Not a beliver
Sunset in Cádiz 22/4-09.
I don't belive in faith. I don't belive in god. I don't belive in relationships. I don't belive in being alone. I simply don't belive it's possible to be happy.
that depends on what you define as happiness...?
The kind of happiness that you can always fall back on whenever you have a bad day. The kind of happiness that lasts so you don't have to ba afraid all the time. Now I call of the search. There is no such thing.
grynet då.. i will make you happy!
Jodå =) Klart det finns! Och man behöver inte vara rädd, det är bara att påminna sig omd e glada stunderna när man e depp. Det är lätt att glömma bort dem och begrava sig i nerigheten =)
tanke och intelligens är svårt att förena med lycka, att ha nån typ av glädje att falla tillbaka mot efter en riktigt pissig dag är bara ett tecken på avsaknad av reflektion och förträngning. smarta människor är inte glada helt enkelt. att byta miljö kan säkert funka som ckockterapi för en del men det kan göra att allt känns bara mer också, jag är skitkluven till att resa. mitt bästa tips när allting känns överjävligt är att bara försöka överleva dagen, att inte tänka för långt. ställa sig frågan vad just nu som skulle kunna få dig att må lite bättre, och försöka göra det. skriv till mig om du vill. kram
Känner mig aningens provocerande (eller möjligtvis korkad) då jag måste säga att jag känner mig lycklig på det sätt som du beskriver, Line. Jag tror inte heller att det finns någon som är lycklig hela tiden, och jag förstår precis vad du menar med brist på reflektion Kristina och ingen är mer skeptisk till normens lyckokrav än jag, men jag måste retirera i frågan och förklara mig själv... lycklig. (Eller ointelligent!) :) Men rädd? det är jag jämt. varje dag!
Anne, jag vet att du sagt att du alltid förväntar dig det värsta. Att du inte vågar hoppas att allt fint ska finnas kvar för då kanske det går åt skogen på något sätt.
Det gör det inte alltid på det sättet som den cyniske befarar men visst är det skönt att bli positivt överraskad?
Jag känner inte för att hoppas just nu. Att intala sig att man är lycklig och sen bittert få äta upp sina flottiga ord med en sur sås av frågor om varför det blev som det blev.
Nej, det är skönt att få vara cynisk ibland. Att ifrågasätta sig själv och alla krav på att man ska bli en lycklig människa. Sluta söka efter något som man ändå inte riktigt vet vad det är. Att tvinga sig själv att tro på något för att man är rädd att misslyckas.
Känn dig inte provocerad. Det är inte meningen. Alla som känner sig lyckliga på det sättet att man ser att det fina man har finns kvar dag ut och dag in, har lyckats med något som jag verkar misslyckas med hela tiden.
Jag menar helt enkelt att jag inte vill hänga upp mitt liv kring något eller någon, rama in det och ta det för givet. =) Jag är hellre "olycklig". Men som sagt. Det beror på hur du definierar lycka.