

Ni ser förresten hur mycket snö det har kommit nu i Göteborg. Säkert två decimeter. Göteborgs invånare är bestörta över all snö, tak rasar in och inga spårvagnar eller bussar går i tid.

I natt drömde jag att jag spelade fiol. Jag hade glömt hur man spelade men det gjorde inget för det lät bra ändå.

Drömtydning: Det blir en lyckad dag.

Jag har funderat mycket över begreppet identitet. Jag vill visa ett litet utdrag ur mitt seminarieinlägg om "identitet i praktiska gemenskaper" som visar hur jag menar:

"Det är intressant hur han jämför det individuella med det kollektiva och hur han problematiserar identitetsbegreppet som något mycket mer komplext än man ofta gör i vardagligt tal och som har gjort att jag blivit ganska negativt inställd till att använda begreppet som om det vore något fast. Man ska söka efter sin identitet. Man ska hitta den och sedan vet man vem man är. Detta säger jag blir en felaktig användning av begreppet.
Men ser man identitet så som Wenger beskriver som något format av individer i gemenskapen och hur det påverkar och påverkas av världen i och runt omkring gemenskaperna så tycker jag att begränsningarna för begreppet släpper och det blir mer användbart i praktiken.
Jag tycker att Wenger har sammanfattat denna poäng mycket bra när han skriver att våra identiteter är rika och komplexa för att de är producerade bland ett rikt och komplext antal relationer i en praktik (s. 162). Det är alltså inte så enkelt att ens identitet är kopplad till någon slags medfödd personlighet."

Det säger ganska mycket om min människosyn. Vi har så många möjligheter men spelar gärna en roll för att passa in i ett fack och för att förenkla för oss själva och andra. Vi begränsar våra val och utvecklingsmöjligheter av rädsla för att inte veta vem vi är. Det är bara ett bevis på trångsynthet som skapar fördomar, förutfattade meningar och skuld och skam när det vi trott på förändras.

Det är ofta kommentarer som "du har förändrats" eller "jag vet inte vem du är" har en negativ ton med avsikt att trycka ner och skapa förvirring, vilket är underligt eftersom förändring är en självklar del av livet.

Vad jag menar är att identiteten är en dynamisk process - inte en bestämd roll. Jag ser det som positivt att utvecklas och lära sig saker. Och med ny kunskap följer förändringar.

Våghals

Hemmadag. En hel del sovande, facebookande och tv-tittande har det blivit men lite kreativ har jag även försökt vara. Använder tiden så mycket jag orkar till att halvligga i soffan och spela gitarr eller att ligga på golvet och måla.

Idag gjode jag något som jag inte gjort på mycket länge. En seriös budget. Javisst! Kände att tiden var inne att börja hålla koll på vart pengarna tar vägen nu när jag faktiskt jobbar och har några.

Jag inspirerades av Lyxfällans sätt att jobba; tittade igenom kontoutdraget och fördelade månadens utgifter i kategorier:

Boendekostnad
Räkningar
Nöje/resa/kultur
Hem/inredning
Kläder/smink/skor
Mat/godis/hushåll
Fest/alkohol
Sparande
Kontantuttag

Sådär. Hela mitt liv i siffror. Nu kan jag se precis vad jag slösar extra mycket på. Det kändes bra faktiskt.

 

Inatt drömde jag om en bred flod som rann genom en grotta. Det var mörkt men lite blågrönt ljus lyste upp någonstans ifrån. Eftersom foden var så grund och liksom porlade fram ganska stilla så kunde vi gå i den. Vattnet var helt klart och rent och man kunde se fiskar som simmade vid fötterna. Slutligen mynnade floden ut i svagt upplyst vatten, som en källa eller pool. Vi badade och allt var så otroligt vackert!

 

Enligt någon drömtydning jag hittade på nätet betyder drömmen kärleksupplevelse på resa, att mina kärlekskval är obefogade eller lycklig kärleksupplevelse, att någonting lyckligt kommer att hända i min familj som är av stor betydelse för mig själv och att mina önskningar går i uppfyllelse. Fiskarna betydde dessutom pengar. Jag antar att det är bra grejer.

Glad alla hjärtans dag! Eller som jag fått lära mig att det sägs i finland: Hyvää ystävän päivää (Bra vännens dag)!

Jag märker att alla hjärtans dag är en dag som väcker känslor. Kärlek, tomhet, längtan, ilska, ömhet, ensamhet, likgiltighet...
Men det behövs som bekant inga presenter för att uppmärksamma varandra på kärlekens eller vännernas dag. Man behöver inte ens säga något. Det räcker att dagen väcker uppmärksamheten på att kärleken finns... att det finns någon i mitt liv som ger mig något fint varje dag.

Min dag var mycket fin och bra.

Sol. Kärlek. Nyfriserad. Nöjd med arbetsdagen. Hästpojken ikväll. Fredag imorgon. Intressant bok. Lägenhet på gång.
Sköna grejer.

När jag lägger mig ner och blundar så tänker jag hur hemskt det är att hon inte finns längre.
Jobbig grej.

På tordag ska vi på konserten på Pustervik. Jag ser fram emot det.

 

Detta är vackert:

 

 

Nya krafter för en ny vecka... God natt.

Brunt som håret. Nu har jag mörkbrunt hår igen och känner mig som mig själv. Konstigt vad en hårfärg kan göra så mycket för självkänslan.

Rött som kärlek. Jag fick en smärtsam påminnelse om att de man tycker om ska man hålla kontakten med, särskilt i de fall då man har något viktigt att prata om och det tar emot lite. För man vill inte hamna i den situationen att det blir för sent.

Vitt som rummet. Färgen i den nya lägenhet som vi kommer att bo i från och med mars. En mycket annorlunda liten vindslägenhet på Aschebergsgatan.

Grönt som hälsan. Äter numera bara vegetariskt här hemma och har fyllt frysen med quorn och soya-produkter och kylen med färska grönsaker. Igår åt vi en fantastisk middag med quornfilé i kantarellsås, grillad sparris, crispsallad och ris. Mmmm...
Men ni köttisar behöver inte vara oroliga för att bjuda mig på mat. Jag äter fortfarande allt som serveras ute och borta!

Jag hann inte säga hur otroligt bra hon var. Jag hann aldrig säga tack för allt. Jag hann aldrig fråga vad hon tyckte. Jag hade så mycket tid på mig men ändå hann jag inte. Jag vågade inte. Jag visste inte hur. Jag tänkte att jag skulle vänta lite. Jag visste inte när det skulle vara rätt tid. Jag visste inte när det skulle passa sig. Så plötsligt får jag höra att tiden är ute...

På något vis känner jag mig inte värdig att sörja henne... och ändå gör jag det.

Jag har varit så dum. Tänkte att tiden kunde lösa saker så vi kunde prata igen. Man tror att det finns tid. Hur kunde jag ha så fel?

Är det sant?