Jag älskar mina kära sambos playlist. Det finns så mycket bra musik som han gräver fram och inspirerar en med när en annan tröttnat på sin egen playlist och glömt bort att världen är full av underbar musik. Här är några exempel på grymma låtar som bland annat går i högtalarna ikväll:


Willie Nelson, Waylon Jennings, Kris Kristofferson, Johnny Cash - Highwayman
Rod Stewart - Young turks
Florence and the Machine - The dog days are over
Lily Allen - Not fair
Billy Bragg - A new england
Manu Chao - Welcome to Tijuana
Johnossi - Roscoe
...................

När man lägger ner själ och hjärta i jobbet men det inte räcker till för ens egna förväntningar så slås man ner så himla mycket. Jag undrar vad vi har att visa på tisdag egentligen. Inte det man tänkt när vi började i augusti. Kanske man skulle skaffa sig ett enklare jobb där man inte behöver ha så förbaskat mycket i huvudet.

Varför inte sälja bröd och kakor på ett café. Servera kaffe och te och tända ljus och torka bord i lugn och harmonisk miljö där allt luktar gott.

Kanske konstnär. Tycka och tänka och skapa i lugn och ro.

Nej, jag tror att mitt framtidsyrke är grävmaskinist. Jag har länge fascinerats över och drömt om att få köra en sådan där jättestor grävskopa som mosar ner saker i en kontanier på miljöstationen.



Men nu är det helg, jag har blivit frisk och sovit ut och jag planerar att göra typiska helgsaker. Träna, gå på stan, äta alla måltider ute och ta en promenad i botaniska. Bye bye.

Efter sjukdagar, extra långa att-göra-listor och allmän hösttrötthet så känner jag mig ganska efter. Jag räcker inte till. Jag tappar inspiration och motivation. Jag duger inte tänker jag fast jag innerst inne vet bättre. Jag är nog också en sådan som baserar mitt självförtroende på prestationer... appropå lite reflektioner förra veckan.

Nästa vecka är det öppet hus på jobbet och jag känner en vansinnig prestationsångest för det och för att jag inte kommit längre och jobbat bättre och lyckts sätta ihop tankarna bättre med verkligheten. Det har inte blivit som jag hade tänkt mig i min fantasi.


Nu har jag åtminstone knappat igen det jag missat på atelierista-kursen, vilken känns riktigt rolig. Jag och min atelierista-kollega Malin har haft fika-skapande-träff idag. Det är så himla kul att ha sällskap när man ska måla och vara kreativ!



Mina knasiga Fredrik Lindström:ar med olika tekniker.

Det har inte blivit vare sig någon bär- eller svampplockning för mig i år. Staden, jobbet och diverse andra aktiviteter har gjort det problematiskt och det sörjer jag lite. Inbillar jag mig eller har det blivit lite mer inne bland folk att ägna sig åt självförsörjande aktiviteter? Plocka svamp, baka, sylta, safta, skapa med naturen som källa och gärna prata om hur himla härligt det är att vara i skogen. Det är sant. Det är något speciellt med att vara nära naturen.

Ja precis... vad är det? Tydligen finns det alla möjliga sjukdomar och elände som man kan råka ut för som man inte ens vet existerar och denna åkomma var det nu dags för mig att få smaka på. Det har visat sig som feber i flera dagar och nu på senaste även ont i huvudet och ryggen/höfterna.
Jag fick antibiotika och uppmaningen att läggas in på sjukhus om det inte är bättre imorgon. Jag hoppas förstås att jag slipper, samtidigt skulle det ju kännas betydligt mycket tryggare att vara bland läkare och folk som vet vad njurbäckeninflammation är än att sitta hemma ensam och må skit.

De här dagarna när jag legat hemma och feberyrat så har tanken slagit mig flera gånger hur otroligt vek jag är. Jag skulle aldrig klara av en allvarlig sjukdom som cancer. Så otroligt starka de människorna måste vara som tagit sig igenom en sådan sjukdom. Och här ligger jag och gråter över lite feber och värk.

"En avveckling av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik och annan verksamhet där staten med utgångspunkt i verklighetsfrånvända politiska teorier försöker experimentera med, eller ändra, på våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet."

Snacka om konspirationsteori. På fullaste allvar tror dessa Sverigdemokrater att vi i förskola och skola bedriver någon slags experiment eller försöker styra barn till att bli osäkra i sin könsidentitet.

Om man läser på lite så ser man att det handlar precis om det motsatta; att alla ska ha valmöjligheter utöver det som kulturellt begränsas av ens kön/klass/etnicitet. Att man ska få känna sig trygg i skolan och i samhället oavsett vem man är, var man kommer ifrån eller vem man väljer att vara. Det är särskilt viktigt för oss vuxna i förskola/skola att lära oss att ge barn möjligheter att utvecklas mångsidigt och hjälpa dem till ett starkare självförtroende. Det är snarare det som genuspedagogiken syftar till. Jämställdhets- och genusforskning är en vetenskap som Sverigedemokraterna totalt väljer att förringa genom att kalla det "verklighetsfrånvända politiska teorier". Fail.

Jag tycker mig tydligt kunna skönja en rädsla för homosexualitet och olikhet i det här. Jag tror att sverigedemokrater skräms ihjäl av all form av jämställdhetsarbete som grundar sig i acceptans. De vill dölja vissa identiteter och bygga upp en fasad med hjälp av hat mot olikheter och motstånd mot allt annat än kärnfamiljen. Det är det som ger mig rysningar av obehag på riktigt. Historien visar att vägen därifrån till förföljelse av dem som är annorlunda är kort.

Våga stå upp och säga ifrån nu!

Hemma efter ännu en HJT-utbildning på jobbet. Det är en portal för all personal, chefer, elever och föräldrar i Göteborg. Det kommer att bli hur bra som helst när vi väl kommit igång med det och fått in alla barn och föräldrar i systemet. Vi kommer att kunna lägga upp allt där och dessutom hålla koll på vilka som har läst och tittat på det. Det ställer högre krav på föräldrar att bli mer engagerade i barnens skolgång redan från förskolan och hela vägen upp till gymnasiet. Det ställer också högre krav på oss att se till att hålla det uppdaterat men förenklar samarbetet mycket.

Idag är det kulturnatta här i Göteborg. Jag orkade förkylningen till trots ta mig ut och se ett par körer sjunga, kolla in tattoo och bodyficationgrejer, någon skum dans, lite hälsoprylar och sist det otroligt mysiga koloniområdet här i Guldheden. Kom hem med en burk hemlagad äppelmos och en fortunecookie som sa att möjligheter väntar. Så himla kul kväll som gjorde mig starkare på insidan!

Det bästa var nog ändå kören Rabalder som bland annat sjöng den här låten:





"För om vanlig innebär att vara nåt av det ni är
och dela era ideal då ska jag aldrig nånsin bli normal"

Så himla skön låt som jag skulle vilja sjunga som en liten godnattvisa för alla de klena SD-väljare och jantelagsmesfolk som befolkar det här landet!