Middag med systrar och Meja och moster och mamma. Sedan Återsken. Sedan fika med grannar. Mycket trevlig kväll blev det. Jag älskar min lilla systerdotter! Hon är en sån underbart perfekt liten människa som man inte vill släppa. Bara titta på och krama och nosa och pussa och gosa med.

Jag undrar om man fortfarande är samma person som man var när man var barn? Har man någon slags inneboende personlighet eller förändras man helt av allt som händer när man blir vuxen? Vi tittade på film från när vi var små idag. Jag var tydligen vansinnigt fånig och pinsam när jag var liten och det verkar ju i alla fall hänga i...

Anne däremot var cool. Ett gammalt citat:

Dagmamman: Gör du en piruett?
Syster: Nej det var en pirutvå!

Om man kunde samla alla man tycker om på samma ställe så skulle man slippa åka hit och dit. Aldrig sakna någon. Vad bra det skulle vara tycker jag.


Det började precis snöa här. Riktiga stora vinterflingor. Ska ut och fota strax...