Om att vara skitbra som man är?
Jag duger inte.
Vilken tråkig insikt va?
Jag verkar inte bra eller erfaren nog för de arbeten jag söker, inte rik eller gammal nog för de lägenheter jag söker... men framförallt är jag inte god nog åt mig själv.
För tillfället studerar jag 125% och jobbar ca 25%. Det går ganska bra. Ändå tycker jag inte jag gör tillräckligt för att stilla mitt eget samvete.
För det finns ju de som har flera barn och plugg och heltidsjobb och ändå har tid och råd med såna grejer som att gå på gym och åka på semester, tänker jag. Det är säkert såna där äckliga morgonmänniskor! Som bara måste skryta med att de minsann går upp klockan fem på morgonen och springer fem kilometer. Blä. Ångestmänniskor som får alla andra att må dåligt.
Jag vill duga ändå. Jag vill respektera mig själv och bli respekterad av andra trots att jag inte har några barn eller eget företag eller pensionssparkonto eller skägg... och fast jag helst inte går upp förrän nio-tio på morgonen de dagar jag inte jobbar... och fast lagsporter som innefattar bollar eller mjölksyra är det värsta jag vet...
Jag vill anses som pålitlig och få en lägenhet fast vi båda i det här hushållet är studenter. Jag vill att någon ska se min kompetens och tycka att min långa utbildning är värd någonting och ge mig ett jobb och lite respekt fast jag är tjej och 27 år...
Jag vill att någon ska tro på mig. Jag vill tro på mig. Jag vill känna det långt in i mitt eget hjärta att jag vet vad jag håller på med och att det kommer bli bra snart. Slippa oroa mig över huruvida jag är duktig nog för den här världen.
Landa på en lugn plats.
Livet är en kamp om respekt. Sin egen och andras.
För övrigt är jag förbannad på alla mobiltelefonföretag som behandlar sina kunder som skit.
Du duger! Vi har ju bestämt oss för att bojkotta alla orimliga krav som ställs. Och, om man vill sova till 12 varje dag... Vem har sagt att man bara duger om man presterar? Nää bebisar presterar inte ett himla skit och man älskar dem ändå. Ser du ner på folk som inte har barn och bara jobbar 50 procent? Nää så varför se ner på dig själv? Stop it! Pyss
Jag ser absolut inte ner på dem som jobbar mindre. Snarare tvärtom. Det är coolt att sätta jobbet i andra hand och ta sig tid att leva utan att få dåligt samvete eller dålig självkänsla.
När vi ses nästa gång kan du få läsa igenom mina papper från KBT:n så kanske du kan tänka i andra banor.
Några exempel:
1. Tillåt dig bara att älta 15 minuter om dagen. Man kan inte ändra på d som varit utan man lever är o nu.
2. D e bara DU som kan bryta dessa jobbiga tankar. Det är ett beteende som bara DU kan göra nånting åt.
3. "Allt som en död människa INTE kan göra e ett beteende"
Alltså inte bara handlingar utan även känslor o tankar.
Hoppas du förstår lite av vad d e jag säger.
Puss o kram