Det blev en riktigt trevlig och bra midsommar, trots allt!

Gå tipspromenad, femkamp, dricka folköl, äta sill och potatis, spela kubb, kasta frisbee, äta chips, diskutera politik, bada i poolen, dansa, leka "jag har aldrig"...

Jag är nöjd. "En jävla go missommar!" Tack till Jocke och Gusse!

Midsommarafton igen... Jag var väldigt bitter efter att vi sist firade denna högtid. Kopierar här in min blogg från förra året och hoppas på bättre resultat i år. Utan krav. Utan hopp på gulkant i tillvaron på en vanlig sommarfest för oss som inte riktigt orkat växa upp än.



Jo det brukar väl sägas en hel del saker om midsommar, men jag måste slänga ur mig lite tankar jag också. Vilken jävla dum tradition det har blivit av den annars så fina tanken att fira den ljusaste dagen på året!

Överallt i stugor och på logar i Sverige så sitter vi och super oss redlösa till "boten Anna" och spelar kubb och bråkar om saker som man gått och funderat på en tid. Allt kommer liksom till ytan och utfallet blir nästan alltid ett jävla misslyckande. Vi säger: "Jo visst hade vi en kul midsommar!" Jo det säger jag också, som att man inte ställer högre krav på en sommarfest tillsammans med sina vänner. Lite bråk får man räkna med. Lite skit rensar magen. Lite skräp i hörnen har ingen dött av. Ett litet midsommarslagsmål hör till. (Det är ju bäst att bevara matchokulturen för guds skull!)

Kommer för mycket saker till ytan vid såna här tillfällen? Eller tycker vi att det var skönt att äntligen rensa luften? Eller känns det mer som att vi infekterade den "goda stämningen" med skit som vi kunnat ta på ett bättre sätt, vid ett bättre tillfälle? Så här vaknar vi nu med den lilla gnagande känslan av att vi kunde ha gjort något bättre.

På radio sa någon att midsommar var heteronormens och tvåsamhetens tradition. Någonstans där klämmer skon för mig. Tillsammans med fyllesveriges tanklöshet.

Vi ser framför oss hur vi sitter med vänner på den där perfekta sommarfesten där alla skrattar och är lyckliga och kära. Vi drömmer om hur vi sitter där med en rutig duk och färskpotatis i ett blått skimmer och dricker öl. Vi hör Tommy Nilssons "Dina färger var blå" spelas på lagom volym så att ingen hör vad alla egentligen skrattar åt. Den perfekta bilden av Sverige. Direkt taget ur Pripps blå reklamen.

Jag känner mig lite bortgjord för att jag också drömmer om precis det och klev rakt in i den där äckliga Svenssonrollen, som jag egentligen vill kräkas på, med för lite krav på eftertanke. Och som gräddan på moset så försatte jag mig själv i underläge genom att på typiskt kvinnligt sätt riva upp en massa onödiga saker till ytan som jag nu kommer att få äta upp resten av sommaren.

Jag har svullnat upp och fått någon slags golfboll till halsmandel. Jävla otur hela tin...

Imorgon är det sommarfest och ska jag föreställa Emil i Lönneberga på jobbet!

Nu har jag skrivit en saga igen:

Två kvinnor klev av tunnelbanan vid Hornstull och promenerade sista biten mot Västerbron. De skulle möta några vänner på Långholmen och hade öl med sig i var sin systempåse. Det var en sån där solig dag när man tror att sommaren kommit men så är det egentligen lite för kyligt att gå i flipflops. Den ena av dem, hon med det röda håret, ångrade därför lite dagens skoval, precis som hon ångrade det mesta annat i sitt liv just då. Hon gick tyst och nickade instämmande och svarade med korta kommentarer då vänninnan pratade på om livets stora frågor.

Vad tror du han tycker om mig egentligen? Vet du vad han sa? Fast det känns som att något saknas i mitt liv. Hur blir man en bättre människa? Kanske man skulle prova att träna? Tror du han gillar mig då? Varför blir det aldrig som man tänkt sig? Vad gör jag för fel? Hur tycker du jag ser ut? Kanske är dags att klippa sig.

Ska vi ta med oss lite mat, bröt den rödhåriga av med tillslut. Det finns en indisk resturang om vi går gatan in där. Den blonda tyckte att det var en bra idé men gnällde ändå lite över att hon egentligen var alldeles för tjock för att tillåta sig själv att äta något alls med gott samvete. Men vem bryr sig ändå?

De beställde var sin kyckling med curry och lime. Vi vill ta det med oss. De satte sig på uteserveringen och delade på en cigarett medan de väntade.

Jag har en idé, sa den rödhåriga kvinnan plötsligt. Jag ska flytta tror jag. Prova lyckan någon ananstans. Kanske det inte är oss det är fel på? Kanske det är den här staden? Kanske jag inte alls är en dålig människa? Jag bor nog bara på fel ställe.

Är du galen? Vart ska du flytta? Du kan väl inte flytta själv?

Jo! För jag kan göra vad jag vill. Kanske Malmö. Det är långt bort. Verkar trevligt. Vi bor för långt norrut. Kanske allt jag gör skulle vara rätt där? Det är sommar i Malmö idag. Där kan man nog gå i flipflops utan att frysa just nu...

Ja, du har rätt min vän. Varför sitter vi och diskuterar det nu igen? Varför gör vi det så stort och viktigt? Vi ger det näring och det växer och det slutar med att vi dukar under för dess enorma makt. Nej, nu slutar jag!

Jag är inte värd all skit som jag slänger på mig själv!


Om jag skulle åka bort... Jobba och leva i solen och värmen. Bara lägga pengar på dykning och öl och en och annan smörgås från bageriet längre ner på gatan. Jag behöver komma bort! Jag vill ha ut mer av livet än att sitta här och grubbla.

Vi kan inte sitta här och jäsa längre. Nu är det dags för andra bullar!

Nu har jag riktigt satt mig i facebook-fällan jag! =) Massa bilder. Skoj.

I keep loosing my faith
(don't loose it!)
I keep trying again
(don't let you fall!)
I keep taking the blame
(don't take it!)

Sopor. Man kan känna sig så. Som en riktigt äcklig gammal illalukande soppåse som står på hallgolvet och ruttnar för att ingen orkat gå ut med den. Alla matrester i påsen blir till en geggig sörja som läcker ur påsen och blir tillen kladdig pöl på golvet. Stank. Tillslut är det någon stackare som får lov att ta tag i saken, gå ut med påsen, torka upp skiten och skura golvet tre gånger för att bli av med lukten. Så är jag borta. Någon sopgubbe eller sopgumma tar hand om påsen och bränner upp resterna.

(you have it, you?re strong enough!)
(You have it! It?s in your heart!)

 

Nej, jag vill inte ha det ni har! Jag vill ha tillbaka det som var mitt.

Ungefär såhär skönt har jag det på jobbet om dagarna.




Nära stundande händelser:

• Marias hemkomst. Kärlek i massor!
• Tre dagars dykning och räkfrossa i Lysekil.
  
• Fotboll. Hammarby - Göteborg på Söderstadion.
• Finlandskryssning.
• Hamnfestival. Sammankomst av vänner.

Längtan är en härlig känsla!

Jag är så lyckligt lottad och trivs så bra och vet hur allt ska vara.

Men så kommer jag på mig själv då och då med att vara missnöjd. Och det duger inte!

Kanske det är så att jag också hellre skulle vilja ha en krage att hålla mig i. En krok att hänga min rock på. En anledning att anstränga mig lite extra. En putt i rätt riktning.

Jo så kan det vara.

Men så hänger jag upp rocken på fel krok som vanligt.



Äh, skit i rocken! Nu vankas en öl i vänners sällskap. Jag ska gräva i garderoben efter ett vitt fräscht linne som matchar min oerhört hurtiga personlighet och nya solbränna. Sedan ska jag gå ut och se på staden med nya ögon.




I don't understand but if I kiss you where it sores will you feel better?

If I kiss you where it sores will you feel better? Will you feel anything at all?

Söndagsångest är ett gissel. En söndagseftermiddag är det väldigt svårt att hitta den där röda tråden som man hade tidigare i veckan. Man har plötsligt glömt vad det var man höll på med egentligen och varför.

Sinnena försvagas så att all mat smakar välling, syrenerna doftar inte sådär gott som de gjorde häromdagen och musiken gör mig inte lika glad som tidigare i veckan.





Det svarta hålet i magen blir större på en söndag. Det svarta hålet av saknad kärlek och värme och kramar och mjuka fingrar mot min kind.

Nu har jag på begäran lagt in kommentarer på min blogg igen. Så var så goda och kommentera! :-D

-Berätta hur det va med kriget Marja.
-Förra året var jag med om det skotska kuwaitkriget på rådmansgatan.
-Jaha, vilka medverkade då då?
-Det gjorde Pajpimus och Martinpatrik.
-Jaha. Vilka vann då?
-Det gjorde kuwait.
-Vilka va det då?
-Det va pajpimus.
-Jaha.
-Men vet du varför?
-Nä.
-Skottarna de hade en förrädare.
-Och vem va det då?
-Det va Patrik. Han gick över till Kuwaitsidan i mitten av kriget.
-Mhm.
-Och sen blev Martin förbannad på han och då gick han tillbaka igen. Men då var det försent för då var redan muren raserad.
-Vilken mur?
-Kuwait... Nej! Den skotska kiltmuren såklart! Fattar du inget?
-Nej. Är det det som är "die mauer"?
-Nä, det är det som är "die bauer".
-Är det slut?
-Ja.