På spårvagnen till och från jobbet håller jag på att läsa Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst. Sådär härligt Svenssonaktigt och mysigt att läsa en pocketbok på väg till jobbet. Hur som helst, hon har helt klart fina och roliga tankar. Så enkelt och självklart och helt vanligt för mig. De där tankarna man tänkt hundra gånger.


"Men efter döden finns nytt liv. Jag vet. Jag har dött. (Ja faktiskt, även de som lämnar dör. Inte bara de som blir lämnade.) Gått genom tunneln, kisat i ljuset och fått nya vingar."


"Det går inte att tänka igenom allt alla gånger. Jag vet folk som tänker igenom livet istället för att leva och när de väl tänkt färdigt är allt för sent. Det blev inga barn. Inga resor. Inga fester. Men allt blev oerhört genomtänkt. Som en stor Jönssonligeplan. Utritat och planerat in i minsta detalj. Men förberedelsen gjorde att livet körde om. Förbi. Bort i tvåhundra kilometer och kom aldrig tillbaka."


"Allt löser sig. Och livet är aldrig speciellt lätt ändå. Gud tänkte nog inte så. Jag tänkte nog inte så. Att det skulle vara lätt. Snarare halvsvårt, svårt och hur svårt som helst. Det är väl bara då man på ritkigt kan uppleva något."


"Nej då det ser inte så högt ut, säger man och tröstar, men man ser inte marken. Och det blåser storm. Och man hör inte vad någon säger. Men jag lovar. Det är värst innan. Innan man hoppar. Ångesten. Och marken är där. Ta dem under vingarna. Det kommer att gå bra."


"Medan jag torkar mig i ändan hinner jag alltid byta en pappersrulle, kolla vilka schampoflaskor som är tomma, tänka på någon rolig replik och skruva på korken på tandkrämstuben. Swisch. Swosch. Jag gjorde jämt så förut, innan jag blev utbränd. Nu när jag torkar mig i ändan så torkar jag mig bara i ändan, inget annat. Imorgon ska jag dra pappret sakta, sakta och riktigt känna hur jag faktiskt sitter och torkar mig. I morgon ska jag tänka: och här sitter jag och bara torkar mig. Om ungarna ropar svarar jag bara: "Mamma torkar sig." Hallelulja. Jag torkar mig, ingenting annat. Det ska jag fan lära mig."


"Era garv, eran gråt, era analyser av mig, era bekymmer, era liv som speglar mitt. Igenkännanden. Lyssnandet. Förståelsen. Tilliten. Jag klarar mig inte utan er kompisar. Klarar mig inte."


"Här får verkligheten ta plats. Back off all jävla yta och blaj. Själ och hjärta går före i kön.Verkligheten har VIP-kort."

Kanske ska läsa en kurs till hösten?

 

ATELIERISTA I FÖRSKOLA OCH SKOLA

Kurs om 7,5 högskolepoäng (som åtföljs av ytterligare en kurs Våren 2010 om 7,5 hp)

Kursen vänder sig till Dig som vill arbeta med bild i förskolan/skolan som bildpedagog/atelierista och är intresserad av samtida konstuttryck och konstens plats i samhället! Kursen behandlar atelieristans roll, bilduttryck med barn i olika åldrar, dokumentation och konst i relation till skola, kultur och samhälle. Inom kursen behandlas också Reggio Emilias pedagogiska filosofi, atelieristans och bildpedagogens historik.

Kursen består av föreläsningar, seminarier, lektioner, workshops, studiebesök såväl som individuella och gruppstudier. En central del är den studerandes egna kreativa, konstnärliga arbete. Självstudier sker främst i form av litteraturstudier och genom skrivandet av en reflekterande processdagbok/blogg. Kursen förbereder för den kommande rollen som atelierista och kulturpedagogisk handledare.

Kursen ges vid Högskolan för Design och Konsthantverk och är en fortbildning för dig som är verksam inom förskola/grundskola och har lärarexamen, konstnärlig examen, är bildlärarstudent eller har motsvarande kunskaper.

 

Anmälan: [email protected]

Kursinfo: Fristående kurs på kvartsfart, kvällstid, torsdagar kl 18-20

Kursstart: torsdag 2 september kl 18-20

Kurstider: Kurs I: 2 sep – 18 jan, Kurs II: 19 jan – 8 juni 2011

Kursledare: Bitte Westgårdh, atelierista (utbildning från Reggio Emilia-institutet)

Plats: HDK, bildsal 310

...även fast man inte får. Man ska vara söt och glad. Tacksam och nöjd. Kvinnlig. Positiv. Alltid. Inte ful. Inte vara bitterfitta. Sluta vara arg. Allt är vackert.



Men tänk om det inte känns så just precis idag? Även om allt kanske blir fint och bra imorgon så kommer jag fortfarande gråta en tår för den här dagen. Och sen ska jag minnas den när de riktigt fina dagarna kommer. Först DÅ kan jag vara tacksam!

Förstår ni vad jag menar?

Man får inse när man inte uppskattas. Den energi man lagt ner i en relation spelar ingen roll för man kan inte ge just det som behövs. Det är ledsamt att inte känna sig betydelsefull, att inte kunna finnas på samma plan, att inte lyckas få gensvar.

Välj dina strider.

Efter en tid på olika planeter så kommer man förr eller senare till ett läge då det är dags att ge upp och retirera. Samtidigt är det skönt at veta att det finns andra som når fram, då inte jag gör det. Så nu är det dags för mig att stänga av. Även om det innebär att man förlorar något man värnat om länge.

Let it go.

Inatt vaknade jag av att jag skrattade. Ibland har jag såna roliga drömmar att jag vaknar. Haha. Jag brukar tyvärr inte komma ihåg dem men den här gången minns jag på ett ungefär... Jag hängde med mammas-nya-kille-gänget och så kom Jemaine från Flight of the conchords och sjöng så roligt. Sedan gick någon förbi och sökte efter Mr Tittspervert (från Bridget Jones). Då blev det helt enkelt för galet och roligt så jag vaknade och kunde inte sluta skratta.

Så kan det gå.

En anan intressant sak är att jag börjat blanda svenska och Engelska även i drömmarna. Någon har sagt att när man börjar drömma på ett språk så är det ett tecken på att man är bekväm med språket och kan det flytande. Kan vara. Det skulle innebära att jag pratar flytande svengelska.

Jag har två par nya glasögon. Här är det ena av dem: