Alla dessa killar överallt med sina stora egon! De är många som sitter i sin egen värld av bitterhet, förväntar sig att vi ska dansa efter deras pipa samtidigt som de tycker allmänt synd om sig själva medan jag undrar hur i helvete allt blev så invecklat?

En person får stå som praktexempel för denna oerhört vanliga och ynkliga egenskap. Han sitter där och vantrivs så in i helvete med sitt liv utan att ens försöka gå vidare. Vad väntar han på? Massor av tid och lust går till spillo på grund av hans velande, utdragna och svåra beteende. Det resulterar förstås i sårade känslor överallt: flickvännen, den andra tjejen, kompisen som hamnade mellan och alla vi andra som får se på eländet. Och vem är det mest synd om i hans värld? Honom själv förstås!

Han ser inte att allt hänger på honom! Han förstår inte att det bara är han själv som kan göra något åt alltihop. Han är alltför självupptagen för att se att alla runtomkring lider av att han aldrig vågar stå för sina känslor. Nej, han bemödar sig inte att göra något åt situationen annat än att sitta där och skriva blogg om hur jävla tragiskt hans liv är.

Sluta stirra på kakan och börja äta den nångång! Jag orkar inte se dig sitta där och sukta längre!

Om du gör som du känner är det klart att det också blir helt fel titt som tätt men då har du i alla fall varit ärlig mot dig själv och försökt och kämpat och vågat. Sitt inte där och försök spela djup och fin bara för att du är för rädd för att ändra på gamla mönster. Har vi inte lärt oss vid det här laget att ingenting blir ju ändå som man tänkt sig?

Jag börjar acceptera att vi bara kommer att finnas en kort tid på den här jorden så det är bäst att passa på att leva!