Italiensk mat var kanske inte riktigt vad jag hoppats på. Jag är ju inte överförtjust i de där mögliga korvarna och torkade ruttna skinkorna som de har. Men jag tänkte att säkert så finns det mycket annat gott att äta i Italien eftersom det pratas så gott om deras matkultur.

Nja... besvikelsen var ganska stor faktiskt. Visst, de har mycket pizza och pasta som förstås är gott och förrätterna - bruchettan och oliverna var i allmänhet goda. Men det äter jag ju hemma också, minst lika gott. Jag menar det är inte så svårt att slänga på en tomatskiva och en mozarellabit på en macka, öppna en burk oliver, hälla en burk krossade tomater över lite spaghetti eller att gå till närmaste pizzeria och beställa en mozarellapizza med någon god fyllning. Inget särskilt med andra ord.

Det var ganska gott, men hallå. Lite mer förväntar jag mig när jag åkt till Italien, betalar dyra pengar för min middag och förväntar mig solens mat!

Vi provade förstås annat också. Tryffeln var spännande till en början men jag ledsnade ganska snabbt på den eftersom det är en ganska speciell smak och sedan var jag inte sugen mer på det på hela resan. Köttet var okryddat och senigt och det var alltför sparsmakat med sås och tillbehör. Salladerna var fräscha men enkla - en grönsallad var just gröna salladsblad och ingenting annat. Brödet smakade papper, samma torra och smaklösa bitar på alla ställen. Fisken, skaldjuren och kycklingen var torrare än sahara, oftast brända och smakade bara citron och på vissa ställen täckta i någon slags fiskpinne-panering.

För övrigt så var det allmäna bemötandet på restaurangerna under all kritik. Fula pappersdukar, plastblommor, servitriser som inte verkade kunna le och en allmän känsla av att de inte trivdes med turister.

Förmodligen har jag missat något eller är okunnig i vad som är bra mat för det Italienska köket som vi mötte imponerade inte särskilt på mig. Däremot fanns det annat som var helt fantastiskt i Italien! Mer om det en annan gång...