Besiktningen av den satans bilen gick ju inte så bra. Grr... Så nu sitter man i sjön och plaskar för en stund. Jag har inte mycket pengar kvar att fixa den för tyvärr. Men ett renoveringsobjekt till lägenhet har vi förstås. =)
Aja, det löser sig nog och lägenhetsrenoveringen ska faktiskt bli kul om vi bara får börja nån gång! Bara tre veckor kvar tills vi får tillträde... Vi har förberett oss väl. Inhandlat verktyg. Jämfört priser. Skrivit kostnadskalkyl. Det börjar dra ihop sig.



Ratslös dag idag. Jag har väntat och väntat och väntat och väntat och väntat. Så som det känns som att jag gör varje dag.


Jag tyckter mig ha hört någon som sagt att det är meningen att man ska leva för stunden. Hur gör man det?? Man tittar på det fina man har... men så kan man inte undgå att se den lilla högen med det som saknas. Det blir som skit i hörnen. Och det finns där inom en som en svart liten boll av oro som ger sig uttryck i lätt irritation. Ursäkta, jag måste bara få det gjort innan jag kan slappna av.

Man väntar på kvällen och sambon, på julen och myset, på inspirationen, på svar, på att förkylningen ska släppa, på lägenheten, på framtiden, på nästa avsnitt av "Desperate housewives", på resan vi kanske ska ha råd att göra, på potatisen på spisen, på ett viktigare jobb eller ett mer meningsfullt uppdrag, på att få träffa familj och vänner, på något eget...



Hur var det nu igen jag skrev tidigare? Är du en sådan som kan luta dig tillbaka och vara tacksam för det du har eller är du en obotlig framåtsträvare som hela tiden förväntar sig mer?



Det är bara att trampa på. "Jag drar! Jag tar allt på cykeln. Tjarå!"


Cykeln ja, den är fixad och upphottad nu äntligen förresten! Med cykelkorg och ny sadel och allt. Det bästa av allt är att den är upplåst och att man faktiskt kan cykla på den för det är inte punka! =D Hjulet är lite vint, men det gör absolut ingenting!