Visst kan man gnälla på mycket. Det är väl ok. Visst kan man gnälla och vara en jävla feministjävel och leva upp till förväntningarna för hur man ska bete sig som lågavlönad, bitter, surtant i de kvinnliga yrkesgrupperna. "Min man tar inget ansvar hemma." "Jag får inte den lön jag förtjänar." "Tjejer har ju sämre förutsättningar än män."

Ja... att jobba jämställt är en ständig kamp mot fördomar, diskriminering, chefer, kollegor etc... Men i ärlighetens namn. Hur långt kommer du med detta utan att ha satt dig in i orsakerna till orättvisorna. Varför är det såhär egentligen?

Framför allt är jämställdhetsarbetet en ständig hård och jävlig kamp mot dig själv. Dina invanda mönster, dina egna val och fördomar. En vacker dag ska jag lyckas kämpa mig ur offerrollen! Jag ska sluta gnälla. Jag ska försöka ta kontrollen över mitt eget liv och inte låta andras förväntningar styra allt. Kanske fler följer mitt exempel då...

Jag vill inte bli en bitter surkärring. Jag vill fortsätta vara en stolt feminist och arbeta seriöst från grunden för allas lika värde.

Lycka till alla starka tjejer och killar där ute med genusglasögonen på som orkar kämpa mot förväntningarna!

Nyckelansvarig:
-Behöver ni hjälp att sätta in det nya låset eller kanske din kille kan det?
Line:
-Nej det tror jag inte. Och jag vet inte heller hur man gör. Vi vill nog gärna ha hjälp.

(Tackar som frågar?)

Suck.

Jag tycker att man kan fira en fin högtid som alla hjärtans dag utan att gå på det kommersiella jippot. Det är väl allmänt känt att man inte behöver köpa några svindyra trista blommor eller massa presenter för att visa att man tycker om någon. Så varför var det så mycket folk på blomaffären när jag gick förbi?


Man kan väl tala om det med en kyss, ett upptappat bad, en massage, en genomtänkt playlist, en nystädad lägenhet, en tur upp på Billingen för att se utsikten, något fint brev man skrivit eller något annat som man gjort själv. =)

Man kanske skulle kunna ringa någon man tycker om för att säga att man saknar den eller planera något roligt man skulle kunna göra tillsammans när man ses.


Vi hade kramdag på jobbet. Det var supertrevligt! Vi kramades ovanligt mycket. När vi skulle gå ut, när någon gick hem...

Själv fick jag ett superfint sms också så jag köpte en flaska vin, lagade mat och bakade en ovanligt lyckad kladdkaka till min älskade sambo och blivande man. =)

Ett tips för en bra onsdagkväll: Ät middag med levande ljus med den du tycker om. Halloumi är supergott! Sedan kan man gå till en nyfunnen vän och dricka te och äta en smörgås och prata om tråkiga och roliga och gamla och nya och intressanta och vardagliga saker.




Det har jag gjort idag. Det var en bra kväll.


Snart ska jag ta tag i att skicka inbjudningar till festen förresten. Ska bara få lön så jag kan köpa papper och grejer.

Det känns lite ensamt i Skövde utan småsystrarna. De är utan tvekan är de sötaste, smartaste och starkaste människor jag mött. Man ska inte bo någon längre tid långt ifrån sin familj. Det är inte bra för självkänslan. Men jag förstår vilken tur jag har haft som fått dem.


Tänker jag efter så inser jag det perfekta i min tillvaro. Vi har det mesta vi vill ha nu. En väg att gå. En lägenhet vi fixat i ordning. Fantastiska familjer och vänner. Ett glas vin en fredagkväll. En diskmaskin! =)