Big city life
Från vårat berg kan man se stan åt lite olika håll. Det här hållet tycker jag är fint som snus att fota på en kvällspromenad...
Jag gjorde bloggen bredare så att jag får plats med lite större foton. Nu ska jag äta chokladbollar... =)
En komplicerad fråga...
Jag vet att jag kan gnälla ganska mycket... och jag vet att man inte ska göra det i onödan...
Men när är det i onödan? Jag vet inte alltid när det är obefogat. I vilka situationer har man inte rätt att klaga? Ska man göra globala jämförelser så kan man väl säga att jag över huvud taget inte har rätt att klaga. Jag lever gott och har inga stora ekonomi- eller hälsoproblem. Men det finns andra problem i den värld som vi vanliga Svensson lever i.
Exempel 1: Om man har ont i magen, ska man då lida i det tysta eller säga som det är? Har man rätt att klaga ett visst antal gånger innan man uppnått en gränsnivå eller ska man hålla tyst om vad man känner? Eller är det helt enkelt ett befogat problem att gnälla över?
Exempel 2: Om man känner sig stressad över en situation som man egentligen tycker att man borde klara av, har man rätt att klaga då? Det kan vara en presentation eller en anställningsintervju som gör att man stressar upp sig över små detaljer kring vad man ska ha på sig, vad de ska tycka om fonten i ansökningsbrevet, om man ska hinna med bussen, om man kanske egentligen när man tänker efter inte ens vill ha jobbet men känner att man måste vara duktig...
Jag vet att oro kan göra att man inte hanterar situationer som man önskar. Helst hade man ju bara tagit det med ro och gått till intervjun med högburet huvud och gott självförtroende! Men om man inte kan det... Om pressen bara gör att man känner sig svag och liten och obetydlig och man plötsligt känner för att gråta över något så litet och obetydligt som en fettfläck på byxorna. Får man gråta då? Får man gråta så att någon hör eller ska man låtsas vara stark?
Ingen blir ju gladare över att höra någon som klagar över värk, oro, rädsla eller andra problem. Det förstår jag också. Men hur ska gnällspiken hantera det? Jag är inte bra på att hålla käft när skon klämmer någonstans.
Men när är det i onödan? Jag vet inte alltid när det är obefogat. I vilka situationer har man inte rätt att klaga? Ska man göra globala jämförelser så kan man väl säga att jag över huvud taget inte har rätt att klaga. Jag lever gott och har inga stora ekonomi- eller hälsoproblem. Men det finns andra problem i den värld som vi vanliga Svensson lever i.
Exempel 1: Om man har ont i magen, ska man då lida i det tysta eller säga som det är? Har man rätt att klaga ett visst antal gånger innan man uppnått en gränsnivå eller ska man hålla tyst om vad man känner? Eller är det helt enkelt ett befogat problem att gnälla över?
Exempel 2: Om man känner sig stressad över en situation som man egentligen tycker att man borde klara av, har man rätt att klaga då? Det kan vara en presentation eller en anställningsintervju som gör att man stressar upp sig över små detaljer kring vad man ska ha på sig, vad de ska tycka om fonten i ansökningsbrevet, om man ska hinna med bussen, om man kanske egentligen när man tänker efter inte ens vill ha jobbet men känner att man måste vara duktig...
Jag vet att oro kan göra att man inte hanterar situationer som man önskar. Helst hade man ju bara tagit det med ro och gått till intervjun med högburet huvud och gott självförtroende! Men om man inte kan det... Om pressen bara gör att man känner sig svag och liten och obetydlig och man plötsligt känner för att gråta över något så litet och obetydligt som en fettfläck på byxorna. Får man gråta då? Får man gråta så att någon hör eller ska man låtsas vara stark?
Ingen blir ju gladare över att höra någon som klagar över värk, oro, rädsla eller andra problem. Det förstår jag också. Men hur ska gnällspiken hantera det? Jag är inte bra på att hålla käft när skon klämmer någonstans.
Sallad
Har haft lite idétorka på sista tiden när det kommer till atta laga mat. Mitt sätt att få inspiration är att se på alla härliga bilder i min receptbok: "De 500 bästa recepten". Sen följer jag aldrig ett enda recept, men bilderna gör att jag blir hungrig och börjar riva ut allt möjligt gott ur kylskåpet. Gårdagens sökande resulterade i den här mumsiga, färgsprakande salladen. Förhoppningsvis lite inspiration till någon annan med idétorka...
Ingredienser i den här härligheten:
Ruccolasallad
Isbergssallad
Kokt ägg
Kidneybönor
Sockerärtor
Tomat
Röd paprika
Majs
Stekt bacon
Soltorkade tomater
Riven ost
Som kryddning hade jag:
Lite majonäs
Salt
Peppar
Färsk basilika
Färsk persilja
Ingredienser i den här härligheten:
Ruccolasallad
Isbergssallad
Kokt ägg
Kidneybönor
Sockerärtor
Tomat
Röd paprika
Majs
Stekt bacon
Soltorkade tomater
Riven ost
Som kryddning hade jag:
Lite majonäs
Salt
Peppar
Färsk basilika
Färsk persilja
Ingen tid
-Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?
-Line.
-Line.
Jag hatar tiden! Tiden är min värsta fiende! Man ska ha tid, komma i tid, gå i tid, passa någon tid, hålla koll på tid... Till vilken nytta? Man blir så stressad...
I slutändan leder allt till att man bara blir äldre...
Det värsta av allt är att alla har bestämt sig för att följa den här satans tiden slaviskt trots att vem som hest förstår att den är omöjlig att stoppa!
Kvinnofälla och mansfälla
Som jag nämnt i något äldre inlägg så tror jag inte att de allra värsta genusfällorna ligger i praktiska uppdelningar av bland annat hushållsarbetet. De flesta försvarar sina egna uppdelningar kring vem som diskar, tvättar, lagar mat eller klipper gräs. Nej, ansvarsuppdelningen är snarare en konsekvens av det verkliga problemet - makt.
Den med störst makt och högst status får oftast ansvar över de typiskt manliga och mest statusfyllda arbetsuppgifterna, de som leder till social och ekonomisk framgång och självkänsla. Alltså ofta de som ligger utanför hemmets väggar.
Den med minst status har därmed ansvar över de i samhällets ögon minst statusfyllda uppgifterna som ligger inom hemmets ramar, som hushållsarbete och ansvar över eventuella barn.
All forskning och fakta pekar mot ett återkommande mönster: genusordningen. Det är sällan ett medvetet val. Man tar den enklaste vägen för att det förväntas av en och i slutändan så leder den vägen till ett stängt rum.
Att vara kvinna innebär att man tvingas förhålla sig till mediers ideal som i huvudsak består av kvinnlig passivitet. Att vara kvinnlig är att vara söt, glad, duktig och åtråvärd. Att göra som man blir tillsagd och vänta på drömprinsen som kan göra oss lyckliga.
Men kvinnor är nu för tiden tillåtna att utföra typiskt manliga aktiviteter så länge man fortfarande håller sig inom sin ram av kvinnlighet. Det är coolt och sexigt att vara tjej och ägna sig åt någon sport eller tekniska prylar (alla nya, roliga, tekniska aktiviteter tillfaller nämligen naturligt manliga aktiviteter) för att sedan, nöjd och glad, gå hem och laga mat till sin man.
Att vara man innebär att man har mycket att leva upp till. Att vara man är att vara aktiv och ta initiativ. Att vara man är att lära sig att framstå som hård, sportig, kunnig, tuff och dominant vare sig man vill eller inte, för att slippa skällsord som "kärring" eller "bög". En rädsla för att förminskas till något som kan förknippas med kvinnligt är konstant närvarande för många. Man får tidigt lära sig att det kvinnliga har lägre status.
Därför menar jag att även om vi väljer att dela upp hemmets sysslor lika så är det inte säkert att man kommit ifrån problemet. Den med mest makt kan fortfarande ha mest inflytande över ge gemensamma besluten och mest självkänsla och han (jag skriver han för att det i de flesta fall är en han) är ofta inte själv medveten om hur mycket han påverkar.
Samtidigt tror jag att man ska passa sig för att allt ska bli en kamp om makt. Snarare tror jag på att eftersträva en ömsesidig respekt och ett tillåtande klimat som båda parter blir lyckliga av. Där man stöttar varandra istället för att kämpa efter att kontrollera och förändra varandra.
Vi faller omedvetet i genusfällor hela tiden utan att vara medvetna om vilken liten ram vi bygger runt oss. Utan att tänka på vilket lidande man skapar för sig själv. Utan att tänka på hur man genom sina egna val för vidare detta lidande till sin omgivning och till nästa generation. Så lite svängrum och så lite valmöjligheter.
Men vi har ett val. Vi har mer inflytande än vi tror. Vi är starkare än vi tror! Vi kan välja att nöja oss med det utrymmet vi blivit tilldelade eller ta för oss mer utrymme. Jag tycker förstås att vi borde våga gå utanför samhällets ramar och framför allt våga gå utanför våra egna ramar. Där finns mer att lära, mer att se, mer att vinna!
Den med störst makt och högst status får oftast ansvar över de typiskt manliga och mest statusfyllda arbetsuppgifterna, de som leder till social och ekonomisk framgång och självkänsla. Alltså ofta de som ligger utanför hemmets väggar.
Den med minst status har därmed ansvar över de i samhällets ögon minst statusfyllda uppgifterna som ligger inom hemmets ramar, som hushållsarbete och ansvar över eventuella barn.
All forskning och fakta pekar mot ett återkommande mönster: genusordningen. Det är sällan ett medvetet val. Man tar den enklaste vägen för att det förväntas av en och i slutändan så leder den vägen till ett stängt rum.
Att vara kvinna innebär att man tvingas förhålla sig till mediers ideal som i huvudsak består av kvinnlig passivitet. Att vara kvinnlig är att vara söt, glad, duktig och åtråvärd. Att göra som man blir tillsagd och vänta på drömprinsen som kan göra oss lyckliga.
Men kvinnor är nu för tiden tillåtna att utföra typiskt manliga aktiviteter så länge man fortfarande håller sig inom sin ram av kvinnlighet. Det är coolt och sexigt att vara tjej och ägna sig åt någon sport eller tekniska prylar (alla nya, roliga, tekniska aktiviteter tillfaller nämligen naturligt manliga aktiviteter) för att sedan, nöjd och glad, gå hem och laga mat till sin man.
Att vara man innebär att man har mycket att leva upp till. Att vara man är att vara aktiv och ta initiativ. Att vara man är att lära sig att framstå som hård, sportig, kunnig, tuff och dominant vare sig man vill eller inte, för att slippa skällsord som "kärring" eller "bög". En rädsla för att förminskas till något som kan förknippas med kvinnligt är konstant närvarande för många. Man får tidigt lära sig att det kvinnliga har lägre status.
Därför menar jag att även om vi väljer att dela upp hemmets sysslor lika så är det inte säkert att man kommit ifrån problemet. Den med mest makt kan fortfarande ha mest inflytande över ge gemensamma besluten och mest självkänsla och han (jag skriver han för att det i de flesta fall är en han) är ofta inte själv medveten om hur mycket han påverkar.
Samtidigt tror jag att man ska passa sig för att allt ska bli en kamp om makt. Snarare tror jag på att eftersträva en ömsesidig respekt och ett tillåtande klimat som båda parter blir lyckliga av. Där man stöttar varandra istället för att kämpa efter att kontrollera och förändra varandra.
Vi faller omedvetet i genusfällor hela tiden utan att vara medvetna om vilken liten ram vi bygger runt oss. Utan att tänka på vilket lidande man skapar för sig själv. Utan att tänka på hur man genom sina egna val för vidare detta lidande till sin omgivning och till nästa generation. Så lite svängrum och så lite valmöjligheter.
Men vi har ett val. Vi har mer inflytande än vi tror. Vi är starkare än vi tror! Vi kan välja att nöja oss med det utrymmet vi blivit tilldelade eller ta för oss mer utrymme. Jag tycker förstås att vi borde våga gå utanför samhällets ramar och framför allt våga gå utanför våra egna ramar. Där finns mer att lära, mer att se, mer att vinna!
Göteborg
Jag har noterat att vi bor på ett högt berg, med otroligt vacker utsikt! Det är ju trevligt bortsett från att vilket håll man än kommer ifrån så är det brant uppförsbacke hemåt.
Igår köpte jag ett Västtrafik-kort så att jag kan åka billigare på spårvagnar och bussar. Det var ett helt projekt att sätta sig in i Västtrafiks kort-system men det kändes som ett bra beslut för backarna kommer att ta kål på mig om jag alltid ska gå, åka longboard eller cykla. Risken är att man antingen får kondition eller inte orkar ta sig an projektet att gå ut över huvud taget... =)
Janne åker utför i backarna vid oss.
På ena sidan av vårat berg har vi naturen och djuren i slottsskogen. Vi tog en promenad idag och upptäckte att där finns inte bara skog, gräsmattor och gångvägar utan även pelikaner, pingviner, älgar, vattenfall m.m.
På andra sidan av berget har vi stadslivet med barer, fik, butiker, restauranger etc.
Älgförälder och älgbarn i slottskogen.
För övrigt så är mitt första intryck av Göteborg under dessa dagar här att det finns många människor som i mellansverige skulle uppfattas som annorlunda eller konstiga. Människor som ställer ifrån sig skorna mitt i stan och njuter barfota av solen, människor i färgglada frisyrer som tar med sig stereon och står och sjunger vid busshållsplatsen, unga killar i cowboyhatt och ponchos som sitter och trummar på knäna och sjunger för full hals på spårvagnen. Och runt dem ser jag inga höjda ögonbryn, inget himlande med ögon. Jag hör inga ljudliga suckar, inga "ursäkta kan ni dämpa er lite".
På vissa orter i Sverige är det betraktat som negativt att sticka ut och att vara stolt är likställt med att vara mallig. På andra orter är det ok att sticka ut så länge man gör det på rätt sätt och kan placeras i ett fack. Alla vet väl hur en bög ska vara? Eller en punkare? Eller en östermalms-party-prinsessa?
I Göteborg är det kanske lite mer ok att verkligen vara "annorlunda"? Att välja sitt eget fack? Det är svårt att beskriva exakt vad jag grundar detta antagande på. Det är snarare bara en känsla av en tillåtande hållning hos allmänheten. Hur som helst så gillar jag variationen jag sett hittills!
Igår köpte jag ett Västtrafik-kort så att jag kan åka billigare på spårvagnar och bussar. Det var ett helt projekt att sätta sig in i Västtrafiks kort-system men det kändes som ett bra beslut för backarna kommer att ta kål på mig om jag alltid ska gå, åka longboard eller cykla. Risken är att man antingen får kondition eller inte orkar ta sig an projektet att gå ut över huvud taget... =)
Janne åker utför i backarna vid oss.
På ena sidan av vårat berg har vi naturen och djuren i slottsskogen. Vi tog en promenad idag och upptäckte att där finns inte bara skog, gräsmattor och gångvägar utan även pelikaner, pingviner, älgar, vattenfall m.m.
På andra sidan av berget har vi stadslivet med barer, fik, butiker, restauranger etc.
Älgförälder och älgbarn i slottskogen.
För övrigt så är mitt första intryck av Göteborg under dessa dagar här att det finns många människor som i mellansverige skulle uppfattas som annorlunda eller konstiga. Människor som ställer ifrån sig skorna mitt i stan och njuter barfota av solen, människor i färgglada frisyrer som tar med sig stereon och står och sjunger vid busshållsplatsen, unga killar i cowboyhatt och ponchos som sitter och trummar på knäna och sjunger för full hals på spårvagnen. Och runt dem ser jag inga höjda ögonbryn, inget himlande med ögon. Jag hör inga ljudliga suckar, inga "ursäkta kan ni dämpa er lite".
På vissa orter i Sverige är det betraktat som negativt att sticka ut och att vara stolt är likställt med att vara mallig. På andra orter är det ok att sticka ut så länge man gör det på rätt sätt och kan placeras i ett fack. Alla vet väl hur en bög ska vara? Eller en punkare? Eller en östermalms-party-prinsessa?
I Göteborg är det kanske lite mer ok att verkligen vara "annorlunda"? Att välja sitt eget fack? Det är svårt att beskriva exakt vad jag grundar detta antagande på. Det är snarare bara en känsla av en tillåtande hållning hos allmänheten. Hur som helst så gillar jag variationen jag sett hittills!
Mattias Alkberg
Härlig låt som fastnar. Den har i alla fall etsat sig fast i mitt huvud på sistone. Nu vill jag dela med mig av trallandet. Allmänt intressant video btw. =)
Eller hur?
Eller hur?
En delad tanke är en utvecklad tanke
Varför skriver alla blogg egentligen utan att ha något att säga? Töntigt.
Nej, jag säger inte så. De flesta som bloggar har något att säga. Stort eller litet. Töntigt eller inte. Det är upp till var och en. Det finns en frihet i att man kan välja att läsa och skriva om vad man vill. Många som har bloggar lägger ner mycket engagemang i varje inlägg och skriver väldigt insiktfullt, roligt, spännande och meningsfullt utan att behöva hålla sig till ett specifikt ämne. Varför låsa in sina tankar när man kan dela med sig.
Personligen finns det mycket som jag skriver i den här bloggen som kan verka dystert och dramatiskt. Men i verkligheten är det oftast inte det. Inte heller är det ljug och påhitt.
Det är mitt sätt att rensa tankarna och skapa någon slags förfinad slutsats... eller utveckling av en vanlig tanke snarare. Ett av många sätt för mig att hitta styrka i vem man är, vad man kan och vill och hur man väljer att se på saker.
För ett tag sen fick jag ett mail där det stod följande:
---
Hej igen
Vill bara säga att jag hittat din blogg och börjat att läsa den för första gången!
Jag gråter och skrattar om vartannat!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag känner otroligt mycket igen mig i många av dina tankar om livet.
Tex - "Ibland känner man sig så totalt maktlös. Som att ingeting går att styra.
Man ser tiden sakta förvandlas till minnen genom väggar av glas."
---
Det är spännande när folk läser och hittar citat från mina tankar som de också kan känna igen sig i. Kanske det är lite det som är meningen också. Jag tror att en delad tanke är en utvecklad tanke.
Nej, jag säger inte så. De flesta som bloggar har något att säga. Stort eller litet. Töntigt eller inte. Det är upp till var och en. Det finns en frihet i att man kan välja att läsa och skriva om vad man vill. Många som har bloggar lägger ner mycket engagemang i varje inlägg och skriver väldigt insiktfullt, roligt, spännande och meningsfullt utan att behöva hålla sig till ett specifikt ämne. Varför låsa in sina tankar när man kan dela med sig.
Personligen finns det mycket som jag skriver i den här bloggen som kan verka dystert och dramatiskt. Men i verkligheten är det oftast inte det. Inte heller är det ljug och påhitt.
Det är mitt sätt att rensa tankarna och skapa någon slags förfinad slutsats... eller utveckling av en vanlig tanke snarare. Ett av många sätt för mig att hitta styrka i vem man är, vad man kan och vill och hur man väljer att se på saker.
För ett tag sen fick jag ett mail där det stod följande:
---
Hej igen
Vill bara säga att jag hittat din blogg och börjat att läsa den för första gången!
Jag gråter och skrattar om vartannat!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag känner otroligt mycket igen mig i många av dina tankar om livet.
Tex - "Ibland känner man sig så totalt maktlös. Som att ingeting går att styra.
Man ser tiden sakta förvandlas till minnen genom väggar av glas."
---
Det är spännande när folk läser och hittar citat från mina tankar som de också kan känna igen sig i. Kanske det är lite det som är meningen också. Jag tror att en delad tanke är en utvecklad tanke.
Stort liv
Lars Winnerbäck... ordens, frihetens, poesins och känslornas man. Min kung i livsfrågor! I den här texten levererar han ett sådant otroligt stycke livsinsikt och att jag ryser när jag lyssnar. Det är vackert och härligt.
Solen går upp över kåk och gränd
Våren är ung och oanvänd
Sången ekar från himmelen sänd
Det är ett stort liv
Jag har sett hur du kämpar för att ta dig loss
Hur rösten manar: Stå upp oich slåss
Hur dumheten sprakar med tomtebloss
Hur den fadda massan skriker: Kom med oss
Det är ett tufft liv
Min ungdom kommer aldrig igen
Jag har så mycket förstånd att förlora än
Så jag lovar dig inget, min käraste vän
Det är ett kort liv
Jag förstod nog aldrig vad dom sa till mig
När jag satt i dom bänkarna man bildar sig
Jag har gått dom vägar ingen visat mig
Det är ett högt liv
Jag reste iväg för att få nånting gjort
Jag trodde sporren fanns på annan ort
Men deras klockor gick lika fort
Det är ett snabbt liv
Jag satt i en bar långt västerut
Där jag känner mig hemma och jag vart förut
På TV:n visade man ett lyckligt slut
och allt såg plötsligt lite bättre ut
Det är ett gott liv
Jag gick på en gata mot ett äventyr
Jag kom till en plats där pengar styr
Där spriten var billig men fyllan dyr
Man fattar lätt varför mänskor flyr
Det är ett hårt liv
Jag satt på ett möte bland viktiga män
Dom sa: Du har inte hittat din marknad än
men skriv på för oss så kan vi snacka sen
Jag gick min väg och kom aldrig igen
Det är ett fritt liv
Jag tog mig upp på ett skyhögt berg
Jag trodde livet skulle byta färg
Men svindeln skälvde genom ben och märg
Det är ett farligt liv
Jag satt på en brygga långt hemifrån
Månen lyste över silverstrån
Maria var naken och klev ner i ån
Det är det jag har fått mina drömmar från
Det är ett skönt liv
Jag satsade allt på död mans hand
Jag drömde om en suite på Grand
Jag hamnade i en etta i andra hand
så jag satsade den med, för jag fick blodad tand
Det är ett djärvt liv
Jag klättrade ner i en bottenlös brunn
Du ska vara med om allt för att få mål i mun
Djupet är vackert men gränsen tunn
Det är ett svårt liv
Men solen går upp över kåk och gränd
Våren är ung och oanvänd
Sången ekar från himmelen sänd
Det är ett stort liv
Jag är din flickvän nu
Igår var vi på Stockholms stadsteater och såg "Jag är din flickvän nu". Skönt med lite kultur, bra tankar och inspiration såhär inför flytt och skolstart. Fantastiskt roligt!
Frågor...
1. Tre namn jag lyssnar till: Line, Linelott, Ille.
2. Någonting jag tycker om med mig själv: Att jag vågar leva, lära och utvecklas. Och att jag är social. Fast det hör väl ihop en hel del?
3. Någonting jag inte tycker om med mig själv: Att jag är dålig på att passa tider och ofta har bråttom.
4. Detta är jag rädd för: Döden och universums oändlighet... hua...
5. Tre saker jag vill ha varje dag: Närhet, uppskattning för något jag gjort bra, en intressant diskussion.
6. Tre saker jag absolut inte kan göra: Jag kan göra vad jag vill. Man ska aldrig säga aldrig.
7. Detta tycker jag om att göra: Dokumentera och se glädjen i en lärprocess. Umgås med vänner och göra knasiga saker eller prata om viktiga saker. Fotografera och titta på detaljer i en bild. Skriva, lyssna och analysera. Bada och dyka och vara under vatten. Vara vaken sent på kvällen och tänka och vara kreativ. Sova på morgonen och vakna lugnt tillsammans med den jag tycker om.... hur många grejer skulle man skriva här?
8. Detta vill jag göra just nu: Flytta ner till Göteborg.
9. Bästa känslan: Känslan när man känner sig stark, smart och lyckad.
10. Värsta känslan: När man förlorar hoppet.
11. Följande egenskaper ser jag gärna att min partner har: Social, klok, insiktsfull, medveten, impulsiv, kreativ, modig, engagerad.
12. Är jag kär just nu: Ja. Mycket.
13. Jag vill gifta mig: Nej, vet ni va! Det har jag redan provat. Ser ingen anledning att göra om det.
14. Följande tre saker vill jag göra innan jag dör: Vaddå tre? Massor.... åka luftballong, skaffa barn, lära mig hoppa med snowboard, sjunga och spela gitarr inför publik, odla en egen liten kryddträdgård, se en valhaj... jag vill aldrig dö.
15. Min käraste ägodel: Min kamera och min dator.
16. Något jag vill ha i present: En traktörpanna. En överraskningsfest.
17. Detta har jag på mig just nu: Svarta jeans, vit skjorta, sjal med rosor och svart luvtröja.
18. Favoritkläder: Sköna, mörka byxor och t-shirt.
19. Favoritdjur: Det beror på hur man menar med favorit. Skulle vilja vara: delfin. Bäst som husdjur: katt eller fiskar. Respekterar och önskar mer värdighet: gris. Att titta på: stora vattendjur. Att äta: Lax.
20. Följande musikstilar tilltalar mig mest: Skitsvårt. Men gillar mycket svensk pop och visa.
21. Tre av mina favoritlåtar för tillfället: För tillfället kommer jag inte på det.
22. Skola - roligaste/tråkigaste ämne: Allt är kul så länge man lär sig något. Tråkigt när man kör fast.
23. Stjärntecken: Stenbock.
24. En bok jag gillar: Det får bli två: Nina Hemmingsson - "Jag är din flickvän nu" och Maria Sveland - "Bitterfittan"
25. En film jag gillar: Snatch.
26. TV-program jag gillar: The new adventures of old Christine, Mia och Klara.
27. Favoritdoft: Det beror på vilket humör man är på.
28. Detta äter jag gärna: Allt möjligt. Mat och fika.
29. Dricker helst: Mjölk, te, vin.
30. Favoritgodis: Cholkad.
31. Hit vill jag gärna åka på semester: New York, Nya Zeeland, Cádiz, Koh Phagnan, Luleå, Malmö, Järvsö.
32. Färgen på mina ögon: Brun.
33. Min längd: 169 cm
34. Jag tror på: Det jag väljer att tro på, som verkar sunt.
35. Jag spelar: Gitarr, Trivial Persuit, "instruments", twister.
36. Person jag beundrar: Båda mina otroliga systrar Anne och Jojjo, min bästa vän och coolaste killen Janne.
37. Så här bor jag: Fortfarande kringresande men från och med söndag i en tvåa på gamla masthugget, Göteborg.
38. Antal döda krukväxter i hemmet: Inga döda men några mår ganska dåligt nu när jag varit borta.
39. Det här tänder mig: Hångel.
40. Det här gör mig avtänd: Korkade och dömande uttalanden. Elaka skämt på andras bekostnad.
41. Favoritfärg: Grön, den finns i så många härliga nyanser.
42. Favoritcitat: Har hur många som helst.... men ett exempel är "the road of life is rocky, and you may stumble too, so while you point your fingers someone else is judging you"
43. En hemlighet jag vet: Om jag berättade det skulle det ju inte vara en hemlighet.
44. Den bästa present jag fått: Min möhippa!
45. Senast köpta skiva: Köper inte skivor. Ah, kanske en gammal Ramones-LP förra sommaren.
46. Det jag är mest nöjd över med mitt utseende är: Dålig fråga 1.
47. Det jag är minst nöjd över med mitt utseende är: Dålig fråga 2.
48. Udda förmåga/egenskap: Jag kan nå min näsa med min tunga.
49. Om jag vore ett djur skulle jag vara: Delfin. Jag har förklarat varför i något tidigare blogginlägg vill jag minnas.
50. Tre personer jag vill ska göra detta test: Hm... vem ska tvinga till detta? =) Själv blev jag utmanad av Kristina. Elin, Carro och Janne får gärna ta åt sig äran att underhålla mig med sina svar.
2. Någonting jag tycker om med mig själv: Att jag vågar leva, lära och utvecklas. Och att jag är social. Fast det hör väl ihop en hel del?
3. Någonting jag inte tycker om med mig själv: Att jag är dålig på att passa tider och ofta har bråttom.
4. Detta är jag rädd för: Döden och universums oändlighet... hua...
5. Tre saker jag vill ha varje dag: Närhet, uppskattning för något jag gjort bra, en intressant diskussion.
6. Tre saker jag absolut inte kan göra: Jag kan göra vad jag vill. Man ska aldrig säga aldrig.
7. Detta tycker jag om att göra: Dokumentera och se glädjen i en lärprocess. Umgås med vänner och göra knasiga saker eller prata om viktiga saker. Fotografera och titta på detaljer i en bild. Skriva, lyssna och analysera. Bada och dyka och vara under vatten. Vara vaken sent på kvällen och tänka och vara kreativ. Sova på morgonen och vakna lugnt tillsammans med den jag tycker om.... hur många grejer skulle man skriva här?
8. Detta vill jag göra just nu: Flytta ner till Göteborg.
9. Bästa känslan: Känslan när man känner sig stark, smart och lyckad.
10. Värsta känslan: När man förlorar hoppet.
11. Följande egenskaper ser jag gärna att min partner har: Social, klok, insiktsfull, medveten, impulsiv, kreativ, modig, engagerad.
12. Är jag kär just nu: Ja. Mycket.
13. Jag vill gifta mig: Nej, vet ni va! Det har jag redan provat. Ser ingen anledning att göra om det.
14. Följande tre saker vill jag göra innan jag dör: Vaddå tre? Massor.... åka luftballong, skaffa barn, lära mig hoppa med snowboard, sjunga och spela gitarr inför publik, odla en egen liten kryddträdgård, se en valhaj... jag vill aldrig dö.
15. Min käraste ägodel: Min kamera och min dator.
16. Något jag vill ha i present: En traktörpanna. En överraskningsfest.
17. Detta har jag på mig just nu: Svarta jeans, vit skjorta, sjal med rosor och svart luvtröja.
18. Favoritkläder: Sköna, mörka byxor och t-shirt.
19. Favoritdjur: Det beror på hur man menar med favorit. Skulle vilja vara: delfin. Bäst som husdjur: katt eller fiskar. Respekterar och önskar mer värdighet: gris. Att titta på: stora vattendjur. Att äta: Lax.
20. Följande musikstilar tilltalar mig mest: Skitsvårt. Men gillar mycket svensk pop och visa.
21. Tre av mina favoritlåtar för tillfället: För tillfället kommer jag inte på det.
22. Skola - roligaste/tråkigaste ämne: Allt är kul så länge man lär sig något. Tråkigt när man kör fast.
23. Stjärntecken: Stenbock.
24. En bok jag gillar: Det får bli två: Nina Hemmingsson - "Jag är din flickvän nu" och Maria Sveland - "Bitterfittan"
25. En film jag gillar: Snatch.
26. TV-program jag gillar: The new adventures of old Christine, Mia och Klara.
27. Favoritdoft: Det beror på vilket humör man är på.
28. Detta äter jag gärna: Allt möjligt. Mat och fika.
29. Dricker helst: Mjölk, te, vin.
30. Favoritgodis: Cholkad.
31. Hit vill jag gärna åka på semester: New York, Nya Zeeland, Cádiz, Koh Phagnan, Luleå, Malmö, Järvsö.
32. Färgen på mina ögon: Brun.
33. Min längd: 169 cm
34. Jag tror på: Det jag väljer att tro på, som verkar sunt.
35. Jag spelar: Gitarr, Trivial Persuit, "instruments", twister.
36. Person jag beundrar: Båda mina otroliga systrar Anne och Jojjo, min bästa vän och coolaste killen Janne.
37. Så här bor jag: Fortfarande kringresande men från och med söndag i en tvåa på gamla masthugget, Göteborg.
38. Antal döda krukväxter i hemmet: Inga döda men några mår ganska dåligt nu när jag varit borta.
39. Det här tänder mig: Hångel.
40. Det här gör mig avtänd: Korkade och dömande uttalanden. Elaka skämt på andras bekostnad.
41. Favoritfärg: Grön, den finns i så många härliga nyanser.
42. Favoritcitat: Har hur många som helst.... men ett exempel är "the road of life is rocky, and you may stumble too, so while you point your fingers someone else is judging you"
43. En hemlighet jag vet: Om jag berättade det skulle det ju inte vara en hemlighet.
44. Den bästa present jag fått: Min möhippa!
45. Senast köpta skiva: Köper inte skivor. Ah, kanske en gammal Ramones-LP förra sommaren.
46. Det jag är mest nöjd över med mitt utseende är: Dålig fråga 1.
47. Det jag är minst nöjd över med mitt utseende är: Dålig fråga 2.
48. Udda förmåga/egenskap: Jag kan nå min näsa med min tunga.
49. Om jag vore ett djur skulle jag vara: Delfin. Jag har förklarat varför i något tidigare blogginlägg vill jag minnas.
50. Tre personer jag vill ska göra detta test: Hm... vem ska tvinga till detta? =) Själv blev jag utmanad av Kristina. Elin, Carro och Janne får gärna ta åt sig äran att underhålla mig med sina svar.
Gå inte mot röd gumma
Ibland kommer som ett slags stort svart mörker över en. Det börjar bara som ett litet, litet sting av obehag någonstans i magen. Någon säger fel sak. Plötsligt blir små problem stora. Skuld, oduglighet och andra känslor svallar över och man är så arg och trött, världen är så hemsk och allt i livet så svårt. Kroppen värker på utsidan och insidan. Detta fenomen kallas PMS och är ganska ocoolt.
Norrlandsluft
Vem kunde tro att Luleå skulle vara ett så fantastiskt ställe att vara på? Jag är på semester och mår riktigt bra!
Vädret är helt underbart och även om vi har varit totalt jätteslöa och sovit ut och tagit det lugnt så har vi samtidigt varit aktiva och hunnit med mycket...
=>Kollat in gamla hus och fotat i Kyrkbyn (http://www.lulea.se/gammelstad)
och Hägnan (http://www.lulea.se/hagnan/).
=>Tittat på utsikten från skidbacken Ormberget, fantastiskt fint. Alltid en
frihetskänsla att vara så högt upp och se så långt.
=>Varit på nordpoolen, ett äventyrsbad i Boden. Det var riktigt kul. Mer att
göra än jag trodde och inte särskilt dyrt.
=>Ätit finmiddag på "Färjan" (Bar, Bistro, Brygga). Det var förstås trevligt och gott,
men inget mer än man väntat sig när man betalar 279kr för maten. Efter det
blev det en liten barrunda i stan.
=>Besökt Storforsen, en del av Piteälven. Vi hade med oss korv och grillade. Sen
promenerade vi längs forsen och fotade och till sist badade vi i en av "grytorna".
Härligt!
=>Promenerat, solat och badat på Gültzaudden. Träffade vänner till Janne där
också och fikade.
=>Gått i skogen, plockat hjortron, hittat renspår och badat vid Jannes mammas
stuga i Forshed.
Och en massa annat har vi hunnit med...
Imorgon planerar vi att göra sylt av hjortronen som vi plockade och eventuellt besöka teknikens hus och kulturhuset. Inte en tråkig stund. Tack för den här veckan Luleå!
Bara en vecka kvar till Göteborg nu. Men jag känner mig inte lika stressad över flytten nu som för några dagar sen. Det var skönt att jag hann packa ganska mycket innan jag åkte upp hit och norrlandsluften har lugnat mina nerver. =)
Vädret är helt underbart och även om vi har varit totalt jätteslöa och sovit ut och tagit det lugnt så har vi samtidigt varit aktiva och hunnit med mycket...
=>Kollat in gamla hus och fotat i Kyrkbyn (http://www.lulea.se/gammelstad)
och Hägnan (http://www.lulea.se/hagnan/).
=>Tittat på utsikten från skidbacken Ormberget, fantastiskt fint. Alltid en
frihetskänsla att vara så högt upp och se så långt.
=>Varit på nordpoolen, ett äventyrsbad i Boden. Det var riktigt kul. Mer att
göra än jag trodde och inte särskilt dyrt.
=>Ätit finmiddag på "Färjan" (Bar, Bistro, Brygga). Det var förstås trevligt och gott,
men inget mer än man väntat sig när man betalar 279kr för maten. Efter det
blev det en liten barrunda i stan.
=>Besökt Storforsen, en del av Piteälven. Vi hade med oss korv och grillade. Sen
promenerade vi längs forsen och fotade och till sist badade vi i en av "grytorna".
Härligt!
=>Promenerat, solat och badat på Gültzaudden. Träffade vänner till Janne där
också och fikade.
=>Gått i skogen, plockat hjortron, hittat renspår och badat vid Jannes mammas
stuga i Forshed.
Och en massa annat har vi hunnit med...
Imorgon planerar vi att göra sylt av hjortronen som vi plockade och eventuellt besöka teknikens hus och kulturhuset. Inte en tråkig stund. Tack för den här veckan Luleå!
Bara en vecka kvar till Göteborg nu. Men jag känner mig inte lika stressad över flytten nu som för några dagar sen. Det var skönt att jag hann packa ganska mycket innan jag åkte upp hit och norrlandsluften har lugnat mina nerver. =)
Hjärtat
Jag är inte alls någon person som ställer till problem och bråkar. Jag är inte argsint och inte långsint. Jag ser inte saker i svart eller vitt och analyserar gärna nyanserna i en konflikt.
Jag är en person som vill vara med överallt. Som vill att alla ska vara med. Som blir ledsen när folk går dag ut och dag in och är sura när man skulle kunna vara vänner. Jag blir ledsen när folk inte pratar. När de stänger in sig eller väljer sida eller håller käften eller försvinner.
Men jag är också en person som blivit sårad många gånger. Som vet att det kan vara svårt att förlåta när det värker i hjärtat. Jag har varit ledsen och gråtit och skrikit och mitt i paniken trott att jag ska dö av hjärtesorg. Men man kommer över det. Eller släpper det för ett tag. Och går vidare. Och lever vidare. Och hur hårt det än hugger i hjärtat så är det inte så himla farligt i slutändan. Det går att se att det faktiskt var lite bra tots allt. Att det som man trodde var ont också kunde vara gott.
Nu var det väldigt länge sen det gjorde så ont. Nu känns det bra att ha de små hålen i hjärtat. Små minnen av att man levt på riktigt. Små bevis på att man faktiskt överlever sina kriser. Det gör nästa lättare att hantera. Det gör andras svårigheter lättare att förstå.
Så med mycket kärlek och värme så önskar jag er alla små hål i era hjärtan.
Lev väl...
Jag är en person som vill vara med överallt. Som vill att alla ska vara med. Som blir ledsen när folk går dag ut och dag in och är sura när man skulle kunna vara vänner. Jag blir ledsen när folk inte pratar. När de stänger in sig eller väljer sida eller håller käften eller försvinner.
Men jag är också en person som blivit sårad många gånger. Som vet att det kan vara svårt att förlåta när det värker i hjärtat. Jag har varit ledsen och gråtit och skrikit och mitt i paniken trott att jag ska dö av hjärtesorg. Men man kommer över det. Eller släpper det för ett tag. Och går vidare. Och lever vidare. Och hur hårt det än hugger i hjärtat så är det inte så himla farligt i slutändan. Det går att se att det faktiskt var lite bra tots allt. Att det som man trodde var ont också kunde vara gott.
Nu var det väldigt länge sen det gjorde så ont. Nu känns det bra att ha de små hålen i hjärtat. Små minnen av att man levt på riktigt. Små bevis på att man faktiskt överlever sina kriser. Det gör nästa lättare att hantera. Det gör andras svårigheter lättare att förstå.
Så med mycket kärlek och värme så önskar jag er alla små hål i era hjärtan.
Lev väl...
Blåbär, kantareller, ugglor och Gröna Lund
Jag är sjukt stolt över vår insats i skogarna. Fångsten är större än vad bilden visar så nu kan vi njuta av delikatesser när vi sitter och ugglar i Göteborg i höst.
Appropå att uggla:
Tjej nr 1 på Amy McDonald-konserten på grönan: Vad ska vi göra?
Tjej nr 2 på Amy McDonald-konserten på grönan: Äh, vi kan väl stå här och uggla som alla andra.
Tjej nr 1 på Amy McDonald-konserten på grönan: Men jag vill uggla närmare!
Appropå grönan:
Jojjo på grönan: Det var bra att det var så lite folk. Jag tänkte säga att man skulle ha varit på grönan idag, men så kom jag på att det var vi ju.
Appropå att uggla:
Tjej nr 1 på Amy McDonald-konserten på grönan: Vad ska vi göra?
Tjej nr 2 på Amy McDonald-konserten på grönan: Äh, vi kan väl stå här och uggla som alla andra.
Tjej nr 1 på Amy McDonald-konserten på grönan: Men jag vill uggla närmare!
Appropå grönan:
Jojjo på grönan: Det var bra att det var så lite folk. Jag tänkte säga att man skulle ha varit på grönan idag, men så kom jag på att det var vi ju.