Vid Eketrägatans hållplats låg en väska. Ingen människa syntes till. I väskan låg en laptop, hörlurar och en modetidning.

Jag tog med mig väskan och lämnade den på polisstationen på vägen hem. Denna omväg tog mig exakt tio minuter längre tid än det skulle ha tagit att ta sig hem, eftersom jag fick ta en senare spårvagn.
Senare ringer polisen och frågar om de får lämna ut mitt telefonnummer för kvinnan som hämtat väskan hade varit så tacksam och glad att hon nästan svimmat, enligt honom och ville kontakta mig. Några minuter efter det ringer kvinnan och hyllar mig med en lång rad lyckönskningar för att jag är en så fantastisk person. Nu var hon på väg till Oslo, men vill hemskt gärna träffa mig när hon kommer tillbaka därifrån och frågade om hon fick ringa igen.

Vad säger man i såna lägen? Varsågod, det var så lite så. Känns lite fånigt eftersom det var nog det minst jobbiga jag gjort idag. Men jag måste ändå säga att det är skönt att få lite credit ibland.

Work out. Jag har ju tydligen fått för mig att kroppen behöver lite underhåll. Det kan bli skönt. Fixat tid med en sån där cool personlig tränare imorgon. Vet inte vad hon ska säga till mig som jag inte redan vet. Typ... gå och träna då och då. Lite sånt, lite sånt. Sådär. Sen kanske alla andra kan se hur fit du blivit och titta avundsjukt på dina magmuskler och du kan vara stolt över dig själv... Eller??

Kanske hon kommer hålla god min fast hon egentligen tycker att jag är en slöpotta. Kanske hon kommer att titta sådär oförstående på mig och undra vad jag haft för mig de senaste åren då jag inte tränat kontinuerligt. Hon som ägnat sitt liv åt träning och muskler och kaloriräkning och tävling och kroppsideal kommer kanske att se ner på min avslappnade attityd som säger att träning är bäst i mindre doser och kroppen är bara ett skal utanpå vårt riktiga jag. Något vi tvingas bära runt på och som kan vara bra att ha så länge den ser ok ut och inte värker.

Och kanske jag kommer att döma henne minst lika hårt för att hon är en sån där träningstyp som tror att hon är snygg och älskvärd för att hon har mindre underhudsfett än genomsnittsbefolkningen. För att hon ägnar sitt liv åt något så ytligt som kroppsfixering. Som kanske tycker att det man uträttar på utsidan är vad som definierar en som person.

Men kanske det kan hända att jag lär mig något av henne... Kanske något om mig själv och mina fördomar om inte annat. Kanske något nytt om glädjen vi kan känna av att utsätta kroppen för lite arbete. Kanske något nytt om kroppen som kreativt redskap. Man ska inte underskatta möten!

Vad innebär jämställdhet i förskolan? Lite idéer till någon slags sammanställning..

- Struktur på dagen: Vilka rutiner finns? Hämmar eller uppmuntrar de?
- Material: Vad finns, hur är det placerat och hur används det?
- Status, värderingar, kunskapsfokus. Vad är viktig kunskap? Vad dokumenteras?
- Språk och benämningar: Vilka ord? Namn, inte, snippa etc. Korta uppmaningar eller längre dialoger?
- Talutrymme. Vem styr samtalen? Finns samtalsverktyg och hur används de?
- Medvetenhet. Vilken teoretisk grund styr? Barnsyn? Värdegrund?
- Roller i arbetslaget. Vem gör vad? Samarbete? Fördelning?
- Social struktur? Uteslutande, delaktighet, klimat, närhet, öppenhet.
- Föräldrakontakt: Blanketter, familjesyn, heteronorm etc..
- Förväntningar: krav, frihet, fördelning av ansvar, utmaningar, skuldbeläggande.

Mätinstrument för dig:
Filma. Intervjua.

Mätinstrument för arbetslagen själva:
BRUK-blanketter.
Kontaktbarometer.
Sociogram.

Igår signade jag upp mig på gymet och gick på mitt första pass. Ett riktigt skönt och roligt pass Yoga som gick över förväntan faktiskt. Ser fram emot nästa träningspass. Ska boka personlig tränare någon dag så det blir någon ordning på mig.

Idag blev jag alltså IT-ansvarig på förskolan. Började mitt uppdrag med att byta fägpatroner i skrivarna. Så... vad ska jag göra nu då?? =) Ah, det var inte mycket med det...

Imorgon planeras en första liten introduktion den här lägenheten med en liten samling människor som ska hit och hinka vin och frossa i snittar med oss. Gu va gött!

Föräldramötet idag gick helt ok får jag lov att säga. Vi käkade chokladrutor och berättade lite vad vi håller på med och hur vi tänker, vilket är allt möjligt spännande just nu. Jag njuter på jobbet!

Material vi jobbar med den här veckan:

·       Mjöl – vi har introducerat mjöl som nytt material och gräver, känner, öser med burkar, möts och samtalar kring materialet. Vi byggde tillsammans med barnen ihop vår ram igen och använder den som gemensam yta för arbetet med mjölet.

·       Vi har just upptäckt speglar och andra reflekterande ytor såsom cd-skivor etc som vi plockat fram, tejpat ihop och utforskar tillsammans på vårt ljusbord.

·       Magneter – någon upptäckte ett magnetiskt föremål och barnen visade stort intresse för det förra veckan och det blev flera chanser till ganska avancerad problemlösning. Vi har fyllt på med magnetiska förmål och de har fått en ny större och mer synlig plats i ateljén. Vi planerar att fortsätta att utmana deras utforskande av magneterna, ställer nya frågor och provar deras teorier.

·       Vatten, is och snö – tillgången på is och snö är stor, vädret ser ut att vara soligt och skönt och vi tar till vara på barnens intresse av att hacka och gräva och undersöka bland annat hålen i isen och vattnet där under.

 

Gemensam uppföljning med barnen

Vi fortsätter att dokumentera arbetet och reflekterar kring fotona tillsammans med barnen på våra möten. Förra veckan fokuserade barnen mycket på personer och kroppsdelar på bilderna. Vi märker att vårt tidigare projekt om händer och fötter hänger kvar hos barnen och är glada över den röda tråden. Detta sätt att reflektera kring bilder är dock nytt för många barn men i vårt fortsatta arbete så hoppas vi att fler tankar kring vad som sker på bilderna ska bli synliga…

 

 

...

 

Det finns enstaka dagar ibland när man tänker på allt och alla man saknar. Saker som hänt, människor man mött, personer man delat sin vardag med, måndagar och fredagar, upplevelser och resor, tid som gått, kläder man burit, föremål man ägt... Saker som aldrig kan upplevas igen. Minnen som man önskar att man kunde dela med någon. Är det så det känns att bli gammal?

 

Nostalgia Locomotive

See y'all soon! Over and out. Zzz...

Jag som fasade för detta att börja träna igen.... But fear no more Line! Jag har nämligen hittat till ett gym alldeles runt knuten som inte får mig att vilja springa därifrån. SATS Landala. Ingen svettig sunkig gympahall så långt ögat kan nå. Nej, trevlig personal, rent och fint, nya tidningar, kaffemaskin, gröna växter, blå glasmosaik i duscharna, vackra trägolv, en doft av massageolja och lugn och ro...

 

Där skulle jag lätt kunna spendera min värdefulla tid med att svettas lite. Ja, när det kommer till gym så skäms jag inte över att säga att jag är petig. Ska det va så får det va annars får det va!

Jag begriper inte hur någon kan vara så idiotisk att man får för sig att bränna ner en förskola. Hur tänker en sådan människa? Vad ser man för gott komma ur det? Jag undrar verkligen...

Så många barn, föräldrar och personal som under lång tid blir påverkade på grund av ett så onödigt infall av några snorungar. Så mycket skattepengar kastade i elden. Idioti på riktigt!

Såhär har det sett ut hemma hos oss i veckan. Jag är ordentligt trött efter veckans jobb och flyttbestyr. Det ser förjävligt ut än så länge men när vi ordnat upp i röran så kommer det bli underbart!