E- Kolla på min godis! Den ser ut som en gris! (Håller upp en halväten rosa skumjordgubbe)

V- Nej vänta, den ser ut som en såndär cirkel med ett veck i! Vad heter den nu igen?

L- Pacman?

V- Ja, pacman, precis!

Nu ska jag berätta en saga igen...

När hon precis gått ut från butiken kände hon en krypande känsla längs ryggraden. Som att någon tittade på henne. Hon vände sig om och där var världen. Solen, staden, människorna, bussen, träden, duvorna runt fontänen... Något smög sig på. En känsla av att vara betydelselös och liten och osynlig men samtidigt bedömd och utskrattad. Hon tog ett djupt andetag. Andades in hela känslan av vårångest och förnekelse och började gå. Hon gick hem och lade sig på soffan och njöt av att trots allt vara helt tom på hat och full av inspiration.