Äntligen har jag blivit moster! Till lilla Irma Meja Margaretha Rymoen. Jag är oerhört lycklig för det men har egentligen inte haft tid att reflektera över det särskilt mycket idag.

Imorse gick jag upp halv sju för att jobba och plugga konstant hela dagen/kvällen/natten. Nu säger jag godnatt och hoppas att jag orkar upp ur sängen imorgon. För imorgon är det ju som bekant en annan dag...

Jobbade 7-12.30.
Skolan till 16.
Mat.
Datorn. Plugg till midnatt.
Är trött. Desperate housewives. Sova.

Har man satt sig i båten så får man ro. (Eller hur var det nu?) Kanske, men man ska nog passa på att leva medans man har tid. Bara två veckor kvar till mitt lugn...

"I'd rather be a forest than a street.
Yes I would.
If I could,
I surely would"

Tror att jag äntligen kommit på hur jag ska göra med mitt fotoprojekt! Imorgon kväll ska jag inhandla lego!

Jag är så långt borta. Det gör ont att inte få vara med när saker händer. Det gör ont att se någon ledsen men inte kunna göra något. Det gör ont att inte kunna styra. Just nu kan jag det. Just nu har jag möjlighet att välja. Möjlighet att bara vara där med er. För mig, för dig, för allas bästa. Jag kommer snart hem...

Vågat möta rädslan..
Idag har jag trotsat min fobi och varit hos tandläkaren. Jag grät förstås men annars gick allt bra. De sa att jag hade fina tänder. Inga hål. Ingen sa något om min visdomstand heller. Lättnaden var kolossal när jag gick därifrån!

Men man undrar ju förstås vad det är som gör att man är man rädd för vissa saker egentligen? Det stämmer ju tydligen inte ihop helt med hur farligt saker och ting är...

Vågat ge upp..
Jag har bestämt mig för att ge upp ekonomin. Har ingen lust just nu att hålla på med något jag inte tycker är roligt. Istället hoppas jag nu att jag ska kunna läsa fortsättningen på dokumentära medier. Om de som kollar igenom ansökningarna inte tycker att jag läser för många poäng.

Vågar prova något nytt..
Jag har skickat iväg den där ansökan om jobbet nu förresten. Vill nog väldigt gärna ha det ändå. Få vara med och starta upp något helt nytt med Reggio-filosofin som grund. Nya lokaler. Ny personal. Så nu kan jag bara hålla tummarna för att de ska tycka om mig!

Ibland när det händer saker så vet jag inte själv vad jag borde känna. Det enda som naturligt kommer är skuld. Jag vill kunna hjälpa till men vet inte hur man gör. Vill vara en bra syster. En bra dotter. En bra människa. Vill ta bort allt det onda i deras hjärtan. Om jag kunde så skulle jag...




Men varför blir det så? Varför verkar allt gå sönder förr eller senare? På ett eller annat sätt. Allt måste slängas. Och inte nog med det. Vi förväntas alla sopsortera dessutom. Den ska läggas där och den där. Allt ska bli bedömt och få sin plats. Jag orkar inte döma nu. Jag är inte i rätt läge för att döma någon.

Vissa saker går kanske att laga, men många gånger tror jag att människorna slutat laga saker. Däremot låter vi vissa saker vara lite kantstötta och kanske till och med ser en charm i det.

Ingenting är oföränderligt. Ingenting är självklart. Man kan bara göra så gott man kan och hoppas på det bästa. Den som lever får se och den som älskar får veta att man lever!

Bra saker just nu:

Hösten, bebis som snart kommer ut ur syrran, mysiga mössor, kameran, te, vin, löv, strumpbyxor i olika färger, drömmar, bastu, sköljmedel som luktar gott, barnkramar, alla andra kramar också förresten, min skäggiga man, vänner, solsken, promenader, choklad...

Mycket att tänka på. Men det blev en lyckad och effektiv dag. Belönade mig med en öl på kåren.

Herzog är en flummig typ. Jag vet inte hur jag ska tolka det riktigt. Brinnande olja och lera. Är det poesi?

Jag skrev jobbansökan idag. Vet att det är en fantastisk möjlighet men undrade om jag vill ha jobbet egentligen. Kanske inte har nån lust just nu. Fast imorgon är det ju i alla fall en annan dag och man kan kanske känna annorlunda då.

Jag undrar vad jag skulle ha på mig om det var år 1961?

Jag tycker inte om saker jag inte förstår... html-kod och räntabilitet och annat...

Men jag tycker mycket om hösten! Och lövhögar och te och mössor och sånt som hör hösten till!

Idag har det varit en härlig dag! Jag har hälsat på min lilla Anton och gosat och kramats. Jag fick bullar och te och visning av leksaker och lillebror, samt en föreläsning om Vasaskeppet. Han hade nog saknat mig nästan lika mycket som jag saknat honom!

För övrigt de senaste dagarna har jag haft det superbra! Har hunnit hälsa på farmor och Jonna, Pelle och Rut och shoppat.
I lördags var vi på inredningmässan i Älvsjö och träffade Roomservice-killarna Johnnie och Mattias. Men de tyckte tydligen att det var en dålig idé att vi skulle gå mitt i deras show, så Anne fick skylla på att hon skulle föda. Då tyckte de att hon skulle döpa bebisen till Johnnie.

Sedan har jag härjat runt på förskolorna och träffat barn och gamla jobbarkompisar. Det är alltid härligt att komma hit och vara igenkänd och ihågkommen och välkommen!

Resten av tiden har jag och syster ätit massor med mat och fika, slöat och pratat, tittat på foton och längtat efter att den där himla bebisen ska komma ut nån gång. Men den har inte visat några tecken på att den vill komma ut riktigt än...

Jag följde med Anne till barnmorskan i morse. Anne var ganska nöjd med vad vågen visde och allt så bra ut tyckte barnmorskan, men bebisen verkar bli försenad. Den brås nog på sin tidsoptimist till moster. =)

Så mycket plugg har det inte blivit. Men nu är det nyladdade batterier i Line och Skövde väntar på mig!

Det är inte varje dag som man ser en såpbubbla som fortfarande är hel efter att den landat på något... Men nu har det i alla fall hänt...

För på fredag åker jag till syster! Jag längtar verkligen efter en lång, skön tågresa och några härliga dagar med Anne och Anders i Stockholm och efter att få träffa Jonna och Rutan och gamla jobbarkompisarna och mina små guldklimpar på förskolan. Saknar allihop så jag spricker nästan!

Ja, jag har packat snäckan. Men va det något mer? Var det inte två saker Anne sa? Tänk att jag inte ska kunna komma ihåg ens TVÅ grejer. Hoppas att jag hinner slappna av lite så jag får tillbaka mitt minne också...

Jag längtar jättejättemycket efter min lilla systerdotter/systerson nu! Och efter syster själv också för den delen. Om drygt en månad får jag träffa dem.

En flicka på systers förskola var orolig för att jag och bebisen inte skulle komma överens. "Hur gör man då? För man måste ju vara hos sin moster när mamman går på firmafest."
Jag ska försöka vara snäll så att bebisen tycker om mig...


Annars då? Idag hade jag en mindre lyckad dag. Nu ska jag sova...
Men imorgon ska jag börja mitt nya ambitiösa liv, som inte kommer att innehålla någon ångest för att jag inte pluggat tillräckligt eller för att jag är en lat, bortskämd, förvirrad och glömsk person. Jag ska dra klockan tillbaka några veckor i tiden tills augusti när jag kom till Skövde pigg, glad och utvilad och hade allt under kontroll!

Japp. Imorgon ska jag stiga ur sängen tidigt (för det har jag hört att man tyvärr måste göra om man vill kunna anses som duktig) och sätter igång mitt nya liv med att spendera en hel dag på biblioteket.