Jag har blivit erbjuden jobb. De har ringt från lite olika ställen och vill ha mig på intervju. Men jag vet inte vad jag vill. Det tar emot! Magen knyter sig och jag blir rädd för att fastna. Att inte kunna välja. Om jag inte vet vart jag vill komma så är det jobbigt att tänka på framtiden. Så skönt att bara leva i nuet...

Jag är en person som tröttnar fort. Hur bra jag än trivs med att bara flumma runt och flytta hit och dit, läsa kurser, prova olika jobb och olika liv så har jag fått för mig att det inte duger att göra så hur länge som helst. Vissa undrar kanske vad det är för fel på mig.
Kanske ligger det något i det som K sa igår att de som tror det bara är avundsjuka för att de själva sitter fast. Fast jag tror att det mer handlar om att de inte vet vart de ska placera mig. Det är obekvämt att inte kunna placera någon i ett fack. Kanske jag borde börja tänka på att klippa mina vingar och ställa mig i ett fack. Men i så fall ska det känns jävligt meningsfullt!

Fast egentligen handlar det inte alls om vad de tycker eller om vart jag ska bo eller när jag ska bli färdig. Det handlar bara om vilka val jag behöver göra för att stolt kunna säga...

"Det här är min grej! Det här är jag bra på! Det här vill jag utveckla!"

Igår ägnade jag hela dagen åt att tänka. Inatt har jag legat vaken och tänkt. Idag har jag bokat en tid hos en karriärvägledare för nu har jag fått en tanke som skulle kunna duga åt mig. Långsiktigt.