Har ni sett tv-programmet gokväll eller vad det är när en programledare intervjuar en person som får sitta och låtsas-bjuda-in fyra andra personer till en låtsasmiddag och bestämma mat, dryck och samtalsämne för kvällen. Jag har i flera år fantiserat över vilka jag skulle bjuda in om jag fick möjligheten. Nu har jag kommit fram till ett förslag som förmodligen kan ändras när jag tänkt och levt ett tag till. Ändå vill jag presentera det här:

1. Person nummer ett har varit en självklar gäst ganska länge till min middagsbjudning. Det är en person som kan prata om de riktigt små och de riktigt stora livsfrågorna. Han verkar vara en väldigt vis, erfaren och spännande person: Dalai Lama. Han skulle förhoppningsvis tillföra lugn och saklighet, vända och vrida på teorier och hela tiden föra samtalet tillbaka till vad som verkligen är viktigt.
   
   
2. Den andra personen är en man som är en självklar förebild i mitt yrke. Han hade när han levde drivkraft och kunskap att inspirera miljontals människor världen över och rikta uppmärksamheten till den italienska förskolan. Han fick med sin filosofi människor att förstå vikten av att på ett tidigt stadium i människors liv verka för ett demokratiskt hållbart samhälle: Loris Malaguzzi. Oj, vad jag skulle fråga och fråga honom om saker!
   
   
3. Den tredje inbjudan skulle gå till en person som skulle kunna få mig att skratta hela middagen igenom, utan att släppa på allvaret och vikten i samtalet. Hon kan vända även de jobbiga, obekväma, tabubelagda delarna i livet till ett komiskt och öppet samtalsämne. Hon förstår och vågar skämta på ett ärligt sätt om hela problematiken kring skuld och makt. Inte minst så får hon med sin lättsamma humor mig att tycka om mig själv: Mia Skäringer.
   
   
4. På den fjärde och sista platsen har jag tänkt mig någon typ av konstnär eller artist som kan lyfta fram kreativiteten och komma med idéer för hur man kan ge vårt samtal en form som även andra kan ta del av. Jag kommer att vilja nå ut med alla idéer som jag får under middagen. För att göra detta skulle jag ta med en fantastiskt inspirerande, kreativ och engagerad kvinna som jag träffat en gång tidigare då hon gästföreläst om sin dokumentärfilm på högskolan i Skövde: Cecilia Parsbeg.

Där har ni min gästlista!
Samtalsämnet skulle förstås vara några av de riktigt stora frågorna: Kärlek och skuld, kunskap och utvekling samt hur det perfekta samhället skulle kunna se ut.
Middagen skulle bestå av ett gäng olika tapas. Goda smårätter och plockmat som skulle kunna förtäras under lång tid med var sin liten gaffel, utan att riskera avbrott i samtalet. Till detta ett gott, kryddigt rött vin.

Istället för en programledare vid andra sidan bordet att dela upplevelsen med så skulle jag vilja ha Janne. Av den enkla anledningen att han är min bästa vän och livskamrat. Jag skulle behöva att han var med och lyssnade och förstod och att vi långt senare skulle kunna se tillbaka på och reflektera över middagsupplevelsen tillsammans.


Nu utmanar jag alla mina andra bloggande vänner att presentera deras egna gästlistor till påhittade middagar... Jag är nyfiken på hur ni andra skulle tänka.