Jag råkade höra människor på tv som pratar om sitt arbete... "Du får inte låta familjen komma ivägen för ditt arbete." "Jag har förstått nu vad det är att arbeta i lag." "Just nu måste du fokusera på din karriär och ingenting får komma emellan." "Det är viktigt att välja en flickvän som inte står i vägen för ditt jobb."

Jag taggade förstås till. Vad är det för människor som tänker på detta sätt? Hur blev de uppfostrade egentligen? Vad har de blivit intalade? Att man blir lycklig av hårt arbete? Jag trodde den gamla myten var genomskådad för länge sen. Jag hörde en gång någon säga att ingen någonsin har legat på dödsbädden och önskat att de hade haft mer tid att arbeta. Kan kanske vara så. När man verkligen förstår vad som är viktigt så spelar det inte så stor roll vad du gjort och åstadkommit. Det viktiga är människorna du träffat och skrattat, gråtit och levt tillsammans med. Känslorna du haft och kunskapen du fått av att leva i samspel med andra.

Den dagen du väljer bort en flickvän för att sitta på dominikanska republiken och i tv deklarera att du gör ett mycket viktigt jobb med att "bring skateboarding to the world"... ja då har man kört vilse i sitt eget ego. Visst ingår arbete i vårt samhälle och det är en naturlig del av livet. Vissa dagar måsta man arbeta hårt för att över huvud taget ta sig ur sängen. Många dagar behöver man känna att man åstadkommer något viktigt för sig själv och för sina medmänniskor. Men man är nog ute och cyklar om man tror att det är vad livet går ut på och att allt skulle stanna upp utan dig.

Det spelar ingen roll om ditt jobb är att åka skateboard, vara hemmafru eller vara president... den dagen du tror att världen inte kan leva utan ditt arbete så har du tagit dig själv på för stort allvar. Och den dagen du väljer att kasta bort dina nära och kära för att få uppmärksamhet så har du slutat leva ditt eget liv.