På spårvagnen till och från jobbet håller jag på att läsa Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst. Sådär härligt Svenssonaktigt och mysigt att läsa en pocketbok på väg till jobbet. Hur som helst, hon har helt klart fina och roliga tankar. Så enkelt och självklart och helt vanligt för mig. De där tankarna man tänkt hundra gånger.


"Men efter döden finns nytt liv. Jag vet. Jag har dött. (Ja faktiskt, även de som lämnar dör. Inte bara de som blir lämnade.) Gått genom tunneln, kisat i ljuset och fått nya vingar."


"Det går inte att tänka igenom allt alla gånger. Jag vet folk som tänker igenom livet istället för att leva och när de väl tänkt färdigt är allt för sent. Det blev inga barn. Inga resor. Inga fester. Men allt blev oerhört genomtänkt. Som en stor Jönssonligeplan. Utritat och planerat in i minsta detalj. Men förberedelsen gjorde att livet körde om. Förbi. Bort i tvåhundra kilometer och kom aldrig tillbaka."


"Allt löser sig. Och livet är aldrig speciellt lätt ändå. Gud tänkte nog inte så. Jag tänkte nog inte så. Att det skulle vara lätt. Snarare halvsvårt, svårt och hur svårt som helst. Det är väl bara då man på ritkigt kan uppleva något."


"Nej då det ser inte så högt ut, säger man och tröstar, men man ser inte marken. Och det blåser storm. Och man hör inte vad någon säger. Men jag lovar. Det är värst innan. Innan man hoppar. Ångesten. Och marken är där. Ta dem under vingarna. Det kommer att gå bra."


"Medan jag torkar mig i ändan hinner jag alltid byta en pappersrulle, kolla vilka schampoflaskor som är tomma, tänka på någon rolig replik och skruva på korken på tandkrämstuben. Swisch. Swosch. Jag gjorde jämt så förut, innan jag blev utbränd. Nu när jag torkar mig i ändan så torkar jag mig bara i ändan, inget annat. Imorgon ska jag dra pappret sakta, sakta och riktigt känna hur jag faktiskt sitter och torkar mig. I morgon ska jag tänka: och här sitter jag och bara torkar mig. Om ungarna ropar svarar jag bara: "Mamma torkar sig." Hallelulja. Jag torkar mig, ingenting annat. Det ska jag fan lära mig."


"Era garv, eran gråt, era analyser av mig, era bekymmer, era liv som speglar mitt. Igenkännanden. Lyssnandet. Förståelsen. Tilliten. Jag klarar mig inte utan er kompisar. Klarar mig inte."


"Här får verkligheten ta plats. Back off all jävla yta och blaj. Själ och hjärta går före i kön.Verkligheten har VIP-kort."