Det händer att man har trötta dagar. Dagar då man stigit upp 04.50 och jobbat tolv timmar. Dagar då man är arg och bitter. Man går med en olustig känsla i magen hela dagen för att man drömt att man var döende. Man är obefogat  arg och irriterad över saker man inte kan kontrollera. Plötsligt när man kommer hem så gråter man för att det är fel på frysen och glassen har smält. Man gråter för att Heroes hackar när man ska titta på det. Man gåter för att ingen frågar hur man mår. Man gråter för att någon tillslut frågar hur man mår. Man kan lätt tro att man är en vek jävel helt enkelt.

Men det är inte sant. Det är inte den man är egentligen. För sen har man andra dagar, när allt känns bra och man är coolast i världen och kan och orkar hur mycket som helst. Man förvånas över sin styrka och skrattar ångesten i ansiktet. Man löser ett svårt problem och känner sig jävligt nöjd. Man kan helt utan vidare komma på hur allting hänger ihop. Stegen känns lätta och ljud och dofter påminner om fina stunder. Det finns många sådana dagar. Det är bara inte idag.