Måla måla måla...

image87


Två dagar kvar till flytt och bara lite kvar att göra med golvet. Resten, alltså köket, tapeter, dörrar och lister och en del smågrejer får vi ta tag i efter att vi flyttat. Vi har fått lite hjälp att måla i helgen av alla snälla grabbar i Davids klass men vi är båda otroligt trötta på att jobba nu och tycker att det ska bli superskönt att faktiskt kunna flytta in!

Jag längtar efter att sätta ihop nya köket och soffa och gungstol och alla grejer som vi köpt! Jag längtar efter diskmaskinen! Och jag längtar efter att slippa trängas i den här ettan! Nu kan vi få plats med våra grejer och kanske lyckas få ordning och reda. =)

Uppdaterad

Nu har jag fixat lite med bloggen för att den ska bli lite mer personlig och kanske även lite snyggare! =)


Det går extremt trögt med lägenheten nu. David har blivit sjuk nu istället och jag måste erkänna att jag tappat lite engagemang de senaste dagarna. Idag har ingen av oss varit där över huvud taget. Jag har passat på att packa och greja här hemma istället.


Men det är inte långt kvar nu... Jag längtar efter utrymmet och tiden att greja med allt jag vill göra!

Heath Ledger

Usch, vad trist. Nu är jag faktiskt lite ledsen... På riktigt. Han var ju en av mina absoluta favoriter! Nä, vad tråkigt. Det var vad jag hade att säga just nu...


Sjuk

Nu har jag legat här hela dagen och tyckt synd om mig själv för att jag är sjuk. Usch så sjuk jag blev igår. Jag bara blev trött. Lade ner spackelspaden och satte mig på golvet och började gråta för att jag blev så trött plötsligt. Jag är inte förkyld eller så. Bara sjuk. Febrig och illamående. Orkar inget. Vi som har massor med arbete att göra i lägenheten och så ligger jag här och är meningslös.

Det är verkligen asbra att vara frisk! Jag såg en liten flicka på tv idag som var så sjuk så sjuk så hon nästan dog. Leukemi. Usch henne var det verkligen synd om på riktigt! Nej, man ska vara glad när man är frisk. Jag ska komma ihåg att tänka på det när jag orkat ta mig ur sängen och inte svimmar av att gå på toaletten längre. Imorgon kanske.

Fest!

Vi får flytta ur lägenheten redan 1:a februari. Det är bra och dåligt. Vi slipper en månad till med dubbla hyror. Men det är inte mycket tid kvar innan vi ska vara klara att flytta in i nya lägenheten. Det blir lite stressigt. Den här veckan köpte vi en spis. Jag har gått och klappat på den lite och ser fram emot att få använda den. Ja, man blir lite knäpp när hela ens liv för tillfället cirkulerar runt jobb och renovering. Det kommer lite nya bilder imorgon eller nåt...

Dags för fest på kåren ikväll! Jag har inte varit ut på över en månad nu så det ska bli riktigt kul! Man måste unna sig lite roligt mitt i allt slit. =)

Hoppas alla får en trevlig lördagkväll!

Nytt år!

Ja precis. Nytt år och nya nyheter och tankar och babbel i den här bloggen.

För er som den fantastiska nyheten ännu inte nått så vill jag berätta att David friat! Nattlig överraskningspicknick med ljus och champagne och godsaker. Självklart har man väl skaffat sig en romantiker. ;) Vi har planerat att gifta oss inför vittnen den 26 juni och bröllopsfesten ska bli den 28 juni.





Arbetet i lägenheten går sakta men säkert framåt. Vi har också lyckats lura dit några Skövdevänner som tittat på röran och ser fram emot att hjälpa till!



Alla tapeter är borta i kök, hall och vardagsrum och alla hål efter lister och pluggar är igensatta. David räknade det till 90-100 hål ungefär. Första väggen har fått sig ett tunt lager med spackel. Vi känner att nu kanske det kan börja hända något snart.




En annan sak jag tänkt på de senaste dagarna är föräldrar. Det är väl fantastiskt att ha föräldrar egentligen. De är klart underskattade! Inte bara för att de just nu lånar ut pengar till sin fattiga renoverande dotter och son.

Nej, utan för det att de oftast vet vem man varit eller kanske vem man är nu. De ringer ibland för att kolla hur det går. De lyckas komma ihåg en när man känner sig bortglömd. De är positiva när saker känns tungt.
De fixar och donar och bryr sig och stöttar och frågar och pratar och uppmuntrar och hjälper till på alla sätt de kan... fast man inte alltid är värd det. Och de verkar älska en för den man är. Det är inte illa.

Vi har tur som har såna!