Midsommarafton igen... Jag var väldigt bitter efter att vi sist firade denna högtid. Kopierar här in min blogg från förra året och hoppas på bättre resultat i år. Utan krav. Utan hopp på gulkant i tillvaron på en vanlig sommarfest för oss som inte riktigt orkat växa upp än.



Jo det brukar väl sägas en hel del saker om midsommar, men jag måste slänga ur mig lite tankar jag också. Vilken jävla dum tradition det har blivit av den annars så fina tanken att fira den ljusaste dagen på året!

Överallt i stugor och på logar i Sverige så sitter vi och super oss redlösa till "boten Anna" och spelar kubb och bråkar om saker som man gått och funderat på en tid. Allt kommer liksom till ytan och utfallet blir nästan alltid ett jävla misslyckande. Vi säger: "Jo visst hade vi en kul midsommar!" Jo det säger jag också, som att man inte ställer högre krav på en sommarfest tillsammans med sina vänner. Lite bråk får man räkna med. Lite skit rensar magen. Lite skräp i hörnen har ingen dött av. Ett litet midsommarslagsmål hör till. (Det är ju bäst att bevara matchokulturen för guds skull!)

Kommer för mycket saker till ytan vid såna här tillfällen? Eller tycker vi att det var skönt att äntligen rensa luften? Eller känns det mer som att vi infekterade den "goda stämningen" med skit som vi kunnat ta på ett bättre sätt, vid ett bättre tillfälle? Så här vaknar vi nu med den lilla gnagande känslan av att vi kunde ha gjort något bättre.

På radio sa någon att midsommar var heteronormens och tvåsamhetens tradition. Någonstans där klämmer skon för mig. Tillsammans med fyllesveriges tanklöshet.

Vi ser framför oss hur vi sitter med vänner på den där perfekta sommarfesten där alla skrattar och är lyckliga och kära. Vi drömmer om hur vi sitter där med en rutig duk och färskpotatis i ett blått skimmer och dricker öl. Vi hör Tommy Nilssons "Dina färger var blå" spelas på lagom volym så att ingen hör vad alla egentligen skrattar åt. Den perfekta bilden av Sverige. Direkt taget ur Pripps blå reklamen.

Jag känner mig lite bortgjord för att jag också drömmer om precis det och klev rakt in i den där äckliga Svenssonrollen, som jag egentligen vill kräkas på, med för lite krav på eftertanke. Och som gräddan på moset så försatte jag mig själv i underläge genom att på typiskt kvinnligt sätt riva upp en massa onödiga saker till ytan som jag nu kommer att få äta upp resten av sommaren.