Jag har försökt sammanfatta några nyckelord som jag tänker att man skulle kunna diskutera om man ska försöka göra Reggiofilosofin levande på sin förskola:

Shit vad trött jag kan bli på den här "positiva" stoppa-huvudet-i-sanden-attityden, där alla förväntas vara så nöjda och problemfria hela tiden! Var och en ansvarig för sin egen lycka och ordet problem existerar inte - bara lösningar.

Tänkte på det där med lärande samtal. Hur gör man? Hur är man en god samtalare och en god lyssnare? Hur gör man när man lyssnar? Alla borde väl ha rätt att säga sin mening och få givande respons. Men vilken typ av respons förväntar man sig när man pratar med olika människor.

Jag har ibland fått antytt för mig (eller kastat i ansiktet) att jag är en dålig lyssnare. Igår fick jag höra att en av mina mest positiva egenskaper enligt en kollega var att jag var en så god lyssnare. Så vilket är jag egentligen?? Beror inte detta helt på förväntningarna av vad jag ska svara på det som berättas. Beror det inte på om man vill att jag ska lyssna på riktigt eller om jag bara ska sitta bredvid. Lite stärkt av nämnda kommentar så kan jag med gott självförtroende påstå att jag, enligt mina egna värderingar, är en mycket god lyssnare. Annars hade jag inte varit särskilt bra på det jag gör i mitt jobb. För är det inte precis just DET som jag ägnar dagarna i ända åt. Barn och andra som är intresserade av att lära sig något är himla sugna på att prata och kräver respons.

Men alla är inte så intresserade av att samtala som tvååringar är. En del människor vill bara hålla låda och att någon annan människa ska sitta mittemot och nicka och säga: "Mmm.... ja.... jag förstår...". De är inte intresserade av att komma vidare, de tycker kanske att det är för jobbigt att tänka för mycket på det de pratar om. De kanske egentligen lika gärna hade kunnat sitta själva i sin monolog. Eller bara behöva ett gosedjur att gråta i.

En tvååring skulle inte nöja sig med ett "Mm... jag förstår..". De kräver samtal och gemensam reflektion. De vill berätta vad de tänker på och sedan ha någon som lyssnat på riktigt och kommenterar.

En god lyssnare är alltså en aktiv lyssnare i mina ögon. Inte bara någon som nickar och hummar. En god lyssnare bekräftar, kollar av att man förstått rätt och ställer vidare frågor. "Jaha, menar du att..." eller "Vad skönt det måste kännas att ha kommit fram till det, vad vill du göra nu?" En aktiv lyssnare är en person som bryr sig och visar engagemang. En aktiv lyssnare är en person som stöttar och vill att den som talar ska berätta och utveckla mer. Lyssnare är nyfikna människor som har lust att reflektera tillsammans för att komma längre och djupare in i samtalet. En god lyssnare är i min mening inte någon som tyst väntar på att personen ska prata färdigt så att man kan gå därifrån.

"En avveckling av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik och annan verksamhet där staten med utgångspunkt i verklighetsfrånvända politiska teorier försöker experimentera med, eller ändra, på våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet."

Snacka om konspirationsteori. På fullaste allvar tror dessa Sverigdemokrater att vi i förskola och skola bedriver någon slags experiment eller försöker styra barn till att bli osäkra i sin könsidentitet.

Om man läser på lite så ser man att det handlar precis om det motsatta; att alla ska ha valmöjligheter utöver det som kulturellt begränsas av ens kön/klass/etnicitet. Att man ska få känna sig trygg i skolan och i samhället oavsett vem man är, var man kommer ifrån eller vem man väljer att vara. Det är särskilt viktigt för oss vuxna i förskola/skola att lära oss att ge barn möjligheter att utvecklas mångsidigt och hjälpa dem till ett starkare självförtroende. Det är snarare det som genuspedagogiken syftar till. Jämställdhets- och genusforskning är en vetenskap som Sverigedemokraterna totalt väljer att förringa genom att kalla det "verklighetsfrånvända politiska teorier". Fail.

Jag tycker mig tydligt kunna skönja en rädsla för homosexualitet och olikhet i det här. Jag tror att sverigedemokrater skräms ihjäl av all form av jämställdhetsarbete som grundar sig i acceptans. De vill dölja vissa identiteter och bygga upp en fasad med hjälp av hat mot olikheter och motstånd mot allt annat än kärnfamiljen. Det är det som ger mig rysningar av obehag på riktigt. Historien visar att vägen därifrån till förföljelse av dem som är annorlunda är kort.

Våga stå upp och säga ifrån nu!

Hemma efter ännu en HJT-utbildning på jobbet. Det är en portal för all personal, chefer, elever och föräldrar i Göteborg. Det kommer att bli hur bra som helst när vi väl kommit igång med det och fått in alla barn och föräldrar i systemet. Vi kommer att kunna lägga upp allt där och dessutom hålla koll på vilka som har läst och tittat på det. Det ställer högre krav på föräldrar att bli mer engagerade i barnens skolgång redan från förskolan och hela vägen upp till gymnasiet. Det ställer också högre krav på oss att se till att hålla det uppdaterat men förenklar samarbetet mycket.

Vi var på ännu ett studiebesök idag. Fantastiska miljöer och mycket inspiration. Många samtal om pedagogiska miljöer, förhållningssätt, sinnliga intryck, inspiration och lärande. Nu längtar jag tills barnen kommer på måndag!










Förresten så verkar jag ha hittat ett par olika varianter på lösningar för ljudknappar. Nu inväntar vi bara ekonomiska besked.

Jag har funderat och funderat hur det ska gå att lösa och vem jag ska kontakta. Mailat och ringt olika ställen utan svar. Den som kommer på en lösning på problemet är värd ett pris!

Jag vill ha knappar utmed en vägg som barnen på förskolan ska kunna trycka på för att höra ett ljud. Som det finns ibland på muséer. Det kan vara ett fågelljud, någon som säger något, en låt eller bara ett pip. Vi ska kunna ändra detta efter vilket tema vi jobbar med. Vem kan göra sådant? Vad behövs? En knapp kopplat till en högtalare och ett ljudkort som kan spela upp olika mp3-filer? En knapp kopplat till vår dator? En ringklocka där man kan ändra ljudet? Hur gör man? Hjälp!

Kanske ska läsa en kurs till hösten?

 

ATELIERISTA I FÖRSKOLA OCH SKOLA

Kurs om 7,5 högskolepoäng (som åtföljs av ytterligare en kurs Våren 2010 om 7,5 hp)

Kursen vänder sig till Dig som vill arbeta med bild i förskolan/skolan som bildpedagog/atelierista och är intresserad av samtida konstuttryck och konstens plats i samhället! Kursen behandlar atelieristans roll, bilduttryck med barn i olika åldrar, dokumentation och konst i relation till skola, kultur och samhälle. Inom kursen behandlas också Reggio Emilias pedagogiska filosofi, atelieristans och bildpedagogens historik.

Kursen består av föreläsningar, seminarier, lektioner, workshops, studiebesök såväl som individuella och gruppstudier. En central del är den studerandes egna kreativa, konstnärliga arbete. Självstudier sker främst i form av litteraturstudier och genom skrivandet av en reflekterande processdagbok/blogg. Kursen förbereder för den kommande rollen som atelierista och kulturpedagogisk handledare.

Kursen ges vid Högskolan för Design och Konsthantverk och är en fortbildning för dig som är verksam inom förskola/grundskola och har lärarexamen, konstnärlig examen, är bildlärarstudent eller har motsvarande kunskaper.

 

Anmälan: [email protected]

Kursinfo: Fristående kurs på kvartsfart, kvällstid, torsdagar kl 18-20

Kursstart: torsdag 2 september kl 18-20

Kurstider: Kurs I: 2 sep – 18 jan, Kurs II: 19 jan – 8 juni 2011

Kursledare: Bitte Westgårdh, atelierista (utbildning från Reggio Emilia-institutet)

Plats: HDK, bildsal 310

Jag har nu blivit lovad fast tjänst och är väldigt lättad och glad över det för jag älskar mitt jobb just nu! Det flyter på otroligt bra, vi har roligt ihop och det händer många spännande grejer.

Framförallt så har vårat projekt mynnat ut i ett undersökande av matematiska begrepp, geometriska former, tyngd, mängd, längd, rymd etc... Barnen hittar matematik i allt! Vi kommer att fortsätta utmana det här och erbjuda mer tekniskt och naturvetenskapligt material.

En annan stor grej är att vi ska flytta hela förskolan till nya lokaler och ny gård. Förra veckan hade vi en studiedag som ägnades åt pedagogisk miljö. Vi kommer att få en fantastsik gård med amfiteater, ateljé, vattenstation etc och en jättefin innemiljö med bra samarbete kring olika projekt. Det kommer att bli hur häftigt som helst! Vi har också besökt nya förkolan med barnen och stått i byggröran och försökt förstå att det är där vi ska vara sen.

På intervjun när jag sökte jobbet som jag nu har fick jag frågan vad jag ser som skillnaden mellan konstruktivism och konstruktionism.
Jag ska försöka reda ut de här begreppen nu eftersom många verkar totalt förvirrade inför det här (inklusive jag själv). Jag tänker reflektera kring de förklaringar jag fått och föra ett inre samtal för att få till en tolkning av hur man kan skilja på de här begreppen.


Men jag insåg att för att kunna reda ut det här på ett tydligt sätt måste jag också beskriva även den äldre, traditionella synen på lärande där barnet är ett tomt blad som fylls på med kunskap från sin omgivning. Enligt det här synsättet är barnet en passiv deltagare i lärandet och undervisning syftat till att "stoppa in" kunskap i barnet. Inte så troligt att det är så simpelt säger vi nu för tiden.

En konstruktivistisk syn på lärade förespråkar istället att barnen själva konstruerar och delar med sig av kunskap. Kunskap är alltså något som skapas, växer fram i barnet självt och intresserar barnet när denne är mogen för det. Lärande är något som händer av sig självt så länge barnet får rätt insatser i rätt tid.
Enligt det här synsättet är undervisning till för att stödja, uppmuntra och underlätta det egna lärandet. Men det kanske inte är hela förklaringen heller...?

Utöver detta finns något som kallas den social-konstruktivistiska synen på lärande eller det sociokulturella perspektivet. Här ses den lärande som en social varelse som upptäcker kunskap och utvecklar den i samspel med sin omgivning, inte utifrån inre mognad. Barnet ses som en social, aktiv deltagare i, och skapare av sin kultur.
Undervsining syftar här till att ge barn redskap för att få tillgång till den kunskap som andra besitter och för att utveckla den vidare, dvs göra nya upptäckter. Språk är då ett viktigt sådant redskap. Här tror jag att vi närmar oss en mer uttömmande förklaring.

Konstruktionism liknar alltså det social-konstruktivistiska perspektivet eftersom det betonar att kunskap är något konstruerat mellan människor. En konstruktionistisk syn på lärande innebär att kunskap inte är definitivt utan ständigt föränderligt och skapas i möten med andra. Det enda vi kan veta om verkligheten (kunskap) är hur vi förstår den. För att förtydliga det här som kan bli väldigt flummigt så vill jag ge ett exempel: Är din blå och min blå samma färg?
Undervisning innebär här att samarbeta och ta lärdom av varandras olikheter. I praktiken innebär detta ofta projektarbeten där barnen har stort inflytande.

Föräldramötet idag gick helt ok får jag lov att säga. Vi käkade chokladrutor och berättade lite vad vi håller på med och hur vi tänker, vilket är allt möjligt spännande just nu. Jag njuter på jobbet!

Material vi jobbar med den här veckan:

·       Mjöl – vi har introducerat mjöl som nytt material och gräver, känner, öser med burkar, möts och samtalar kring materialet. Vi byggde tillsammans med barnen ihop vår ram igen och använder den som gemensam yta för arbetet med mjölet.

·       Vi har just upptäckt speglar och andra reflekterande ytor såsom cd-skivor etc som vi plockat fram, tejpat ihop och utforskar tillsammans på vårt ljusbord.

·       Magneter – någon upptäckte ett magnetiskt föremål och barnen visade stort intresse för det förra veckan och det blev flera chanser till ganska avancerad problemlösning. Vi har fyllt på med magnetiska förmål och de har fått en ny större och mer synlig plats i ateljén. Vi planerar att fortsätta att utmana deras utforskande av magneterna, ställer nya frågor och provar deras teorier.

·       Vatten, is och snö – tillgången på is och snö är stor, vädret ser ut att vara soligt och skönt och vi tar till vara på barnens intresse av att hacka och gräva och undersöka bland annat hålen i isen och vattnet där under.

 

Gemensam uppföljning med barnen

Vi fortsätter att dokumentera arbetet och reflekterar kring fotona tillsammans med barnen på våra möten. Förra veckan fokuserade barnen mycket på personer och kroppsdelar på bilderna. Vi märker att vårt tidigare projekt om händer och fötter hänger kvar hos barnen och är glada över den röda tråden. Detta sätt att reflektera kring bilder är dock nytt för många barn men i vårt fortsatta arbete så hoppas vi att fler tankar kring vad som sker på bilderna ska bli synliga…

 

 

...

 

Det finns enstaka dagar ibland när man tänker på allt och alla man saknar. Saker som hänt, människor man mött, personer man delat sin vardag med, måndagar och fredagar, upplevelser och resor, tid som gått, kläder man burit, föremål man ägt... Saker som aldrig kan upplevas igen. Minnen som man önskar att man kunde dela med någon. Är det så det känns att bli gammal?

 

Nostalgia Locomotive

See y'all soon! Over and out. Zzz...

Första hela veckan avklarad med gott resultat på jobbet. Jag känner mig aningen tafatt, trött och lite förvirrad över allt nytt och har ännu inte hunnit bygga upp något jättestort engagemang. Det är ju så i början. Man kan inte komma in och känna och tycka som de som jobbat där under en längre tid. Men på det stora hela känns det otroligt bra!
Jag känner mig välkommen, har fått en bra introduktion med chefen och har fått en känsla för hur pedagogiken och barnsynen fungerar på avdelningen. De har kommit långt i sina tankar, verkar diskutera och utvecklas mycket, har ganska höga krav på sig och ganska mycket planeringstid och jag tror att jag kommer att trivas superbra så småningom!

Vi var på föreläsning med Ann Åberg (Lyssnandets pedagogik) i onsdags. Det var toppen att få börja med en sådan inspirationsföreläsning första veckan. De frågor som jag tyckte var mest intressanta var:

-Hur får vi barnen delaktiga i dokumentationen? och

-Hur gör vi för att det blir ett verktyg för utveckling och lärande istället för minnesdokumentation?


Här är en lista på de arbetsläder som jag fick nu när jag började (som inspiration för andra pedagoger som vill pressa på rektorerna i förskolan lite):

Luvtröja
Jeans
Chinos
T-shirts (2st)
Långärmad t-shirt
Jeansskjorta
Väst
Täckbyxor
Täckjacka med urtagbar fleecetröja
Överdragsbyxor

Allt var snyggt och bekvämt och satt bra så nu kan jag jobba med färg, lim, is, lera etc utan risk att förstöra mina privata kläder. Lyx eller självklarhet??

Jag vill inte vara en sån där jobbig språkfascist men.... eller jo det vill jag visst!! Jag tycker att det i många fall är trevligt med dialekter, språkförändringar och nya låneord men jag börjar bli trött på allt slarv! Skriftspråket säger mycket om en person och det finns fällor man bör undvika för att inte framstå som korkad. Här listar jag de fem mest irriterande språkslarven som man ofta stöter på:

5. Helt vanligt ordslarv:



Vad i hela världen är frigående ägg? Eller frigåendeägg?


4. Talspråk: Det heter inte mej eller dej eller oxå... Det heter mig och dig och också. Talspråk är ok i vissa sammanhang men blir väldigt tröttsamt i längden!


3. Det finns regler för när man ska skrive de, dem eller dom. Det kan vara lite knepigt, de är grundform, dem är objektsform (De såg mig, jag såg dem) och som en liten riktlinje jag säga att man i stort sett aldrig bör skriva dom, vilket är talspråk.


2. På andra plats har jag en klassiker: särskrivningarna!



Gluten.... Fria... Musse....... Pigg... Kakor?? What?? Vad innehåller det här paketet egentligen??


1. Så det mest irriterande av allt: Alla som blandar ihop OCH och ATT.

"Det är så skönt och gå i skogen!" Vad är skönt? Och vem ska gå i skogen??

OCH och ATT är två olika ord och betyder INTE samma sak även fast man ofta uttalar dem lika! En enkel hint är att OCH används (till skillnad från att) för att dela en mening i två delar.



Sådär... Nu har jag utbildat färdigt och ska jag återgå till trevliga, icke dömande Line. =)

Vissa människor borde inte få skaffa barn!! Eller åtminstone så borde man tvingas klara av ett lämplighetstest först.  Det är INTE en rättighet att få barn. Däremot har alla barn rätt till föräldrar som klarar av att ge sina barn trygghet, kärlek och goda värderingar. Föräldrar som inte skadar sina barn, fysiskt eller psykiskt.

Jag är ledsen. För den här veckan har jag sett alltför många tragiska prov på vad som händer med de barn som hemifrån får lära sig att kvinnor är mindre värda än män, barn är mindre värda än vuxna, att det är ok att slåss för sin egen sak eller tävla om allt som om det gällde liv och död.
Otrygga barn. Barn som de flesta vuxna gett upp hoppet om. "Det kommer att gå åt skogen för honom", säger man till och med om vissa av dem.

Min hjärna går på högvarv. Det gör ont i mitt bröst. En slags klump som sitter där och värker. För de här barnens skull och för alla de andra som tvingas dela klassrum med dem. Ett klassrum där hot och misshandel är vanligare än matte, där man är rädd för att uttrycka sin åsikt, där fysisk styrka och aggresivitet värderas högre än kunskap och kärlek...


Ni som någon gång planerar att skaffa barn, hör på mig nu!!

Den viktigaste läxa ni kan lära era barn är vår värdegrund. Den är inte bara skolans viktigaste uppdrag, utan även föräldrarnas, den är lagstadgad och innehåller följande:

• Människolivets okränkbarhet
• Individens frihet och integritet
• Alla människors lika värde
• Jämställdhet mellan kvinnor och män
• Solidaritet med svaga och utsatta

Utan de här grundvärderingarna kan vi i skolan inte jobba vidare med något annat, men med dessa värden i ryggsäcken ligger världens alla möjligheter öppna!

Nu ska jag lägga mig och vila och gråta någon timme så att jag släpper på lite spänningar, sedan ska jag ta helg!

 

Med kärlek!

/Line