Vid Eketrägatans hållplats låg en väska. Ingen människa syntes till. I väskan låg en laptop, hörlurar och en modetidning.

Jag tog med mig väskan och lämnade den på polisstationen på vägen hem. Denna omväg tog mig exakt tio minuter längre tid än det skulle ha tagit att ta sig hem, eftersom jag fick ta en senare spårvagn.
Senare ringer polisen och frågar om de får lämna ut mitt telefonnummer för kvinnan som hämtat väskan hade varit så tacksam och glad att hon nästan svimmat, enligt honom och ville kontakta mig. Några minuter efter det ringer kvinnan och hyllar mig med en lång rad lyckönskningar för att jag är en så fantastisk person. Nu var hon på väg till Oslo, men vill hemskt gärna träffa mig när hon kommer tillbaka därifrån och frågade om hon fick ringa igen.

Vad säger man i såna lägen? Varsågod, det var så lite så. Känns lite fånigt eftersom det var nog det minst jobbiga jag gjort idag. Men jag måste ändå säga att det är skönt att få lite credit ibland.