Sällan har jag känt mig så liten och ensam och rädd som de senaste dagarna. Jag har ställt mig frågan varför jag skulle ge mig ut själv och fara för?

Ändå har det gått förhållandevis bra...

Resan började med att jag höll på att missa planet. "Gate closed" visade skyltarna när jag skulle dit. Fick lätt panik och började springa. Precis när jag kom fram ropades mitt namn ut i högtalaren. Jag kom på planet men skakade ungefär halva resan till Madrid pga stressen, rädslan, sömnbristen och nervositeten. När jag kom fram kände jag mig lite lugnare. Hade flera timmar på mig att äta något, kanske kunna kolla internet nånstans och ta ut pengar, vilket jag inte hunnit på Arlanda.

Jag började med att gå runt och kolla vad som fanns och vart jag skulle gå på nästa plan sen. Internet var skitdyrt så jag struntade i det, det fanns några matställen men inget lockade särskilt mycket. Hungern hade övergått i lätt illamående. Jag tänkte istället ta ut pengar, men den enda automaten som fanns på Madrids flygplats ville inte ta mitt kort. Jag kände hur paniken steg igen och jag började tänka på allt som kunde gå fel. Skulle verkligen bagaget sändas hela vägen till Jerez? Behövde jag inte hämta ut det? Tänk om det var fel på mitt kort så jag inte kunde ta ut pengar någonstans? Tänk om jag inte skulle hitta något internet? Tänk om det inte skulle finnas någonstans för mig att bo? Skulle det bli svårt att hitta hostels? Hur säger man att man vill ha ett rum på spanska nu igen???

Hon som jag kontaktat via couchsurfing hade dubbelbokat så det var några andra som skulle bo hos henne den natten. Hon hade iofs lovat att kolla upp om jag kunde bo hos någon annan, men jag hade inte hört något.

Jag kunde som tur var använda kortet för att handla med iaf så jag köpte en flaska vatten och ett kontantkort som skulle vara billigt att ringa hem med. Verkade det som enligt killen på flygplatsen som de påstod skulle kunna det där. Verkade inte kunna det så bra. Dessutom pratade han inte ett ord engelska. Stod bara och hummade och såg lika liten och rädd ut som jag kände mig. Det var förstås inte billigt. Kostade ungefär 10 kr i minuten. Det var ju att kasta pengarna i sjön. Skulle det bli såhär med allt nu?

Så jag klev på nästa plan nästan gråtfärdig och ville egentligen bara vända hem direkt. Fick ett sms som sa att allt skulle ordna sig och att jag var modig. Det var jag inte. Tårarna började rinna ohejdat och jag försökte dölja dem i tröjan. Stängde av telefonen, planet lyfte och jag gjorde ett försök att läsa lite. Sova var omöjligt.

Väl framme på flygplatsen i Jerez var jag så trött att jag inte kunde tänka klart men det började kännas lite bättre. Det gick att ta ut pengar. Jag hittade bussen direkt som gick till Cádiz. På vägen såg jag stora skyltar som på något konstigt vis ingav trygghet mitt i allt. McDonalds, Carrefour, Media Markt, PC City. Välkända märken som sa mig att jag inte var på en annan planet. Det fanns något som jag kände igen även här.

När jag kom fram till Cádiz såg jag genast ett McDonalds och gick dit med förhoppningen att det skulle finnas trådlöst internet, men det fanns inte. Så jag åt en hamburgare och ringde Steffi. Hennes tidigare chouchsurfare hade åkt tidigare så jag kunde bo hos henne iaf! Jag gick direkt dit och hon var verkligen trevlig! Hon bodde i en jättefin lägenhet precis vid stranden och jag fick sova på en madrass på golvet.

Jag tog en dusch och sov en timme, sen följde jag med henne och hennes kompisar till den gamla delen av staden. De käkade tapas men jag var fortfarande trött och lite illamående så jag åt inget. Tog bara en öl och sen gick vi och spelade biljard och kollade på utsikten från taket på en av tjejernas lägenheter.

Kom hem ganska sent och somnade direkt. Sov tolv timmar så sedan var jag lite piggare. Lyckades hitta och installera mig i min lägenhet. Bor tillsammans med en mycket trevlig 22-årig tjej från Holland och en kvinna i 40-årsåldern från Armenien tror jag det var. 

Gick och handlade lite mat och försökte mig på att laga mat. Det blev inte särskilt gott och det tog fortfarande emot att äta så jag åt några tuggor och slängde sen alltihop.

Den Holländska tjejens syster är och hälsar på den här veckan så vi gick alla tre på stan senare på kvällen och då kunde jag äta lite tapas. Vi tittade på en procession som går genom staden varje dag nu under påsken. Människor i konstiga höga konformade hattar, liknande ku klux klan. En stor staty som 50 personer stod under och bar runt på genom hela staden i timmar. Fullt med folk som trängs för att se.

Idag började skolan. Jag går i en klass med bara två andra tjejer. En från Holland och en från Belgien. De är väldigt trevliga och skolan verkar bra. Jag har redan lärt mig massor efter bara några timmar i skolan.

Allt börjar kännas mycket bättre nu när jag inte är så ensam längre. Ikväll har vi varit och shoppat i stora mängder! Jag kommer att resa hem med en mycket större resväska än jag kom hit med antar jag.

Jag är fortfarande ganska trött men sitter för tillfället på ett torg som heter Plaza de la Cathedral med min rumskamrat, hennes syster och den Holländska tjejen från klassen. Vi dricker öl och äter smörgåsar. Mycket gott. Jag håller på att lära mig att äta oliver också! De är faktiskt ganska goda.

Vi hörs snart igen. Jag ska kanske försöka börja skriva på engelska snart... Önskan från mina icke svensktalande vänner, i Sverige och här.

Tack Lisa och Katarina för era fina sms. Förlåt att jag inte svarat, men ni ska veta att det betydde mycket!

Puss till alla där hemma!