Cynisk?
Det handlar om cynism. Jag undrar om jag gått och blivit cynisk? Eller har jag egentligen varit det under många år men kämpat emot? Jag har som så många andra kämpat emot för att jag velat hålla fast vid tron att en vacker dag så kommer lyckan och så varar den resten av livet! Jag har gått och trott att det finns en poäng med allt man gör. Att det ska leda till något. Man skaffar sig massa vänner och grejer och kunskaper och pengar och allt möjligt och hoppas på att man ska bli färdig... "och så levde hon lycklig i alla sina dagar..."
Jag har som så många andra hoppats att lyckan ska komma i form av någon slags rofylld trygghetskänsla, konstant kärlek och kanske tillochmed i form av en insikt om meningen med livet. Jag har ivrigt försökt krama ur allt jag kan ur de dagar jag hittills fått för att komma närmare den lyckan. För att komma fram till något slags förutbestämt mål.
Det händer att man lite slarvigt frågar sig vad meningen med livet är. Men egentligen är kanske frågan för de flesta om det över huvud taget finns någon mening med någonting?
Har jag då jagat en illusion kan man fråga sig? Eller är själva jakten min mening? Borde vi alla ha samma mening eller får man skapa sig en egen? Kanske livet är så simpelt att det bara innehåller massa dagar som man får göra vad man vill med? Kanske det inte finns någon plan och inget mål... inget recept för att laga det perfekta livet... Bara kulturella och sociala regler som vi hela tiden försöker förhålla oss till.
Kanske det är just det som är så himla härligt och underbart med att leva? Att det inte finns några regler. Att det inte finns någon högre makt som bestämmer något. Ingen bryr sig om oss för vi är bara cellklumpar som går omkring och intalar oss att vi är betydelsefulla.
Ah, jag vet inte vad jag ska tro... En sak jag vet i alla fall är att man hela tiden måste göra massa val. Man måste välja vad man ska tro och säga och göra.
Jag hittade ett litet knep för att göra de små valen lite enklare. ;)
De stora kräver nog lite mer.
cynisk? eller insiktsfull? Klart att alla har olika lyckor att sträva efter, konstigt vore det annars. Lite lycklig vet jag att du är, hur cynisk du än anser dig vara! :)
Följdfråga då alltså: Kan man vara både lycklig och cynisk? Idag träffade vi en känd dokumentärfilmare som undrade om lycka hade att göra med självkännedom och insikt. Alltså ju sämre man var på att se sig själv ur andras perspektiv desto lyckligare människa var man??? Sug på den du syster... Tricky...
Jag förstår din tanke... eller dokumentärfilmarens tanke menar jag. Men jag tror inte helt på den. Människor som inte har förmåga att se sig själv i andras ögon är nog väldigt få. Däremot så finns det nog många som väljer att skjuta andras bild av sig åt sidan och för enkelhetens skull... Men då tror jag att man innerst inne känner av detta... att det inte känns helt ok liksom. Om vi nu ska vara såhär lycko-fixerade så tror jag att den där jävla SANNA lyckan kommer ur att SE vem man är och hur ens handlingar påverkar andra och därigenom se vad man kan göra för att förbättra sin egen lycka. Om nu vem man är och vad man gör hänger ihop... tricky, som sagt...