Nä, det ska gudarna veta att det är inte lätt att leva. Vi måste stå ut med både det ena och det andra och sen förväntas man ändå bete sig som folk. Det tar på krafterna vill jag lova och inte många orkar med de tuffaste dagarna.


Igår hände något ganska intressant faktiskt. En tjej som jag träffade på förfesten frågade mig om hon kunde få spå i min hand. Det gick väl bra tyckte jag och sträckte fram handen. Hon kunde tydligen se en hel del däri och jag tyckte att allting stämde in lite för bra för att det bara skulle vara en chansning. Kan man verkligen se vem jag är bara genom att titta på min hand? Och är det i så fall något slags förutbestämt öde hon ser eller finns där några fysiska tecken på sådant jag varit med om? Jag funderar på att forska lite mer i det där med spådomar.

Sedan hände en mindre intressant sak på Maja. Nämligen fick någon på övervåningen för sig att kasta en full ölflaska till oss på undervåningen. Jag kände vinddraget förbi huvudet och hur den snuddade höften innan den for i golvet och glasskärvor och ölstänk flög överallt.
Något chockad men inte förvånad, skulle jag kalla mitt tillstånd när jag insåg ironin i att jag nästan dött av en ölflaska i huvudet för att jag fått för mig att gå ut nykter på juldagen.

Nu har jag tydligen varit jag i 27 år och det har ju gått ganska bra om jag får säga det själv. Så grattis från mig till mig då med hopp om en lyckad framtid!