"Vad håller jag egentligen på med?"

Den frågan har jag ställt mig många gånger den senaste tiden när stressen och pressen och politiken tyngt ner vardagen. Tvivlet hade börjat komma krypande.
Men wow, vad jag har fått gräva på djupet i alla mina frågor och vända på alla dolda tankar kring min yrkesstolthet idag. Underbar dag!

Några av problemen med svensk förskola:

Hur kommer det sig att vi är så osäkra på vårat uppdrag? Hur kommer det sig att mångas arbetssätt knappt förändrats efter 20 år trots att alla andra yrken i samhället utvecklats och förändrats? Hur kommer det sig att man tror att vem som helst kan gå in och göra en förskollärares uppdrag så länge man är snäll och go med barnen? Hur kommer det sig att vi har så svårt att släppa föreställningen om att lärande är något som sker individuellt? Hur kommer det sig att vi knappt vågar säga att barnen faktiskt lär sig saker i vår förskola?

"Vad lär ni barnen egentligen?"

"Nja... vi försöker inte lära barnen något. Vi försöker inte vara skola. Vi har inga uppnåendemål. Hoppsan, lärde de sig läsa. Oj förlåt, det var inte meningen."

Vi tror att det är vårt fina förhållningssätt som är grunden till att vara en god pedagog och att det är allt barnen behöver. Vi tror att en god relation till en vuxen är barnens lycka. Att allt de egentligen skulle behöva är en snäll och pedagogisk mormor. Typ. Tror vi verkligen inte att barnen lär sig något mer i förskolan?

Är det VI vuxna enbart som gör att barnen utvecklas? Nej, en sådan syn på kunskap har vi ju inte längre. Barn lär genom möten med andra människor och material.

Lärandet sker mellan oss.

Lärandet är inte individuellt och kommer inte uppifrån.

Lärandet är en inneboende drivkraft hos oss alla.

Lärandet sker då vi har tillgänglighet till det. Lärandet sker när vi hamnar i problemsituationer där vi får reflektera och prova olika lösningar tillsammans med många andra. Kunskap är inte bara fakta och praktiska färdigheter. Kunskap är förståelsen för olika typer av processer. Kunskap är erfarenhet av olika typer av material och situationer. Kunskap är möjligheten att fantisera och skapa nya teorier. Kunskap är kreativitet och nyskapande...

Så till förskolans och läroplanens grundsten: Demokrati.

Demokratisk kompetens kan vi bara få i en grupp med andra människor, olika människor, människor med olika erfarenheter och bakgrund, människor med olika tankar och åsikter, glada, ledsna, arga, unga, gamla...
En barngrupp och medforskande, nyfikna, lyssnande, utmanande, provocerande, problemställande och förändringsbenägna pedagoger i förskolan kan aldrig ersättas av en mormor. Hur bra hon än är!

En vädjan till alla er verksamma pedagoger, oavsett om det är förskola eller skola: respektera demokratin och det kollektiva lärandet och jobba för ökad kunskap!

En vädjan till alla er utanför förskolans väggar: respektera, stöd och ställ krav på förskola och skola!