Idag var jag på anställningsintervju för ett jobb som jag sökte för några veckor sen. Det verkade så bra! De verkade trevliga och det var ett fint ställe och de skulle satsa på saker som jag är intresserad av och det är en möjlighet för mig att komma vidare och få lite mer erfaranhet. Jag skulle tänka på det några dagar och jag tänkte att jag skulle tacka ja... först.

Men så var jag på bio ikväll med Sara och Marie. Jag berättade att jag inte kunde bestämma mig för det var så mycket jag ville göra. "Du har ju hela livet på dig", sa Marie. Hon är så klok. Tack. Det rensade mitt huvud lite och jag kom på att jag behöver faktiskt inte ha så bråttom. En sak i taget. Jag ska nog plugga nu när jag har råd och tid och vill så gärna!

Vad som senare slog mig under filmens gång var att jag kände igen mig i så mycket. De fina vännerna. Sorgen när saker som är rätt går fel. Tankarna som trasslar in sig och reder ut sig. Hur man går vidare. Den stora kärleken. Lyckan. Det känns fint att tänka på det. Som att man kommit så långt men samtidigt har så mycket underbart kvar.